|
|
|
Helsingborgs
Dagblad
Såhär kan det se ut om man en slumpmässig kväll zappar på en TV i Baghdad. TV 1 har en engelsk-amerikansk action film med yxmord. TV 2 fotboll live. En annan kanal har en intervju med en brittisk aktivist som tagit med medicin till Irak och talar om hur viktigt det är att informera människor hemma. Det försiggår på engelska utan översättning och jag förstår det som en del av Iraq Highlight, det ena av två program jag ser med internationell profil. Här får tittarna ta del av vad som hänt under dagen; olika ledares möten med diplomater, regimens politiska fokus och, naturligtvis, vem Saddam Hussein har träffat i dag, skrivit till eller fått brev ifrån. En kväll prisar han således flygvapnets heroiska kamp och beredskap mot aggression. På Iraq Satellite Channel visas det kring midnatt Press Review. Den berättar vad tidningar i utlandet, speciellt i väst, har skrivit om Irak. Man citerar särskilt artiklar som är kritiska till västvärldens och USA:s politik. Den internationella nyhetsbevakningen har dessa inslag: Irak bekämpar terrorismen i världen, men USA är den största terroristen av alla. Förbättrade relationer till och samarbetsavtal med andra arabiska stater. Irak har förbättrat relationerna till både Iran och Saudiarabien. Export av irakisk råolja ifrån Turkiet återupptas. Jordbävning i Taiwan. Värmebölja i Indien. Arabiska stater stödjer de modiga palestinierna i deras kamp. (Jag funderar på hur nyttigt det är för mig att såhär få tillgång till den världsbild irakierna lever med). Sedan bjuder kanalen Irak TV på en dokumentär om staten Israels födelse, terrorn under Begin och Shamir, Ben Gurions ledarskap, Klagomuren i Jerusalem och dagens sionism (som irakierna för övrigt ser som ett större problem än USA). På andra kanaler visas det arabiske musikvideor, rapport ifrån ett militärt träningsläger och, jodå, en film med Julia Roberts.. En eftermiddag vid 16-tiden kan jag titta på arabisk solodans till traditionell orkester med smäktande violiner. En kortväxt kvinna med röda läppar, rikliga bystmått, långt hår och vaggande höfter dansar i stram svart klänning, expressivt to say the least. Grannkanalens disco-gogo girls, som för övrigt inte ligger efter sina västerländska systrar vad gäller avkläddhet, kan slänga sig i väggen i jämförelse med denna tjej och de övriga som dansar förförande och graciöst efter henne. Amerikansk kultur stängs verkligen inte ute här. I stort sett varje dag ser jag amerikanska filmer på någon kanal. Det lustiga med dem är att bild och ljud plötsligt fryser och det kommer upp en skylt som säger att denna film är i privat ägo och att man, om man har hyrt den, ska ringa till ett nummer i New York! Det är alltså förmodligen stulna videofilmer från runt om i världen. Flera hade textats på japanska och en Disney-film hade svenskt text! På morgonen ser man ofta på en eller flera kanaler landets symbol med örnen och en hjärtformad flagga i mitten. Utifrån detta hjärta stiger plötsligt Saddam Husseins ansikte fram och det blir bilder på soldater som marscherar och smörsångare som sjunger till Saddams ära. Det är naturligtvis omöjligt att glömma vem som har makten här. Det finns tusentals monument och målningar (konstnärligt erbarmligt dåliga sådana) på Baghdads gator och i varje offentlig reception eller kontorfinns minst en, ofta tre-fyra, bilder på Saddam i alla möjliga poser och utsyrslar. Personkulten unik och, för mig, patetisk. Jag tolkar den så att Saddam vill bli ihågkommen inte bara medan han finns här utan också efter sin tid, ungefär som Nebukadnesar. Det pågår alltså en sorts ständig odödlighetplanering. Man kan undra om det finns någon som verkligen ser de här porträtten på gator och vägar, mer än man ser t ex gatlyktor eller trottoarkanter? På Iraq Satellite Channel News vid midnatt den 20-21 maj: President Saddam Hussein sitter ordförande för årets 27:e kabinettsmötet i det Högsta Revolutionära Befälsrådet, i år. Han är den enda civilklädda, alla ministrar i gröna uniformer och baskrar; de står upp och gör honnör när han kommer in. Rummets väggar är vita, bordsduken vit och ljuset silas genom vita gardiner. Iraks flagga står till vänster i bilden bakom Saddam. Blomsterarrangemang och vattenglas på bordet, inga högar av papper eller tecken på brådska. Speakern säger bara några få ord. Kameran fokuserar därefter på Presidenten vars ansikte vare sig avslöjar inre eller yttre rörelse. Sekvensen upprepas, sedan tystnar speakern. Under en dryg minut understryks rummets sakrala karaktär av en långsam sekvens av en Bach-kantat. Jag upplever det som renodlat politisk religion! TV-bilden blir åter levande för att till slut upprepas, nu underlagt marschmusik. Sedan får vi se att det 33:e Internetcafét har öppnats i Baghdad. Det är lite förvirrande eftersom det samtidigt sägs att sanktionerna har förhindrat datorer i att komma in i Irak (därför att de ju kan användas för både civila och militära syften), men man ska inte glömma smugglingen! Internet håller alltså på att ta sig in i Irak, likaså e-mail naturligtvis. Satellit-TV är det lite svårare med. Privatpersoner får inte ha en egen parabol och har de det ändå uppe på taket - dold där bakom vattentanken som finns på alla tak - riskerar de att grannar och även släkt anger dem. Syndaren får böta med motsvarande 500 dollar och angivaren blir belönad med 250! vilket är en enorm summa för den vanliga människan vars månadslön eller pension kan ligga på ungefär 5-10 dollar. Det är frestande att bli angivare! Hur ligger det slutligen till med tidningar? Då jag inte läser arabiska har jag ingen uppfattning om de tre dagstidningar som finns, som enligt uppgifter tillhör armén och Baath-partiet. På den 22 maj hade de alla tre samma bild - presidenten i överläggningar med en delegation av något slag - samma rubrik och samma placering på förstasidan. Det finns en engelskspråkig dagstidning, Iraq Daily, som alltid har ett citat (i dålig översättning, sägs det) av Saddam Hussein och annars innehåller inrikes, internationella och arabiska nyheter samt features, samhälle, hälsa, livsstil, kultur, vetenskap, teknologi och datorinformation. I utgåvan för 28 maj finns det 4 sidor kultur, litteratur och film och en enda sida med sport, alltså en i mitt tycke bättre balans än i västliga medier! En del av artiklarna handlar om västliga författare eller konstnärer och är översättningar av t ex BBC material. (Se själv på www.uruklink.net/iraqdaily). Det är sant att det inte finns en fri press och en fri debatt här. Västliga källor gör gällande att alla viktiga media kontrolleras av Saddam, en av sönerna eller annan släkting. Av det ska man emellertid inte dra slutsatsen att irakierna är oinformerade, okunniga eller inte kan tänka själva. De vet i själva verket mycket mer om västvärlden via radio, tv, Internet och tidningar än vad vi vet här om Irak. Och det är vårt problem - och visar på att vi har en ofri press på ett annat sätt, styrd av andra intressen men sannerligen inte fri.
Mycket material om Irak finns på TFFs website: www.transnational.org
 Skicka till en vän Till: Ifrån: Message and your name
|
