Rapport 1, 1 februari 2002

En annan värld är möjlig

Bakgrunden

I åratal har världens ledande företagare och politiker haft årliga sammankomster i Davos. Där har väldens utveckling diskuterats, planer lagts i informella möten och befolkningens inflytande reducerats till korta rapporter från presskonferenser. Makteliten har i stort sätt ostört kunnat besluta om framtiden utan att alla de som besluten angår har haft insikt eller inflytande.

I fjol organiserade representanter för det civila samhället en motkonferens i Porto Alegre, Brasilien. (World Social Forum). Tiotusen deltagare diskuterade de samma frågor om globaliseringen och framtidens utformning som herrarna i Davos. Men denna gång var perspektivet underifrån. Debatterna fördes av de som var förlorarna i den globala utvecklingen. Det hela var så lyckad att man bestämde sig för att göre detta till en årlig företeelse.

Nu gäller det alternativen & underifrån-perspektivet

Nu samlas sextiotusen representanter i Porto Alegre. I dagarna fem skall globaliseringens många konsekvenser diskuteras. Alternativ till de rådande systemen skall utvecklas och strategier för motståndsrörelser skall utformas. Programbladet på engelska är på 75 tätskrivna tidningssidor. Seminarier, workshops och kulturella arrangemang av alla tänkbara slag erbjuds. Oavsätt intressefält är här mera än nog att välja på.

På bussarna i stan visas reklamfilm om konferensen. Jag har aldrig sätt något liknande. Öppningsscenen är angreppen på World Trade Center. De kända bilderna från flygplanen som träffar båda tornen klipps ihop med USAs kärnvapenangrepp på Hiroshima 1945, bombmattorna över Korea, kvinnan som springer naken på Saigons gator med brinnande napalm i ryggen och barn som svälter ihjäl på grund av den orättvisa fördelningen av världen tillgångar. Här får våldsdåden 11 september en inramning som gör angreppen lättare att förstå. Samtidigt får man se bilder från massiva ickevåldsliga demonstrationer världen runt. Det är uppenbart att World Social Forums arrangörer icke stödjer politiskt våld, man pekar på de fredliga och konstruktiva alternativen. (TFF links till ickevåld och TFF Nonviolence Forum)

Lokala myndigheter stödjer arrangemanget på flera vis. Båda kommunen Porto Alegre och delstatsregeringen i Rio Grande do Sul stödjer finansiellt och genom att deltaga aktivt i programmet. Kommunen har bland annat utvecklat ett mera demokratiskt system för budgethanteringen. Delar av budgeten fattas på grundlag av ett spännande koncept med "deltagande" demokrati, där invånarna för direkt avgöra vad skatteinkomsterna skall användas till.

Inga olagliga aktioner

I tidningarna frågar man sig om det skall bli mycket olagliga aktioner. Kan man förvänta sig "Göteborgska kravaller"? Detta arrangemang skiljer sig på viktiga punkter. World Social Forum är inte lagt på samma plats som några av de stora toppmöten. Hit kommer det inga stora politiker. Detta skall vara alternativt på flera sätt. Tanken är att grässrötterna skall få diskutera sina visioner, framtidsplaner och strategier i fred utan att behöva protestera mot eliten på samma tid.

Torsdagen 31 februari hölls öppningstalen med sydamerikansk musik, hälsningar och de många tusentals mötarna startar officiellt. Här gäller motsatta principer av de i Davos: Öppenhet i stället för slutna rum, inklusivitet i stället för exklusivitet, fria or i stället för styrda debatter och folkligt deltagande i stället för elitmöten.

Den franska småbrukaren Jose Bove som i fjol utvisades efter att ha deltagit i en aktion där man förstörde en genmanipulerad gröda har på ny fått inresetillstånd. Ledarna från den Brasilianska lantarbetarrörelsen som har ockuperat stora landområden är här. Attac's grundare är här för att debattera nätverkets framtida strategi med sina tusentals medlemmar. Miljöfrågorna, de nya säkerhetsproblemen, de sociala rörelsernas framtida strategier och militariseringen av världen står på dagordningen.

