Hur
finner man
världens centrum?
By
Sören
Sommelius
"Helsingborg Dagblad"
TFF
rådgivare
Boken
VÄRLDENS CENTRUM
En essä om globalisering
Av: Stefan Jonsson
Norstedts
5 februari 2002
"Världens 358 rikaste människor tjänar
tillsammans lika mycket som världens 2.5 miljarder
fattigaste."
Författaren och journalisten Stefan Jonsson
bevakade 1995 FN:s stora sociala konferens i
Köpenhamn. I sin nya bok "Världens centrum",
med undertiteln "En essä om globalisering"
låter han en indisk utvecklingsteoretiker
lägga fram uppgifter om tillståndet i
världen. Medan konferensen pågick rapporterade
han från den som journalist. I ett av avsnitten i
sin bok reflekterar han över tillståndet i
världen utifrån konferensens kartläggning
av det globala tillståndet.
Hur ska man kunna förstå en så
ojämlik värld, där samma ekonomiska
mekanismer skapar både gigantiska rikedomar
åt få och massfattigdom åt andra?
Kanske kan man överblicka situationen genom att
uppsöka "världens centrum", för att
där finna en punkt varifrån världen kan
överblickas.
Men hur finner man "världens centrum"? Jonsson
funderar.
Följ ledarnas limousiner, säger
någon.
Följ pengarna och penningflödet,
rekommenderar en annan. Och Ralph Nader, den amerikanske
miljöaktivisten, föreslår "följd
avloppsledningarna". Nader påminner med ett exempel
om hur amerikanska bolag i Mexiko dumpar
lösningsmedel vars giftiga ämnen hundratals
gånger överskrider det egna landets
gränsvärden.
En annan indier ger på samma konferens ett
pedagogiskt exempel genom att jämföra vad en
börsmäklare i New York kan tjäna
jämfört med en kvinna på Sri Lanka. En
kvarts arbete på Wall Street kan då ge samma
inkomst som den lankesiska kvinnan för att
tjäna ihop måste arbeta 4 351 år.
Vårt förhållande till den
samhälleliga helheten liknar torparens
förhållande till jetplanen, skriver Stefan
Jonsson. Vi ser &endash; men förstår lite
eller inget och få bryr sig.
"Världens centrum" är tredje delen av en
trilogi, där författaren förhåller
sig till nyckelfrågor i samtiden. I "De andra"
(1993) handlade det om rasism och nationalism. "Andra
platser" (1995) diskuterade kulturell identitet, , hus,
minnen, identitet, sambanden mellan "vilka vi är och
orterna där vi bor" med bland annat en lysande
essä om nobelprisaktuelle V S Naipaul.
I "Världens centrum" tar sig Stefan Jonsson an
frågor som rör globaliseringen, med
nyckelbegrepp som kartor, gränser,
centrum/periferi.
Det här är sådant som bestämmer
mänsklighetens grundläggande villkor. I den
globaliserade världen flödar information och
varor i avancerade nätverk. Men trots det
synliggörs de frågor Jonsson diskuterar
nästan aldrig massmedialt. Klyftorna mellan vi och
dom, mellan den rika världen och de fattiga
länderna, är sällan nyhetsmässig.
Dock utgör den dramatiska hösten 2001 kanske
ett undantag, med attentatet mot World Trade Center, som
en attack mot "värdens centrum" och de amerikanska
bombningarna av Afghanistan som centrums
vedergällning och maktdemonstration mot
periferin.
Därmed menar jag framförallt att Stefan
Jonssons bok publiceras vid alldeles rätt tidpunkt,
som ett engagerat och nödvändigt inlägg i
för samtiden och framtiden alldeles avgörande
frågor, en bok som förmedlar synnerligen
inspirerande läsning, i den för
mänskligheten så dystra tid vi lever i, tolv
år efter det kalla krigets slut.
Stefan Jonsson undersöker tillståndet i
världen. Han arbetar med essän som form och
verktyg, ger röst åt insiktsfulla kritiker och
reflekterar själv. Hans bok består av
åtta kapitel som alla på något vis tar
sin utgångspunkt i kartor, där kartritandet
står för försök att kartlägga
sammanhang, att se och förstå.
Författaren reser och uppsöker. I Senegals
huvudstad Dakar träffar han den radikale egyptiske
ekonomen Samir Amin, som påminner om att
produktiviteten i Europa vid den industriella
revolutionens barndom var 1.3 gånger större
än annorstädes. I dag är produktiviteten i
centrum 60 gånger högre än i periferin.
Amin påtalar kapitalismens tre stora nackdelar, att
"marknaden genomtränger privatlivet och
förvandlar alla sociala förhållanden till
varor", att rika och fattiga länder polariseras och
att produktivkrafterna miljömässigt "riskerar
att förinta planetens livsbetingelser".
Författaren beger sig också till
Grönland, till Ittoqqortoormiit, där han
lyssnar till historier om danska koloniala övergrepp
gentemot lokalbefolkningen. "Få orter har så
dåliga odds … och så mycket att
lära världen", säger en dansk som tagit
grönländarnas parti i denna "Edens
lustgård, modell Arktis".
Stefan Jonsson diskuterar den nya världsordningen
efter 1989 och använder motvilligt den
svårdefinierade modetermen "globalisering". Med den
markerar han ett problemfält, en ambition att
söka kartlägga det världsomspännande
nät genom vilket information, värden och makt
strömmar.
Allra sist kommer han faktiskt fram till världens
centrum, till Felicity, en stad i Kalifornien som
lanserat sig som "världens mitt" med en tio meter
hög marmorpyramid rest över den exakta mitten,
på amerikanskt vis. Kommunstyrelsen i denna staden
"Glädjen" har fastställt att Felicity är
väldens officiella centrum. Kanske kan man på
så vis locka turister till den kaliforniska
öknen.
©
TFF & the author 2002
Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
|