|
Boken:
Middle East Illusions
Av
Sören
Sommelius
Helsingborgs Dagblad
TFF
rådgivare
20 augusti 2003
MIDDLE
EAST ILLUSIONS
Av: Noam Chomsky
Rowman & Littlefeld
Lanham, Boulder, New York, Oxford 2003.
USA har motiverat tre stora krig efter varandra med
moraliska argument. Bombningarna av Jugoslavien 1999
kallades en "humanitär intervention". Kriget mot
Afghanistan två år senare motiverades till
slut med att man ville krossa den förhatliga
talibanregimen. Och bombningarna av Irak i år
gällde ju inte bara de
massförstörelsevapen (som inte verkar ha
funnits) utan i lika hög grad en misshaglig regim. I
alla tre krigen fanns på köpet män som i
propagandan personifierade "ondskan", Slobodan Milosevic,
Osama bin Ladin och Saddam Hussein. Krigen
framställdes som de goda krafternas krig mot de
onda.
Bedriver USA krig efter krig mot "de onda" för
att upprätthålla respekten för de
mänskliga rättigheterna?
Nej, knappast, konstaterar Noam Chomsky i sin senaste
bok, "Middle East Illusions", en samling texter om
Mellanöstern och särskilt USA:s politik
gentemot regionen. Bokens första del behandlar
åren 1968 - 73 och har tidigare publicerats i
bokform 1974 i "Peace in Middle East?". Ett följande
avsnitt behandlar liknande ämnen trettio år
senare, 1997 - 2002 och ett avslutande kapitel
utgår från kriget mot terrorismen.
USA säger sig skydda mänskliga
rättigheter, men det gäller enbart när det
ligger i det egna politiska intresset, påpekar
Chomsky. Det motsatta är vanligare. Saddam Hussein
anklagades upprepade gånger av USA:s president
under förspelet till kriget för att ha "gasat
sin egen befolkning". Det är riktigt skriver
Chomsky, men tre ord fattas, "with our support". USA:s
hjälp till Irak fortsatte och ökade efter
gasningen av Halabja.
Offren där var kurder. I Turkiet har kurderna
länge diskriminerats. Ändå har USA gett
massiv militär hjälp till den turkiska regimen.
1997 var den större än till något annat
land, Israel och Egypten undantagna. USA stod länge
för 80 procent av Turkiets vapen, jetplan,
stridsvagnar, napalm - som användes mot den kurdiska
befolkningen i landet, med tiotusentals döda,
två till tre miljoner flyktingar och bortåt
3.500 förstörda kurdiska byar.
Chomsky jämför Turkiets operationer in i
Iraks kurdiska områden med Israels krig i
södra Libanon under 22 år, också de ett
brott mot FN-resolutioner. Enligt libanesiska källor
dödades under de åren omkring 45.000 - med
amerikanskt stöd.
"Hur uppmärksammades allt detta i USA?", undrar
Chomsky retoriskt. "Mycket enkelt: med tystnad."
Under en tid ersattes Turkiet av El Salvador som
gynnad mottagare av militärt stöd. Det skedde
under en period då regimen slaktade sin egen
befolkning. 1999 fick Columbia samma position, det land
på västra halvklotet som gjort sig känt
för värst kränkningar av de mänskliga
rättigheterna.
I september 2000 inleddes i Israel-Palestina det som
kommit att kallas al-Aqsa-intifadan, efter Ariel Sharons
besök på tempelberget i Jerusalem. Några
dagar efter denna begivenhet angrep israeliska
helikoptrar palestinska bostadsområden och
dödade dussintals. Attackhelikoptrarna hade givetvis
levererats av USA. Amnesty protesterade och krävde
att leveranserna skulle stoppas. Några
månader senare skrev USA kontrakt med den
israeliska regeringen på nya avancerade Apache
attackhelikoptrar för fyra miljarder kronor.
Också detta förbigicks i amerikanska medier
med nästan total tystnad. Israels krig mot den
palestinska befolkningen skulle knappast kunna föras
som nu utan det massiva militära amerikanska
stödet.
Chomsky uppmärksammar i bokens sista avsnitt
USA:s krig mot terrorismen. Det är inget nytt,
konstaterar han. Han citerar en amerikansk
utrikesminister: Den mest alarmerande formen av terror
är skrämmande nära USA, "en cancer
på vår egen kontinent, något som vi
måste operera bort". I samma tal handlade det om
ett land som öppet förnyat samma mål som
i Hitlers Mein Kampf.
Nu gällde det inte Mellanöstern. Nej landet
som utgjorde ett allvarligt hot mot USA på detta
skrämmande vis var - Nicaragua, vid slutet av
80-talet. Utrikesminister George Schultz i Ronald Reagans
regering var beredd att ta till alla medel mot denna
nicaraguanska cancer. Schultz fördömde de som
menade att "problemet Nicaragua" borde lösas med
"utopiska, legala medel" via FN eller Internationella
domstolen. I stället skulle Nicaragua attackeras med
legosoldater från Honduras, där vid denna tid
John Negroponte var ambassadör, samme politiker som
nu under Bush är USA:s FN-ambassadör.
Finns det några möjligheter till fred i
Mellanöstern? Chomsky diskuterar "fredsprocessen"
som en del av USA:s globala strategi. Med den nuvarande
ultrakonservativa amerikanska regimens politiska
dubbelspel är det sannerligen inte lätt att se
öppningar.
©
TFF & the author 2003
Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
|