Mediemanipulation
av
sällan skådat slag?
Av
Sören
Sommelius
Helsingborgs Dagblad
TFF
rådgivare
15 april 2003
Lurades och manipulerades vi av bilderna
när Saddamstatyn fälldes i Bagdad, undrar
Sören Sommelius. Var det hela iscensatt
"reality-TV" snarare än ett folkligt uppror?
I onsdags föll Bagdad. Inför jublande
folkmassor störtades statyn av Saddam Hussein
på Fardustorget i centrala Bagdad. Lars-Eric
Jönsson skrev om den symbolladdade händelsen
här på kultursidan i lördags.
Glädjerusiga Bagdadbor stormade regimens
institutioner och plundrade de förhatliga symbolerna
för dess makt. Det var som när Berlinmuren
föll för snart fjorton år sedan.
Var det så det gick till?
Saddams staty har dragits omkull åter och
återigen i televisionens nyhetssändningar.
Bildsekvenserna kommer att gå till historien
över detta korta krig. Vi har sett de jublande
människorna och deras tacksamhet mot de amerikanska
befriarna.
Eller?
Vad var det vi såg?
Jag försöker rekapitulera.
Amerikanska marinkårssoldater klättrade upp
på statyn. Man täckte först över
Saddams huvud med en amerikansk flagga, sedan med en
irakisk. Därefter drog man med ett amerikanskt
militärfordon omkull statyn inför ögonen
på jublande Bagdadbor.
Nej, inte så.
Problemet är de "jublande Bagdadborna". Bilder
från organisationen "Information Clearing House"
visar något helt annat och, menar jag, mera
trovärdigt.
Enligt en Reuterbild som IFC visar "tagen med
vidvinkel från journalisthotellet Palestine"
är torget avspärrat av amerikanska stridsvagnar
och i stort sett folktomt. Här finns runt 200
personer. De flesta är amerikanska
marinkårssoldater, journalister och TV-fotografer.
Men här finns också ett mindre antal irakier,
kanske några dussin.
IFC undrar dessutom om irakierna på torget
rentav delvis bestod av proamerikanska irakiska grupper
ur de så kallade "Free Iraqi Forces", lojala mot
Ronald Rumsfelds favoritirak Ahmed Chalabi, han som ska
öppna landet för amerikanska storföretag.
Det är i så fall inte Bagdadbor utan av
amerikanerna influgna exilirakier. De jublar och hoppar
på Saddams statyhuvud " och hela världen
låter sig luras att se en "folkliga
revolution".
Även om man bortser från resonemangen om
exilirakier är det uppenbart att det bara fanns ett
fåtal civilpersoner på det av stridsvagnar
avspärrade torget. Det är svårt att
tänka sig att de skulle ha kommit till platsen
"spontant" och tillåtits befinna sig där i de
extremt avgörande stunder då hela
statyfällningsoperationen skulle fullbordas.
Betydligt troligare är att hela händelsen
är ett stycke kvalificerad medieteater, noggrant
iscensatt av amerikansk militär i ett bestämt
propagandasyfte. De "jublande Bagdadborna" spelade i
direktsänd reality-TV de roller de tilldelats.
Det är därför högst osannolikt att
händelsen var det som miljoner TV-tittare trodde sig
se, ett tecken på en folklig resning. Snarare
rörde det sig om en mediemanipulation av sällan
skådat slag.
Det samma hävdar också från Bagdad
brittiska Independents Robert Fisk som kallat
händelsen "the most staged photo-opportunity since
Iwo Jima", den mest arrangerade bildhändelsen sedan
Iwo Jima. På japanska Iwo Jima togs 1945 den
klassiska (och arrangerade) bild där amerikanska
marinkårssoldater reser den amerikanska
flaggan.
Det finns ännu en sak värd att reflektera
över i sammanhanget, den amerikanska flagga som
sattes över Saddams huvud.
BBC:s reporter Paul Woods i Bagdad skriver i BBC:s
"war diary" (10.4, 05.21 GMT) att flaggan på
Saddams huvud "enligt marinkårskällor" var
samma flagga som hängde över Pentagon den
ödesdigra dagen 11/9. Wood drar slutsatsen att
Irakkriget för många unga
marinkårssoldater går ut på att besegra
terrorismen. Stora delar av det amerikanska folket tror
ju detsamma. Flaggan på statyhuvudet var "om
uppgifterna stämmer" en markering att nu ger vi igen
för 11/9.
Vi har också sett plundrande människor i
Bagdad. I Dagens Nyheter (12.4) berättade Khaled
Bayomi från Lund "som var i Bagdad som
mänsklig sköld" om hur amerikanska trupper
uppmanade folk att gå ut och plundra.
Reportern i DN frågar:
"Påstår du att det var USA-trupperna som
initierade plundringen?
Khaled Bayomi svarar:
"Absolut. Avsaknaden av glädjescener gjorde att
USA-trupperna behövde bilder av irakier som på
olika sätt demonstrerade avsky för Saddams
regim."
Folk gjorde vad de uppmanades till. Televisionen fick
sina bilder.
Men plundringarna i Bagdad gick inte bara ut över
regeringsbyggnader och de politiska ledarnas hem, vilket
kunde ha varit begripligt. De drabbade också
affärer, ambassader, museer med det irakiska
kulturarvet, Unicefs kontor och sjukhus, där
läkarna fördrivits, i orgier av destruktivt
våld.
Naturligtvis var de flesta irakier glada över att
Saddam Husseins regim föll. Det innebar ju
både slutet för en brutal diktatur, att
bombningarna skulle upphöra och att en ny tid utan
förödande sanktionerna snart kan börja.
Men jag är övertygad om att många hyser
en djup skepsis mot de nya amerikanska
kolonialherrarna.
Det här var sannerligen "en underlig befrielse"
och underliga bilder i medierna. Med sådana bilder
säljs myten om det goda kriget. Och medierna
världen över spelar med.
Fotnot: Uppgifter från "International Clearing
House, News You Won‚t find on CNN" finns på
internet, http://www.informatio[Marker]ncl[Marker]earinghouse.info/article2842.htm.
BBC-korrespondenternas krigsdagböcker finns
på http://news.bbc.co.uk/2/hi/2934651.stm
(Helsingborgs Dagblads kultursida 15.4.03)
©
TFF & the author 2003
Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
|