Kraftigt
ökande barnadödlighet
i Serbien
Av
Karin
Wegestål
Fd riksdagsledamot (s)
TFF
rådgivare
14 november 2003
Dubbelt så många barn under fem år
dör varje år i Serbien, som i andra
industriländer, enligt uppgifter från UNICEF,
FN:s barnprogram.
De viktigaste orsakerna är fattigdom,
bristfällig hälsovård och
undernäring.
Fattiga mödrar får inte tillräckligt
med mat, och inte heller den vård de behöver
under graviditeten. Deras bostäder är
trånga och saknar ofta rinnande vatten.
Barnen är ofta för tidigt födda,
små och sjuka och mödrarna har dessutom
svårt att amma dem.
Föräldrarna kan inte betala för
medicinsk vård.
Enligt chefen för UNICEFs utvecklingsprogram
för den tidiga barndomen, Olivere Petrovic, är
sådan barnadödlighet hög, som skulle
kunnat undvikas med enkel medicinsk behandling. Antalet
dödsfall som beror på sjukdomar som
uppstått innan barnen fötts, ökar.
Samtidigt med dessa rapporter uppges att EU nu
avslutar den humanitära hjälpen till
Jugoslavien. Sedan 1991, när den jugoslaviska
konflikten bröt ut, har EU bidragit med c:a 20
miljarder kronor i humanitär hjälp. Programmet
utgjorde i början akut hjälp till flyktingar
från striderna i Kroatien, Bosnien och senare i
Kosovo. Nu anser EU att regeringarna i regionen
själva klarar att hjälpa den fattiga
befolkningen. De flesta hjälporganisationerna har
redan lämnat området.
Oron är stor för att många
människor kommer att gå under när
regeringarna inte längre kan hjälpa de mest
utsatta. Enbart i Serbien och Montenegro finns omkring
120 000 flyktingar med permanent behov av humanitär
hjälp och det finns ännu fler internflyktingar,
som har svårt att överleva.
Den 5/10 2003 kom jag tillbaka från ett
besök i Serbien och Kosovo.
I Belgrad träffade jag chefen för det lokala
Röda Korset och fick veta, att inte heller Röda
Korset kan hjälpa de nödställda. Staten
försöker hjälpa, men saknar resurser. De
företag som ses som attraktiva av väst
säljs till underpriser. Pengarna går in i
statens budget, för att för en tid hålla
den totala katastrofen från dörren.
Serbien är ett multietniskt land, där
människorna före sönderfallskriget, kunde
försörja sig, innan det dömdes till total
fattigdom genom långvariga sanktioner och
bombningarna 1999, allt på initiativ av USA.
"Nu har Bill Clinton beslutat att serberna skall
svältas till rättfärdighet. Hungern ska
lära dem! De goda ägnar sig normalt inte
åt att svälta småbarn till döds.
Inte ens serbiska småbarn", skrev Carl Hamilton, i
en krönika i Aftonbladet den 13/10 2000. På
dessa tre åren har ambitionerna ökats till att
omfatta ofödda serbiska barn.
Nu har jag sett mer av Kosovo. Det är ett
verkligt Klondike. De stora villabyggena står
tätt. Det syns, att här finns det pengar!
De få människor som finns kvar av de
etniska minoriteterna, och som mot alla odds
överlevt fyra år av mord och misshandel och
fattigdom, hänvisas till militärt bevakade
getton. Av byarna där de tidigare bodde, finns bara
murar kvar, av husen och av de kristna kyrkorna.
Kyrkogårdarna är vandaliserade, demolerade.
170 kristna kyrkor och kloster från elvahundratalet
har raserats, sedan juni 1999, när Nato fick
ansvaret för säkerheten i området. Det
är resterna av vårt europeiska kulturarv.
De glänsande nya moskéerna står
tätt i de nybyggda områdena, som på
sluttningen ner mot floden Ibar, vid staden Mitrovica.
Där finns också de rostiga balkarna kvar av
ett stort bostadsområde, där det förut
bodde romer.
©
TFF & the author 2003
Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
|