Frågor
efter ett Krig
By
Christian
Hårleman
TFF:s
styrelse
15 april 2003
Så har regimen fallit. Den förhatlige
Saddam har försvunnit och folket jublade, statyer
drogs omkull, butiker plundrades och anarki härskade
i vissa områden. De eforiska scenerna som
presenterades i media var inte helt oväntade men
sanningen var kanske inte så eforiska som de
framställdes. Den berömda sekvensen med statyn
föreställande Saddam Hussein som drogs omkull
med en hjälp av en stridsvagn bevittnades endast av
ett hundratal Irakier och skedde på Paradistorget
vilket ligger i lämplig närhet av hotell
Palestina, centrat för den samlade
världspressen. Media var också väl
representerat.
Plundringen fick oanade konsekvenser och kanske
långt utöver den brittiske
försvarsministern Hoons uttalande som ansåg
det förståeligt att människor efter
år av terror sparkade in några dörrar -
ett påstående som torde var årets
understatement bl. a. mot bakgrunden av ett plundrat
Nationalmuseum och ett utbränt Nationalbibliotek.
Ansvaret för vad som hänt dessa två
institutioner som ingår i det så kallade
världsarvet åvilar koalitionen.
Haagkonventionen från 1954 fastställer i klara
verba vad som menas med skydd utav "cultural property"
och vilka åtgärder som skall vidtagas
både innan, under och efter ett krig
("hostilities"). Hur kan koalitionen avsvära sig
detta ansvar?
Utgången av kriget var förutsägbart.
Det har aldrig rått någon tvekan om att
koalitionens styrkor skulle enkelt och förkrossande
vinna en militär seger - därtill var
styrkeförhållandena alltför ojämna.
Men kriget har kostat till uppskattat $50-70 mdr vartill
kommer ett antal tusen döda både bland
civilbefolkningen såväl som (och främst)
inom de irakiska förbanden. Vidden av detta samt den
materiella förstörelsen åstadkommen av
koalitionens styrkor kommer inom sinom tid att
uppenbaras. TFFs förutsägelser i en artikel
från den 3 mars visar att den då gjorda
bedömningen var riktig.
Och vad har uppnåtts? Regimen har bringats
på fall men Saddam Hussein är fortfarande
varken tillfångatagen eller förklarad
död. Hitintills har inga
massförstörelsevapen hittats även om det
till viss mån kan frambringas bevis att dessa
funnits. Men i vilken omfattning? Har det funnits en
så väl utvecklad vapenteknologi och
kemiska/biologiska fabriker att dessa sammantaget utgjort
ett hot mot västvärlden i allmänhet och
det amerikanska fastlandet i synnerhet. Vad gäller
det nukleära hotet har både FN's
vapeninspektörer såväl som andra
organisationer tydligt påvisat att detta hot med
stor sannolikhet kan marginaliseras eller helt bortses
ifrån. Självfallet kan vi med säkerhet i
detta stadium ej påvisa att så är fallet
&endash; men om det nu inte är så hur skall
då västvärldens demokratier i
fortsättningen kunna tro eller lita på Bush
administrationens framtida påstående och
"övertygande bevis".
Saddam Hussein är antingen död eller
levande. Om han mot förmodan grips uppstår den
intressanta frågan vad som nu kommer att
hända. Självfallet kommer han att ställas
inför rätta som en notorisk folkfiende som
under decennier har förtryckt det irakiska folket
och ständigt varit ett hot mot angränsande
länder och på sikt även mot
västvärlden. Vilken juridisk makt kommer att
vara den dömande? En speciell tribunal under FN's
Säkerhetsråd, under den nyligen
upprättade internationella brottsdomstolen i Haag
eller kommer USA begära att hans fall skall
avgöras i enlighet med amerikanska lagar och
rättskipning? I det senare fallet kommer i så
fall världssamfundet att cementera det brott mot
folkrätten som invasionen i sig redan utgör.
Kommer världsorganisationen (FN) att marginaliseras
och återigen desavoueras till förmån
för ett arrogant maktutövande?