Det skall bli en spännande vecka…

Nyttig hemsida

UBV - Utbildning för Biståndsverksamhet - Brasiliengruppen

Rapport 2, 2 februari 2002

Såhär omfattande är det...

 
Från klockan 08.00 till midnatt har det första dagen varit hundratals debatter, workshops, kurser och seminarier. I tillägg pågår det kontinuerligt ett stort antal kulturella arrangemang. Konserter, dans, teater, poesi och grafitti präglar hela staden.

På ett sätt känns det som man är tillbaks på 70-talet. Samtidigt är detta något helt nytt. Det som påminner om forna dagar är den starka, livliga och radikala politiska stämningen. Det nya är mångfalden, det starka inslaget av folk från det sydliga halvklotet och den höga medvetenheten om världens komplexa problem. Här kommer man inte långt med enkla svart-vita beskrivningar av globaliseringen. Analyserna är oftast mycket avancerade, förslagen till lösningar nyanserade och problem med egna förslag sopas inte under mattan.

I tillägg till de 60,000 anmälda har det kommit tusentals deltagare som med erfarenheter, åsikter och debattvilja skapar en miljö där kreativiteten och kraften att skapa en annan värld får även den största pessimist att ana ljuset i tunneln.

Men det är inte lätt att välja. Hur skall man göra när Noam Chomsky pratar samtidigt med att den globaliseringskritiska rörelsens framtida strategi skall diskuteras och workshops om "Ickevåldskampens möjligheter" pågår samtidigt?

Jag valde debatten om vilka frågor den globaliseringskritiska rörelsen skall fokusera på i åren som kommer. Denna debatt kommer att pågå kontinuerligt fram till slutdokumentet skall godkännas. Utöver de traditionella frågor om kritik av det globala neoliberala ekonomiska projektet var det spännande att höra alla argument om att få med frågor kring säkerhetspolitik/krig/fred och patriarkismen/rasism/kvinnoförtryck.

En representant från Pakistan fick långa applåder för sina argument om att inkludera kritik av fundamentalistiska rörelser och en förklaring till varför de uppstår. Många ville inkludera kritik av "kriget mot terrorismen" som nu riktar sig mot alla som kritiserar USAs utrikespolitik. Stora applåder fick en ung kvinna, som var amerikansk småbrukare och som odlade organiskt. Hon bad om att en hård kritik mot hennes regering inkluderades i slutdokumentet.

Är allt enbart glädje och framtidstro?

Väl det är helt klart att det är nyttigt att vara i minoritet som medelålders, vit, engelskspråklig nord-europé. Här får man höra att denna gång skall inte rörelsen domineras av sådana som mig! Vi har inte lyckas speciellt bra tidigare och bör denna gång lära oss att använda öronen mera än munnen! Samtidigt är det helt klart att World Social Forum sliter med en brasiliansk (och delvis fransk bias).

Representationen ifrån Nord-Amerika, Asien, Stillahavsregionen och Afrika är svag. Planer på nästa års uppföljningar diskuteras och allt tyder på att det kommer att bli flera regionala konferenser som delvis kopierar modellen från Porto Alegre. Beslut kommer att fattas i slutet av veckan. Rapport om detta följer.

I går hann jag med ett besök på en av Movimento Dos Trabalhadores Rurais Sem Terras (MST)  kollektivjordbruk. Denna enorma rörelse är en av arrangörerna av World Social Forum och har sedan 1987 ockuperat lantegendomar för att bosätta och skapa arbete för fattiga jordlösa. Tusentals familjer har idag än trygg framtid genom denna verksamhet. Ofta går polisen mycket brutalt fram mot ockupanterna, många har blivit dödade i kampen. De senaste åren har en person dödats per dag.Men ett ökande antal kollektivjordbruk har idag avtal med staten eller godsägarna om att få hyra den jord de har ockuperat. Intresserade kan gå till den svenska stödgruppens hemsida.

