Ultrahögern
bakom Bush

Av
Sören
Sommelius
Helsingborgs Dagblad
TFF
rådgivare
16 februari 2004
BUSHS OKÄNDA VÄRLD
Av Eric Laurent
Översättning Ingvar Rydberg
Alhambra
Det stundande presidentvalet i USA är inte
minst en uppgörelse mellan olika maktgrupperingar.
Sören Sommelius har läst en bok om Georg Bush
och den amerikanska ultrahöger som i dag leder
landet.
"Hans Blix är en inkompetent tönt" skrev
förre folkpartiledaren Per Ahlmark i den
konservativa amerikanska tidningen Washington Times i
november 2002. Ahlmark, en med åren alltmer
ultrakonservativ tyckare i den svenska debatten, gick
hårt åt sin förre partikamrat, som han
karakteriserade som en "lättlurad narr" (citaten ur
Aftonbladets referat 3.11.02).
I dag ger ju krigets historiska förlopp nya
förutsättningar för att avgöra vem
som var mest "tönt", Ahlmark eller Blix.
Men vad var det för tidning han skrev i?
Washington Times startades 1982 som en konservativ
motvikt till inflytelserika Washington Post. Bakom den
nya tidningen stod framförallt pastor Sun Myung Moon
(med koreansk bakgrund), grundare av sekten Enhetskyrkan.
Moon satsade 100 miljoner dollar i projektet. År
2000 köpte Moon den viktiga nyhetsbyrån
UPI.
Vem är då pastor Moon? På
Enhetskyrkans webbsida (www.unification.net) svarar
organisationens webbansvarige på frågan om
han tror att pastor Moon är den
återuppståndne Kristus: "Yes, I do believe
that he is the Christ, the Messiah".
Varför skriver Ahlmark just i Wahington
Times?
Jag släpper spåret för
ögonblicket och återgår till den bok som
gav mig uppslaget att söka uppgifter om Washington
Times. Den heter Bushs okända värld , med
underrubriken "Religionen, affärerna, de hemliga
nätverken". Författare är Eric Laurent ,
en av franska Le Figaros mera kända utrikespolitiska
journalister.
För tre år sen blev George W Bush USA:s
43:e president, trots att han fått färre
röster än demokraternas Al Gore. Med Bush kom
neokonservativa grupper till makten, med
långtgående dramatiska konsekvenser.
Irakkriget är bara en av många.
I sin bok diskuterar Laurent de makteliter (i vars
päls Ahlmark verkar trivas som en loppa) som
står bakom Bush och i all synnerhet alla de
aspekter som hänger samman med kriget; boken är
skriven efter detta. Boken ger goda inblickar i dessa
svarta malströmmar som har så stort inflytande
över världens folk.
Demokraternas pågående primärval
sätter åter amerikansk politik i fokus.
Laurents bok är en viktig påminnelse om att
valen inte minst är en maktkamp mellan starka - och
skrämmande - politiska och ekonomiska
grupperingar.
Författaren beskriver en mängd
organisationer inom den amerikanska ultrahögern och
deras förebindelser med nyckelpersoner i
Bushregimen. Det är lätt att under
läsningen drunkna i detaljer. Och det är
alldeles omöjligt att i mängden av uppgifter
kontrollera alla de påståenden som
författaren strör omkring sig. Ändå
har jag inte funnit någon anledning att
ifrågasätta Laurents framställning.
Det är en genom sitt ämne ovanligt
intressant bok. Den nuvarande ultrakonservativa
amerikanska regeringen har manifesterat sig destruktivt
på en lång rad fält. Laurent ger - nog
så skrämmande - inblickar i de krafter som
agerar bakom kulisserna. Boken rymmer talrika
källhänvisningar till både webbsidor,
tidningsartiklar och litteratur som ger möjlighet
att följa upp.
Den som kritiserat USA:s politik har ofta
stämplats som antiamerikansk. Men USA är inte
enhetligt. Länge har presidenterna mest rekryterats
från öst- eller västkusten. Med George W
Bush fördes landets maktpolitiska fokus till
bibelbältet i den djupa södern.
Religionen blev politik. Laurent noterar att Vita
husets personal deltar i dagliga bibelstudiegrupper. Han
kallar presidentresidenset ett "stort bönehus".
Bara en tredjedel av USA:s befolkning lever i
Södern, men 42 procent av landets soldater kommer
därifrån. Här framställs också
mer vapen än i någon annan region. Laurent
diskuterar banden mellan dagens maktelit i Washington och
den högteknologiska vapenindustrin. Han skriver:
"De som beslutat att så vettlöst driva upp
USA:s militärutgifter har lett eller
åtminstone gett råd åt samma bolag som
i dag främst tjänar på det."
Vicepresident Cheneys fru Lynn var till februari 2001
medlem av rustningskoncernen Lockhead Martins styrelse.
Paul Wolfowitz, Pentagons andreman, avlönades
tidigare som konsult av Northrop Grunman, vars tidigare
vice ordförande James Roche nu är USA:s
flygvapenchef.
Mest anmärkningsvärt är vicepresident
Dick Cheneys tidigare chefskap för
oljeindustrijätten Halliburton. Företaget
gjorde stora affärer med Saddams Irak ända till
början av år 2000. Medan bombningarna
ännu pågick fick sedan Halliburton
jättekontrakt för återuppbyggnad av
landet. Och i maj 2003 fick Halliburtons dotterbolag KBR
(Kellog Brown & Root) koncession på en stor del
av den irakiska oljan - utan offentliga anbud. Samma KBR
har bland mycket annat varit engagerat i byggandet av
Guantanamofängelset.
Demokratiseringen av Irak har blivit en sorglig fars,
skriver Laurent: "Det strategiska målet börjar
avteckna sig: ett neutraliserat Irak under de amerikanska
oljebolagens kontroll".
Förr talade man om att "dö för sitt
fosterland". I dag gäller något annat, med en
krass rubrikformulering från en amerikansk tidning,
"Att dö för Halliburton".
sosommelius@hd.se
Tel 042-489 90 45
© HELSINGBORGS DAGBLAD 2004-02-06
©
TFF & the author 2004

Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
|