Brottsrubriceringen torde inte vara något
problem. Alltför mycket blod har flutit under Saddam
Husseins tid vid makten. Utresningar, förtryck,
brott mot de mänskliga rättigheterna är
bara delar som med lätthet kan påvisas som
bindande brottsrubriceringar. Saddam Hussein och regimens
brott mot de olika FN resolutionerna torde också
bidra till en framtida fällande dom. Tyvärr
är han ej den enda som för närvarande inom
det internationella samfundet skulle kunna ställas
till svars för dylika handlingar. Listan på
dessa notoriska brottslingar är ganska lång.
Ett (förvisso mindre) antal statschefer skulle
väl falla inom ramen för brott mot de
mänskliga rättigheterna - en del av dessa med
minst lika mycket blod på händerna som Saddam
Hussein. Israel har under 30 år konsekvent brutit
mot ett stort antal av FN antagna resolutioner och USA
har i och med detta krig brutit mot ett flertal
konventioner och regler som utgör grunden för
folkrätten. Var ligger rättvisan? Är detta
exempel på den globala pragmatismen eller ett
utslag av maktens rättighet till anklagelsens
riktighet?
Vad händer nu? Uttalanden och gjorda
förpliktelser visar på att en amerikansk
administration tillsättes, ett slags intermistiskt
styre som väl kan liknas vid en ockupation. USA's
avoga inställning till FN befästes och
organisationens roll i återuppbyggnadsprocessen
marginaliseras. Amerikanska företag prioriteras och
kostnaderna för kriget kommer att återbetalas
genom till dem givna fördelaktiga kontrakt. Ett
ekonomiskt uppsving för en svag amerikansk ekonomi
kan bli den positiva följden &endash;en
följdpåverkan som redan under Gulfkriget
noterades med tillfredställe av den dåvarande
presidenten Bush. Iraq påföres en demokrati
som bygger på de västerländska (läs
amerikanska) principerna vilket m.h.t. den nuvarande
situationen kan bli en omvälvande process och kanske
inte tillgodoser det etniska och kulturella
tankesätt som under tusentals år styrt den
iranska tankevärlden. När de eurofiska
stämningar lagt sig och livet återgår i
sin vita och svarta verklighet kan utvecklingen bringas
in i andra banor som inte förutsetts av krigets
segrare.
Visst vad det riktigt att Saddam Hussein avsattes men
till vilket pris? Tusentals döda, lemlästade
människor och inte minst barn med inte bara fysiska
men för livet utan med traumatiska upplevelser som
ingen medicin kan bota. En materiel förstörelse
som påverkar utvecklingen och för alltid
lämnar sår i det mänskliga medvetandet.
Utplåning av ett kulturarv med oanade konsekvenser.
Ofantliga kostnader för vapen, människor och
teknologi. Ett återuppbyggnadsskede till summor av
storleksordningen att världssamfundet i sin helhet
måste medverka. Och vad fick vi? Avlägsnandet
av en regim som var ett ytterst tveksamt hot &endash;
åtminstone intill dess det klart påvisats att
regimen var i besittande av de påstådda
högteknologiska massförstörelsevapnen. Den
amerikanska administrationen har en tung bevisbörda
för att vidmakthålla rättfärdigheten
i detta krig. - inför det irakiska folket,
inför världsopinionen och inte minst inför
det amerikanska folket.
Under de sista trettio åren har den teknologiska
utvecklingen skett i svindlande takt. Nationalisering,
internationalisering och till sist globalisering har
fört människor och länder närmare
varandra. Trots detta kvarstår fundamentala
skillnader i tankesätt och humanism. Detta krig
visar med oönskad tydlighet på den verklighet
vi lever i. Våldet i sin mest brutala form är
fortfarande det primitiva medlet med vilket vi vill
påverka utvecklingen, tankesätt och
ideologier. Har inte mänskligheten kommit
längre i sin humanism och vad bär framtiden i
sitt sköte?
©
TFF & the author 2003
Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
|