Det går inte att ge någon fullvärdig rapport från World Social Forum, men jag skall försöka återkomma under dagarna som kommer med några korta rapporter om mina intryck. För den som vill veta mera föreslår jag att man kollar på www.forumsocialmundial.org.br.

Rapport 3, 3 februari 2002

Globaliseringens mest positive effekter

Andra dagen har avslutats för min del. Klockan är över midnatt och stadens restauranger är fortfarande fulla av tillresta deltagare från omkring 150 länder. Även om Porto Alegre har över en miljon invånare så sätter närmare 70 000 deltagare sin prägel på City.

Denna samling av människor som av etablissemanget (i bästa fall) kallas Anti-globaliseringsrörelsen är ett fantastiskt bevis på en av globaliseringens mest positiva konsekvenser. Vid restaurangborden möts aktivister med vänner från Kanada; Indier som inte har sett varandra på 15 år kan få sig en välbehövlig pratstund över ett glas gott brasiliansk vin och amerikanaren som jobbar med rätten till bostad i Kairo träffar en nordman som har kontakter med den Israeliska Committee Against House Demolishing. Förseningar. Lite kaos, matköer och värmen tidigare på dagen glöms fort i en sådan atmosfär.

Våld accepteras inte

Ryktet går att en McDonald restaurang och en amerikansk bank fick påhälsning i går. Det blev inte mera än försöket. Svarta blockets anhängare har inte bare den ovanligt opraktiska klädseln mot sig här i Porto Alegres stekande sol. I demonstrationen i torsdags utgjorde dom ungefär två promille av deltagarna. Deras syn på vilken strategi som skall användas är ungefär lika synliga i debatterna som deras inpackade ansikten.

Även om många traditionella marxister dominerar delar av konferensområdet med sina röda fanor, skäror och stjärnor vid bokborden med Che, Marx och Stalin så är det nya frågor som präglar majoriteten av debatterna. Feminismen, hållbar utveckling och kamp mot de nya krigen är återkommande teman i väldigt många debatter.

Ett mycket spännande arbete pågår med att konkretisera alternativen till Bretton Wood institutionerna (Internationella Valutafonden och Världsbanken). Efter konferensen kommer man att publicera en omfattande rapport som inte enbart argumenterar med behovet för att demontera dessa amerikanska maktinstitutioner, men visar på hur detta i praktiken skall gå till och vad dessa bör ersättas med. Det preliminära arbetet är redan mycket imponerande. Förslagen är så konkreta att man till och med diskuterar hur bankernas tillgångar skall fördelas vid nerläggningen! Följ med på International Forum on Globalization's hemsida om du vill ha ytterligare information om detta arbete.

Mer kritik än konstruktivism just nu, men -

Det skall inte stickas under stol med att det självsagt är mera vad man är emot än vad man vill ha som binder detta konglomerat av organisationer, rörelser och individer ihop. Stalinister och Ananda Marga, anarkofeminister och traditionella fackföreningar, organiska odlare och esperantister har mycket lättare för att gemensamt protestera mot den nya formen av amerikansk imperialism och det neoliberala projektet än att formulera gemensamma mål.

Den stora utmaningen för rörelsen i åren som kommer är att balansera behovet för att ha en stor, bred och stark rörelse med att inte enbart vare emot, utan också jobba för de goda alternativen utan att vattna ur kraven fullständigt. Det skall bli spännande att se hur detta går när vi möts i Porto Alegre nästa år och antagligen i Indien året därefter. Det jag har sett hittills här i Porto Alegre gör mig till optimist.

Noam Chomsky's enastående betydelse för de förtryckte

Rapporterna från gårdagens session med Noam Chomsky berättar om en närmast religiös upplevelse. Han har fått en position i länder som lider hårt under den amerikanska utrikespolitiken som är svår att fatta för oss i Norden. Då han, under stående applåder, äntrade scenen en och en halv timme försenad visade det sig att utöver de fem till sex tusen i salen var det fortfarande stora skaror som inte kom in. Det blev närmast uppror när arrangörerna beslutade att byta sal. Efter en kaotisk halvtimme var showen i gång.

