Boken:
En livräddares försvarstal
Av
Sören
Sommelius
Helsingborgs Dagblad
TFF
rådgivare
19 september 2003
"En livräddares försvarstal"
Av: Borislav Pekic
Översättning från serbokroatiska av
Djordje Zarkovic
Gavrilo förlag
Den ex-jugoslaviske författaren Borislav Pekics
roman "En livräddares försvarstal" är
både en uppsluppen skröna och en politisk
satir över det Jugoslavien som inte längre
finns.
Romanen, publicerad 1977, skildrar livräddaren
Andrija Gavrilovic, som år ut och år in med
stor nit fullgör det arbete vilket han betraktar som
ett kall. Men han har otur. Den enda gång han
behöver gripa in är för att rädda en
hund, annars inte en enda incident. Men vem kan vara
domare om det inte finns några skyldiga, vem kan
vara läkare utan patienter?
Efter femton år utspelar sig dramatiska
förändringar i landet. Stora starka karlar
kommer till hans strand för att bada, goda simmare.
Tyskarna har ockuperat landet. Nu ockuperar de
också Andrijas strand.
"En livräddares försvarstal"är skriven
som ett förklarande brev"att öppnas efter min
död". Brevet/berättelsen har inspirerats av
"Sokrates försvarstal", av en viss Platon, en
"medbroder i nöd. Oskyldigt dömd." Andrija har
funnit skriften i det stora biblioteket till det tyska
fängelse i München, där han långt
senare sitter mordanklagad. Livräddaren vill
förklara de komplicerade sammanhangen i sitt liv,
den långa vägen till fängelset. Han har
erkänt ett mord som han inte begått. Och det
är visar det sig inte bara logiskt utan också
oundvikligt. Genom att berätta sanningen hoppas han
att någon ska förbarma sig och begrava honom i
jugoslavisk jord.
En dramatisk händelse förändrade
Andrijas liv. Han räddade under dramatiska
omständigheter en drunknande. Efter femton år
fick han sitt första fall. Men den han räddar
visar sig vara själve kretskommendanten, en
högt uppsatt nazisoldat. När livräddaren
hyllas som hjälte av tyskarna och får sin bild
i den nazivänliga pressen förvandlas han till
kollaboratör och medlöpare i sina
landsmäns ögon.
Författaren var dissident i Titos Jugoslavien och
presenteras på romanens baksida som "en av Serbiens
och ex-Jugoslaviens största
1900-talsförfattare". Han gick i exil i London redan
1970, men hans böcker gavs ut i hemlandet som han
också regelbundet besökte. "En
livräddares försvarstal" är skriven i en
östeuropeisk satirisk tradition, som jag gillar. Det
handlar om den lille mannen som gör rätt
för sig men som drabbas av ödet och av
historiens orkanvindar, som förintar den privata
sfären.
I ett efterord porträtteras Pekic av Vesna
Stanisic , dramaturg i Stockholm, som berättar om
hur den annars lågmälde och tillbakadragne
Pekic 1990 och 1991 deltog i de blodiga demonstrationerna
mot Slobodan Milosevics regim. Stanisic skriver:
"Jag satt på redaktionen av den oberoende
radiostationen när nyheten nådde mig att
polisen hade misshandlat Borislav Pekic. ... När man
kunde ge sig på Borislav Pekic med batonger
på öppen gata, ... innebar det tveklöst
att tiden för övermod och ondska var inne ...
Från den dagen stod mina resväskor
ständigt packade."
Vesna Stanisic flyttade till Sverige 1991. Samma
år kom kriget till Balkan. Året
därpå avled Borislav Pekic i London.
©
TFF & the author 2003
Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
|