Utrikesminister
Anna Lindhs
olyckliga
Irak-tal
PressInfo #
164
October
24, 2002 - FN-dagen
Av
TFF:s styrelse
Utrikesminister Anna Lindhs tal inför FN-dagen
handlade bland annat om Irak-frågan. För 12
år sedan beslutade FN:s säkerhetsråd om
nedrustning av Iraks massförstörande vapen,
inspektioner av denna nedrustning och sanktioner för
att undanröja det hot mot internationell fred och
säkerhet som Iraks angrepp på och ockupation
av Kuwait hade manifesterat.
Dagens Irak
utgör inget hot mot internationell fred och
säkerhet
Vad har hänt under dessa 12 år? Under
ledning av den svenska ambassadören Rolf
Ekéus genomfördes fram till 1998
framgångsrika inspektioner som undanröjde det
meste av Iraks biologiska och kemiska vapen. Ingen
tillförlitlig expertis hävdar att Irak ens
är i närheten av att ha kärnvapen.
Sanktionerna har, tillsammans med de bombningar av Iraks
infrastruktur, som i strid med folkrätten och utan
FN-mandat utförts av USA och Storbritannien, krossat
landets ekonomi och skapat en katastrofal livssituation
för dess 23 miljoner invånare. Iraks
militära kapacitet är, oavsett en viss import
av konventionella vapen, långt under hälften
av vad det var när man invaderade Kuwait.
Iraks ledning har sedan Kuwaitkriget inte hotat
någon, inte begått aggression och inte
fört inbördeskrig. Inga kriterier för att
hota världen är därför uppfyllda.
Relationerna mellan Irak och dess grannar har
förbättrats och inga förespråkar
krig mot Irak. Även om ett land förfogar
över massförstörelsevapen måste det
också ha vapenbärare, och avskräckningens
filosofi fungerar lika väl mot Irak som mot vilken
annan stat som helst, som överväger att
använda denna typen vapen. Inspektörer och
andra som varit på plats i Irak - som fd
chefsinspektör Scott Ritter såväl som
TFF-associerade och fd chefen för FN:s
humanitära program, Hans von Sponeck, skulle helt
enkelt inte skriva under på utrikesministerns
bedömning av nuläget.
Sammanfattningsvis utgör dagens Irak inte ett hot
mot internationell fred och säkerhet.
Inspektionerna,
inte ett nytt krig, är relevant nu
I detta läge säger Sveriges utrikesminister
att Sverige stöder ett krig mot Irak om FN:s
säkerhetsråd finner att det är en sista
utväg. Inför FN-dagen hade man
förväntat att Anna Lindh i stället - i
linje med svensk utrikespolitisk tradition - i
stället hade gjort en analys av de aktuella hoten
mot internationell fred och säkerhet och talat om de
kommande inspektioner som leds av fd svenska
utrikesministern Hans Blix och att hon hade talat om
kreativa åtgärder för att bevara freden i
regionen och åtgärder för att motverka
USA:s redan långt gångna förberedelser
för ett angrepp. Ministern tar upp kriget som medel,
inte att inspektionerna nu ska ha en chans.
Det förs redan
krig mot Irak
Anna Lindh tar inte upp den centrala frågan om
USA:s starka intresse av ett krig mot Iraq för att
få militär, politisk och ekonomisk kontroll
över ett land som har världens näst
störta oljefyndigheter och är granne med
Saudi-Arabien som har de största. Dessutom
önskar USA, inte minst av inrikespolitiska
skäl, få till stånd en pro-israelisk
lösning av den pågående
Israel/Palestina-konflikten. De är mot den
bakgrunden de av USA till säkerhetsrådet
föreslagna resolutionerna skall ses. De kallas "no
tolerance" och är så utformade att varje
suverän stat skulle betrakta dem som nästintill
en krigsförklaring.