Denna man kan formulera kritiken mot USAs utrikespolitik på ett fantastisk sätt. Alternativen och motståndsmöjligheterna är han långt svagare på. Men då ha med kraft och bevis hävdade att den nuvarande amerikanska definitionen på "terrorism" är en beskrivning av deras egen amerikanska utrikespolitik var det ingen som funderade på sådant. De enorma köerna till att få autograf visar på hans position och får väl tolkas som tecken på hans betydelse för många förtryckta folk världen över.

Rapport 4, 3 februari 2002

Naomi Klein och Che Guevara

Med hundratals workshops var enda dag är det självsagt stor variation i hur många som dyker upp vid varje tillfälle. I morse valde jag en som började 08.30 och handlade om Globaliseringsrörelsens framtida strategi. Den var belägen i sin träningsanläggning och skylten inne i salen berättade för oss att "Brigada Militar" var en "forca da comunidado". Naomi Klein var en av talarna och antagligen huvudorsaken till att salen började fyllas i god tid innan start. Klein är en "politisk poet" som en kollega så korrekt sa det efteråt. Hennes argument är välformulerade, hon har många träffande kommentarer och har en utmärkt översikt över rörelsens olika delar.

Men Klein har också en position som gör att hon kan ta sig friheter som andra skulle kritiseras för. Hon kör sina argument och tal nästan oberoende av vad temat är. Svåra frågor, som t.ex. om svarta blockets strategi glider hon elegant undan och applåderna ekar även när hon uppenbart inte svarar på frågan som ställs. Men  hon är utan tvekan en stor tillgång för rörelsen. Hon respekteras i vida cirklar och från fackpampar i slips till unga radikala och olydiga aktivister står hon högt i kurs.

Från TINA till TAMA

Denna samling av aktivister från alla världens hörn är det uppenbara svaret på Bush och Bin Ladens extrema förenklingar i världen bestående av två block: Antigen är ni emot oss eller för dom andra (terroristerna resp. amerikanerna). I Porto Alegre hittar man de många andra utgångarna från världens många svåra problem. När Reagan och Thatcher på åttiotalet formulerade den så kallade TINA-politiken (There Is No Alternative) var det få och svaga röster som kunde formulera och visa på motsatsen. Neoliberalismen och privatiseringen rullade fram över världen. Här i Porto Alegre möter vi organisationerna och individerna som visar att alternativen är möjliga.

I Soweto och Bolivia har man med framgång visat på alternativ till privatiseringen av vatten och elektricitetsförsörjningen genom aktioner som fysiskt har hindrat företagen från att stänga av ström och vatten för dom som inte vill betala till privata bolag. Fler och fler länder visar att det är alternativ till monopol och vägrar acceptera patent på livsviktiga och dyra mediciner. AIDS-medicinen i Sydafrika är enbart den mest kände av dessa fall. Brasilianska lantarbetare visar på möjligheterna att lyckas med jordockupationer och därmed på alternativen till storgods och privatisering av statlig mark. Oberoende medier visar att det finns alternativ till makthavarnas informationsmonopol. Bostadslösa från många länder berättar om ockupationer som alternativ till att bo på gatan.

Deltagarna reser härifrån om några dagar övertygade om att There Are Many Alternatives. Det är det som jag hoppas blir det bestående intrycket från dessa otroliga dagar. Många av mötena har just visat upp alternativ som main-stream media inte berättar om. Även för de av oss som tycker sig känna till många organisationer, nätverk och kampanjer så är det många spännande nyheter att lära känna.

