|
Boken:
Collateral Language
Av
Sören
Sommelius
Helsingborgs Dagblad
TFF
rådgivare
20 augusti 2003
Boken: COLLATERAL
LANGUAGE. A User's Guide to America's New War
Antologi utgiven av John Collins och Ross Glover
New York University Press
De "nya krigen", bombningarna av Jugoslavien och
Afghanistan och det senaste - men knappast sista - USA:s
krig mot Irak, har föregåtts av ny politisk
retorik. Ett nytt politiskt språk har kommit till
användning, för att mobilisera folkligt
stöd och rättfärdiga det "goda" och
"nödvändiga" kriget.
En term förknippad med "de nya krigen" är
"collateral damage", oavsiktlig skada, särskilt
då civila dödas utan att det varit den direkta
avsikten. Efter den elfte september har värdeladdade
ord som frihet, rättvisa, feghet, ondska och
terrorism använts flitigt.
"Collateral language", som jag fritt skulle vilja
översätta med "Det krigsskadade språket",
är titeln på en antologi om de nya krigens
politiska retorik. I fjorton essäer tar en grupp
amerikanska forskare, där många arbetar
på St. Lawrence University, upp olika aspekter
på ämnet. Titlarna är enkla, som Ondska,
Frihet, Rättvisa, Civilisation mot barbari, Feghet.
Det är en högintressant och infallsrik skrift,
som visar att mänskligheten är mycket mera
betjänt av "smarta böcker" än av "smarta
bomber", för att citera baksidestexten.
Boken har tillkommit under perioden efter 11/9 och
under bombningarna av Afghanistan. Men allt det som skett
därefter har dessvärre bara ytterligare
accentuerat de frågor som behandlas.
"Förenta staterna kommer att jaga och straffa de
som är skyldiga till dessa fega handlingar", sa
president Bush i sitt tal 11/9. Men var
självmordsbombarna fega, undrar Danielle Egan, som
utreder det hon kallar "feghetens diskurs". Den som
är feg är motsatsen till den maskuline i en
patriarkal kultur, skriver Egan. Att kalla någon
feg är att ifrågasätta hans manlighet.
Motsatsen till den fege är förstås
hjälten, den som måste handla för att
lära den fege en läxa. "Feghetens diskurs"
konstruerar kampen till en uppgörelse mellan
två män, fortsätter Egan, hjälten
Bush mot den fege bin Ladin. Den stora TV-kanalen ABC
hade vid den här tiden ett program med titeln
"Politiskt inkorrekt". Programledaren Bill Maher hade
djärvheten att hävda att "det är vi som
är fega", som för krig med kryssningsmissiler
på hundratals mils avstånd. Maher fick be om
ursäkt för det han hade sagt och fick sedan
sparken. Det var uppenbarligen alltför farligt
för ABC att problematisera frågan om
feghet.
I ett annat tal efter 11/9 sa George W Bush att USA nu
skulle föra ett nytt slags krig, "en kamp mot
barbarerna". "Civilisationen" hade hotats genom
attentaten av "de barbariska män som angrep
vårtland". Språket är uppbyggt av
motsatspar. Det är så vi ofta tänker i
förenklingar. Mot den fege står den modige
hjälten. Civilisationen (vår, den
västliga världens) hotas av barbariet (med
rötter i de österländska odemokratiska
outvecklade fattiga ländernas).
"Denna konflikt är en kamp för att
rädda den civiliserade världen", säger
Bush och räknar i nästa andetag upp vad han
anser konstituera civilisation, "öppenhet, handel,
tolerans som skapar välstånd, frihet och
kunskap".
Marina A Llorente skulle om hon hade skrivit sin
essä i dag ha kunnat komplettera den med de
värdeladdade yttranden som den amerikanska regimen
fällde om "det nya Europa" (de länder som gav
stöd till USA:s krig) och det gamla barbariska (fega
och omanliga) Europa, som nu inte ställde upp bakom
USA:s frihetskrig, främst Tyskland och
Frankrike.
I ett tal den 6 november 01 talade Bush om bin Ladin:
"Detta är en ond man som jag inte tillåter
komma över onda vapen för att skada det slags
civilisation vi känner". Också Saddam Hussein
utpekades i tal efter tal som ondskan personifierad. Men
är "ondska" en "irrationell kraft" som tar säte
i vissa personer, undrar Laura J. Rediehs. Eller är
handlingar som kallas onda något som uppstår
i vissa socio-kulturella och psykologiska sammanhang? Kan
ondskan övervinnas genom att den "onde"
förgörs?
Än mer problematisk är användningen av
begreppet "terrorism". USA för "ett krig mot
terrorismen". Det upprepas ständigt. Men vad
står "terrorism" egentligen för? Frågan
borde vara grundläggande. Vad är egentligen den
"terrorism" som USA och Bushregimen förklarat krig
mot?
Det finns ord och begrepp som maskeras som neutral och
objektiv "verklighet" medan de i själva verket
står för smala gruppintressen. John Collins,
som arbetar i cultural studies-traditionen, menar att
"terrorism" hör till den kategorin som laddat
ideologiskt begrepp.
Begreppet "terrorism" har i den form det nu
används skapats av den amerikanska makteliten, menar
Collins. Ändå har det okritiskt accepterats av
stora delar av allmänheten. Därmed har
många amerikaner indirekt godkänt ett mycket
vagt krig mot en fiende som alls inte definierats.
"Terrorism" används nu för vissa
våldshandlingar. Det som skiljer "terrorism"
från annat våld beror förstås
på vem som definierar termen. I USA har "terrorism"
blivit detsamma som våld riktat mot den politik som
USA och dess allierade driver, skriver John Collins.
"Terroristerna" är "frihetens fiender" sa George
Bush i ett tal till kongressen. Per definition
bagatelliseras därmed också det mänskliga
lidande som följer av USA:s så kallade krig
mot terrorismen eller genom Israels barbariska våld
mot den palestinska befolkningen.
Kunde det vara värre?
Det politiska språket är krigsskadat,
sönderskjutet, infekterat av förljugenhet.Det
används nu som vapen mot världens folk, av den
nuvarande ultrakonservativa amerikanska regimen, för
att legitimera krig efter krig.
Också språket måste befrias
från massförstörelsevapen.
©
TFF & the author 2003
Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
|