Utrikesministern bedömning att om Sverige skulle
gå emot krig skulle pressen på Saddam Hussein
minska kanske lägger alltför stor maktpolitisk
vikt vid Sverige. Det har länge pågått
krig genom USA:s och Englands permanenta bombningar av
landet med hänvisning till de såkallade No-Fly
Zones. Dessutom skickar USA:s a) hot om krig och
ockupation, b) öppnande av två CIA-kontorer i
norra Irak och c) systematiska militära uppladdning
kring Irak efter det att Irak har erbjudit
villkorslösa inspektioner och släppt alla
politiska fångar den motproduktiva signalen att det
är likgiltigt vad Irak gör: landet kommer att
bli förstört av historiens starkaste
militärmakt.
Missförstånd
om sanktionerna och det pågående folkmord
Anna Lindh säger, med en dubbel negation, att
"det är viktigt att inte säga att FN inte
får använda våld." Det skapar ett
intryck av att Sverige tar avstånd från alla
dem som i dag i Sverige, i EU, Tredje Världen och
USA talar emot kriget. FN-stadgans första mening
gör gällande att det är FN:s högsta
syfte att avskaffa kriget. Enligt kapitel VII skall alla
medel ha prövats innan vapen tas i bruk. Eftersom
inget FN-land har tagit ett medlingsinitiativ
beträffande Irak har alltså inte alla fredliga
medel provats och funnits otillräckliga.
Anna Lindh hävdar vidare att sanktionerna inte
är huvudorsaken till den mänskliga katastrofen
för Iraks folk; Irak får ju importera
livsmedel och mediciner. Utrikesministern förklarar
att sanktionernas negativa effekter är en följd
av regimens felaktiga prioriteringar. Men det är
FN:s Sanktionskommitté, inte Irak, som
bestämmer vilka varor som landet får
införa. Enligt en rad FN-organisationers och
NGO-analyser har minst 500,000 och kanske över en
million irakier dött under 12 års sanktioner.
Detta skall ses mot att Irak före sanktionerna var
på väg att bli en välfärdsstat med
både en kostnadsfri sjukvård och fri
utbildning samt unikt stora investeringar i modern
infrastruktur.
Visserligen kan Irak sedan 1999 sälja en
obegränsad mängd olja, men inkomsten utgör
endast 53% enär resten är reserverat till
kompensation för kriget mot Kuwait, till kurderna i
norra Irak samt till FN operativa kostnader i Irak.
För sin olja får Irak mat och medicin samt
vissa andra varor men inte pengar av FN.
Därutöver är det FN:s
Sanktionskommitté som bestämmer vilka varor
landet skall få införa och för
närvarande finns varor till ett värde av 6-7
miljarder dollar, som med hänvisning till dess
eventuella militära utnyttjande, har stoppats.
Också jämförelsen med Kuba är
missvisande. Kuba har inte varit objekt för alla
FN-staters sanktioner utan endast för USA:s. Kuba
har inte, som Irak, aktivt hindrats i att importera
utrustning och varor för att rena sitt dricksvatten.
Det som pågått och pågår i Irak
är ett socialt och ekonomiskt folkmord bland en
befolkning på 23 miljoner, och det känns djupt
oroväckande att Sveriges utrikesminister på
basis av ett felaktigt faktaunderlag nu placerar Sverige
i en krets som försvarar denna fullkomligt
omänskliga situation.
Irak vet att
sanktionerna aldrig kommer att hävas
TFF som gjort en oberoende konfliktanalys och
fört samtal i Irak kan upplysa om att det i landet i
praktiken är omöjligt att hitta en
internationell humanitär organisation vars ledning
försvarar sanktionerna eller anser att ett krig
skulle vara lösningen på något problem
eller bidra till internationell fred och
säkerhet.
Anna Lindh gör vidare gällande att "Irak vet
att om man samarbetar med FN-inspektionen så
slipper man sanktionerna." Det vet Irak absolut inte,
tvärtom. Eftersom det under alla omständigheter
är totalt fysiskt omöjligt att med 100 procent
säkerhet fastställa att det inte finns
något gömt på en million
kvadratkilometer innebär detta att sanktionerna
aldrig kommer att hävas och att Irak
därför inte kan se någon annan
belöning för samarbete än att inte bli
bombat och invaderat.