Mångfald och iderikedom - och inte mainstream medier

Majoriteten av arrangemangen försiggår på det katolska universitetets Campus. Varenda sal är fullbokad med möten hela dagarna. På ungdoms-campen, där man tältar i ställer för att bo på hotell, är det också fantastiskt många arrangemang. Ofta är ämnena för debatterna mera spänstiga och radikala. Jag använde eftermiddagen till att vandra runt, snacka med folk, delta i några diskussioner och lyssna på andra. Mångfalden är enorm. Det är länge sedan jag såg försäljare av t-shirts med Stalin på. Bredvid håller Trotskisterna på med bokbord samtidigt som punkarna samlar sig runt ett lite bål. Sydamerikanska indianer presenterar sin religion och sin historia bredvid organiska odlare som säljer varor via kooperativ. Den oftast avbildade personen är nog Che Guevara. Hans porträtt hittar man överallt. Från nyckelringar till stora banderoller, från vackra smycken till organisk odlat potatischips. Che betyder oerhört mycket i Latinamerika. Han är en ikon som symboliserar motståndet mot förtryck.

I morgon skall många statements slutformuleras och antas. Några av de bästa människorna har jobbat dag och natt genom demokratiska beslutsformer för att få stor enighet om framtidsstrategier och uppföljningar av de många initiativ som har tagits här. Jag återkommer med kommentarer till detta i morgon. Kolla gärna också de hemsidor som jag refererat till i texten ovan.

Rapport 5, 5 februari 2002

Imponerande organisation - och stora planer

Den näst sista dagen blev lyckad på många sätt. Inne på Campus har det varit demonstrationer hela veckan. Nu gick man igen ut på stan för att visa sin åsikt. Två stora demonstrationer hålls i centrum. En riktad mot gatuvåldet och en mot alla krig som pågår i världen. Tusentals fredliga deltagare i bägge. Man kunde nästan få en känsla av att det var förberedelser inför Karnevalen som börjar nästa vecka. Riktiga folkfester!

Samtidigt pågick det workshops, seminarier och "testimonies" av alla de slag. En workshop om "rörelsens val av strategi" samlade över hundra deltagare. Alla var så intresserade att man fick hitta en annan lokal för att fortsätta när tiden var ute och nästa grupp knackade på dörren. Just detta tema tror jag kommer att vara avgörande för rörelsens framtid. Oavsätt vilka teman man fokuserar på så kommer metoderna och strategierna för hur man ska jobba med frågorna att vara essentiella.

Denna rörelse, som har medlemmar från så många olika politiska traditioner, har svårt att hitta gemensamma arbetssätt. Några vill satsa stort på stora demonstrationståg, andra vill ha massiv civil olydnad eller teatraliska show. För vissa är det lobbyverksamhet som har haft störst effekt. Och sedan finns det naturligtvis alla möjliga kombinationer av dessa.

Jag hade tänkt att summera mina känslor i  detta brevet, men det får vänta några dagar. Det är för mycket till att, på ett rättvist sätt, kunna sammanfatta dessa dagars intryck. I alla fall när det gäller de politiska resultaten. Låt mig i stället komma med några reflektioner om de praktiska sidorna av detta arrangemang.

Här har alltså 70 000 människor jobbat och festat i en vecka. Jag har fortfarande inte sätt en enda berusat människa, toaletterna skrubbas varje dag, nästan alla möten har kommit i gång i rimlig tid, väldigt lite skräp ligger runt på Campus, nästan alla man frågar om något gör sitt bästa för att hjälpa till. Jag kunde fortsätta länge med dessa lovord. Man undrar vilka andra platser än Porto Alegre som kunde genomföra ett sådant gigantarrangemang så smidigt? Det är nog flera än jag som redan planerar för nästa års samling i Brasiliens södra hörn.

Et mycket stort antal resolutioner blev antagna. Inte alla är översatta till engelska än men det kommer. Kolla hemsidan i dagarna som kommer. Otroligt många teman behandlades och fantastisk många förslag på hur vi skall gå vidare presenterades. Här kommer man till kärnfrågan i alla dessa förslag: Har rörelsen kraft till att genomföra alla dessa förslag? Är nätverken starka nog till att realisera alla idéer?

