|
Recension:
Hans
Blix - pålitlig som en Volvo
Av
Sören
Sommelius
Helsingborg Dagblad -
TFF rådgivare
Hans Blix
AVVÄPNA IRAK
Översättning Ulla Danielsson
Bonnier Fakta, Stockholm 2004
30 mars, 2004
Få svenskar har spelat en så
framträdande roll i den värld som följde
efter det kalla krigets slut som Hans Blix, under en
dramatisk tid chef för UNMOVIC, FN:s
vapeninspektörer i Irak. Många minns
säkert hans dramatiska framträdanden i FN:s
säkerhetsråd under början av 2003 i
offentliga möten, globalt direktsända i TV. Den
gången vägdes hans ord på guldvåg.
Skulle Blix tal innehålla den "rykande pistol", det
bevis på dolda massförströrelsevapen som
världen fruktade - eller förväntade
sig?
Den 30 mars utkom på svenska hans "Avväpna
Irak", en skildring av det dramatiska förspelet till
kriget, sett ur Blix' perspektiv. Boken ger intrikata
inblickar i det diplomatiska och politiska spelet bakom
kulisserna, inte minst av hur en del politiker i
Bushadminstrationen på olika sätt
försöker manipulera vapeninspektörerna
för att få stöd för ett krig som man
vill ha - och för att få FN:s
säkerhetsråd att sanktionera det.
Hans bok är skriven på engelska och har
redan väckt stor uppståndelse i USA och
England, där den redan publicerats. I ansedda New
York Review of Books (25 mars 2004) recenseras boken av
Brian Urquhart, tidigare biträdande
generalsekreterare i FN. På tidskriftens
första sida hänvisar man till artikeln med
rubriken "Hans Blix vs. The White House", som vore det en
rättegång mellan Blixt och Bush. Och just
detta är vad det handlar om - inte bara i
presidentvalets USA. Vems sanning gäller, Bushs
eller Blixs?
I förlängningen av den frågan finns
andra. Är det rimligt att USA som ensam stormakt
inleder preventiva krig efter eget godtycke? Eller har vi
nu, än mer än tidigare, behov av ett FN som
efter internationell lag och givna regelverk ansvarar
för frågor gällande krig och fred?
Hans Blix' bok blir ytterst en plädering för
FN och för FN-systemet, som trots brister är
det enda vi har att förlita oss på om vi vill
leva i en fredligare värld. I boken framställer
Blix sig själv som just en lojal FN-tjänsteman,
som plikttroget fullgör sitt uppdrag under dess
givna regler och som inte låter sig manipuleras,
med ingen annan lojalitet än gentemot FN.
"Avväpna Irak" är en lågmäld
redogörelse för det storpolitiska spelets
mekanismer och drivkrafter. Hans Blix försöker
hela tiden se vilka motiv som finns bakom olika
aktörers beteenden. Han visar respekt för de
flesta av sina meningsmotståndare, som Colin Powell
och Condoleezza Rice, trots att båda på olika
vis opererar i konfrontation mot honom.
"Blix var lika pålitlig som en Volvo", lär
den amerikanske utrikesministern ha sagt vid ett
tillfälle, och Blix tar det som beröm, medveten
om att Powells favorithobby är att meka med
Volvomotorer. Beskrivningen passar väl in
också på författaren Hans Blix i den
här boken. Han tar inte ut svängarna och
färdas väl inom fartgränserna genom det
landskap där avgörande frågor om krig och
fred utspelar sig.
Det är välgörande, just
därför att Hans Blix är en så
kontroversiell person i mångas ögon.
Många försökte knäcka honom under
den här avgörande tiden. USA:s biträdande
försvarsminister Paul Wolfowitz lät CIA utreda
hans förflutna för att söka misskreditera
honom, men förgäves. Vicepresidenten Dick
Cheney var än värre. De stora amerikanske
medierna spelade därtill ofta med i Bushregimens
häxkampanjer mot Blix. Efter möten mellan honom
och ledande amerikanska politiker rapporterade New York
Times eller Washington Post de mest
häpnadsväckande saker. Blix undrar
försiktigt hur Washington Post kunde skriva om hur
långt hans tal i FN skulle bli och skildra dess
innehåll, detta innan han själv ens hade
skrivit ett första utkast.
Också brittiska Times ägnar sig åt
liknande lågvattensjournalistik. Blix borde rikta
den 'rykande pistolen' mot sitt eget huvud, skriver
tidningens Washingtonkorrespondent och kräver hans
avgång.
Hela tiden under förspelet till Irakkriget
hävdade den amerikanska och brittiska regeringen att
man hade bevis för massförstörelsevapen.
UNMOVIC fick också upprepade gånger tips
från olika säkerhetstjänster. Vid
inspektioner på de utpekade platserna fanns
sällan eller aldrig något av vikt.
Underrättelsetjänsternas material innehöll
inga trovärdiga bevis. I själva verket byggde
mycket på uppgifter från avhoppade irakier.
Annat var av än skummare ursprung.
I en rapport i september 2002 nämnde Tony Blair
att "massförstörelsevapen kan vara redo inom 45
minuter efter det att han (Saddam Hussein) gett order om
att använda dem". I rapporrten angavs att Irak hade
försökt skaffa uran från Afrika. Den
senare uppgiften åberopades av Condoleezza Rice i
januari 2003 och av president Bush i dennes tal till
nationen vid slutet av samma månad. Vid denna
tidpunkt fanns klart belagt att hela historien byggde
på rena falsarier.
Blix betyg över USA:s och Storbritanniens
underrättelseverksamhet är förödande,
"misslyckandet i fallet Irak var monumentalt".
De senaste fem åren har tre krig startats utan
FN-mandat, med tvivelaktiga motiv och med USA som
pådrivande kraft, mot Jugoslavien 1999, mot
Afghanistan 2002 och det senaste (men knappast sista) mot
Irak 2003. Dessa nya krig har också i Sverige
fått ett orimligt stort stöd. I det
sammanhanget är Hans Blix bok omistlig, som kritisk
och initierad skildring av krigets politiska
förspel, dess retorik och brutala maktspel.
I dag kan man fundera över vad som hade hänt
om övervakningarna hade fått fortsätta,
till ett pris av åttio miljoner dollar per
år. Men vapeninspektörerna kastades ut. I
stället sattes 300 000 soldater in för
åttio miljarder dollar per år. Saddam är
borta, "Kejsaren av Mesopotamien", som Blix kallar honom.
Men landet Irak är sönderslaget och plundrat.
Vägen till något som liknar demokrati är
synnerligen lång. Världen har knappast blivit
tryggare.
Sören Sommelius
Tel: 042-489 90 45
sosommelius@hd.se
©
TFF & the author 2004
Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
|