Det var för övrigt inte Irak som 1998
sände ut inspektörerna. Det vägrade att
samarbeta med inspektörerna, som under
ambassadör Ekéus efterträdare
förlorat sin trovärdighet eftersom det bland
dem fanns experter, som utförde rena spionuppdrag.
De kallades då hem och därefter utsattes delar
av landet för intensiva bombningar.
Det är bra att ministern uttalar att det är
farligt och inte rätt om USA går in i Irak
ensamt och att det inte är FN:s uppgift att
störta Saddam. Men för att undvika ett krig med
utomordentligt omfattande lokala, regionala och globala
konsekvenser krävs det mer än ord och
förhoppningar om återhållsamhet.
FN-beslut om att
använda våld kan inte delegeras till en
medlemsstat
Utrikesministern vet säkert att Bush-regimen
gör allt den kan för att få FN att
stödja sitt planerade krig. Det är djupt
oroande för FN:s framtid. Om krig mot Irak är
folkrättsstridigt - och det är det om Irak inte
är ett hot mot fred och säkerhet - blir det
inte folkrättsligt acceptabelt även om
Säkerhetsrådets skulle vidta en resolution med
så luddiga formuleringar att USA kan tolka detta
som ett mandat för sina egna expansionistiska
strävanden. Vad ministern borde ha understrukit
är att ett FN-beslut om användandet av
våld aldrig kan delegeras till en medlemsstat.
Sverige kunde ta
initiativ till politiska lösningar och medling inom
EU - men sviker sina traditioner
Många i världen väntar sig helt andra,
mer självständiga, genuint konflikthanterande
och fredsfrämjande åtgärder ifrån
just Sverige. Bakom dessa förväntningar ligger
den stora och internationellt respekterade tradition av
aktivt fredsarbete som under ett århundrade skapats
av Hjalmar Branting, Östen Undén, Olof Palme
och Ingvar Carlsson.
Det borde finnas en välinformerad analysenhet
på UD som arbetade i nära kontakt med svenska
och andra länders ambassadtjänstemän i
Baghdad. Men Sverige har ingen representation i landet
utan sköter denna världens just nu kanske
allvarligaste konflikt ifrån Jordanien! UD är
därför dåligt informerat om den faktiska
situationen i Irak och kan inte, genom personliga samtal,
bilda sig en egen uppfattning om läget, om arabiskt
tänkande, irakisk politik eller beslutsfattarnas
psykologi. Man kan faktiskt inte ens lyssna på den
"andra" sidan.
För det andra krävs det ett genomtänkt
politiskt initiativ som alternativ till kriget. Så
länge kriget är "the only plan in town" och att
göra ingenting därför ser ut som
alternativet till krig, ökar risken att det faktisk
blir krig.
Om EU hade en vision och en kreativ utrikesledning,
stödd och influerad av bl a ett
självständigt utrikespolitiskt tänkande i
Sverige vore Irak-krisen ett gyllene tillfälle att
visa på att EU kan vara en politisk huvudaktör
på världsscenen och ett konstruktivt
alternativ till USA:s dominans. Just därför att
EU är splittrat vore det önskvärt att
Sverige och EU:s ordförandeland, Danmark, eventuellt
tillsammans med Tyskland och Frankrike lade fram ett
väl genomtänkt förslag till en
medlingsprocess mellan USA och Irak.
Det är inte statsmannakonst att ställa sig
bakom krig - det kan vem som helst göra som inte
är närmare berörd. Statsmannakonst är
att intensivt söka lösningar på mycket
allvarliga problem med intellekt och humanitet snarare
än enbart musklar. Det handlar faktiskt om att skapa
"fred med fredliga medel" (FN-stadgan) och om den
preventiva diplomati och nya konflikthantering som klokt
besjungs i skrift efter skrift ifrån
såväl UD som det socialdemokratiska
partiet.
Styrelsen för TFF - Transnationella Stiftelsen
för Freds- och Framtidsforskning i Lund
24 oktober, FN-dagen
© TFF 2002
Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
You are welcome to
reprint, copy, archive, quote or re-post this item, but
please retain the source.
Would
you - or a friend - like to receive TFF PressInfo by
email?
|