Det är säkerligen ingen brist på vare sig vilja eller lust. Efter en vecka som denna har man överskott av många sorters energi. Men klarar rörelsen att genomföra alla planer när vardagen hemma kräver sina insatser? Ett är säkert: Det går inte att skylla på arrangemanget här om inte resultaten kommer!

Rapport 6, 6 februari 2002 - slut på serien

Nej till "anti"-globalisering, ja till ickevåld

"Nu har jag fått tro på framtiden och kan tänka mig att skaffa barn"

Denna kommentar från en av deltagarna kan stå som slutvinjett på denna vecka. Avslutningsceremonin lämnade få ögon torra. Gamla travare av aktivister stod bredvid unga hoppfulla och sjöng, dansade och kramades i en stämning som jag för egen del aldrig har upplevd på annat håll.

Allt tyder på att detta var et mycket viktigt steg i utvecklingen av denna globala rörelse. Slutdokumentet blandar kritik av världens okloka politik med klara hänvisningar till vägarna framåt.

Ett viktigt påpekande är att rörelsen inte längre uppfattar sig som en "anti-globaliseringsrörelse". Det begreppet gick i graven här i Porto Alegre. Själva mötet var ju ett fantastisk exempel på globalisering. Globalisering underifrån, med socialt ansvar och rättvisa som ledstjärnor.

Globalisering är på många sätt ett för otympligt begrepp. Det är inte allt under detta paraply som är negativt och det är många sidor av globaliseringen som bör stödjas. Rörelsen tar klart avstånd från våld som medel i kampen för en bättre värld. Detta var en helt central markering i debatterna om hur aktionerna och demonstrationerna skall utformas i framtiden. Och enligt uppgift var det konsensus om denna punkt!

Nästa år blir det en ny samling i Porto Alegre, men då skall detta föregås av ett antal regionala sammankomster. Sådana sammankomster kommer nu att planeras i alla världsdelar. Samtidigt undersöks möjligheterna till att flytta till Indien 2004 och möjligen Afrika 2005.

Många av de radikala rörelser som visade på konkreta motaktioner mot det neoliberala projektet fungerade som viktiga inspirationskällor för andra. Jag skulle bli förvånad om vi inte i tiden som kommer får se ett antal nätverk som på att handfast sätt utmanar orättvisorna, den ekonomiska politiken och den omfattande privatiseringen av offentlig sektor.

Samtidigt har nya band knutits mellan grupper som lever i konfliktområden och krigszoner. T.ex. planeras ett regionalt Forum i Palestina senare i år. Palestinas situation har fått stor uppmärksamhet i Porto Alegre och står på olika sätt som symbolen på orättvisa och förtryck.

Men även t.ex. Plan Colombia, där amerikanerna under täcke av att bekämpa droger, använder stora militära resurser för att knäcka vänstergerillans framgångar, har lyfts fram. Många påpekade att Bush's "krig mot terrorismen" är en täckmantel för at slå till mot alla USA-kritiska rörelser världen runt. Såväl direkte militära konfrontationer som övervakningsinsatser och begränsningar i medborgerliga fri- och rättigheter används i syfte att hindra varje alternativ till den amerikanska politiken.

Många av slutdokumenten och uttalanden om olika frågar kan hittas här och tillika här. Inom några få dagar skall alla slutdokument ligga där i engelsk översättning.

Jag har redan bokat in nästa års World Social Forum. Detta får man inte missa!

© TFF & the author 2002  

Tell a friend about this article

Send to:

From:

Message and your name

 

 

SPECIALS  Photo galleries Nonviolence Forum TFF News Navigator Become a TFF Friend TFF Online Bookstore Reconciliation project Make an online donation Foundation update and more TFF Peace Training Network Make a donation via bank or postal giro Menu below

Home

New

PressInfo

TFF

Forums

Features

Publications

Kalejdoskop

Links