Av
Jan Öberg
14. februar, 2007
Utdelningen av Nobels fredspris för 2007 – särkilt den del som gick till Al Gore – är ett populistiskt val som bara kan nedvärdera själva fredspriset.
Alfred Nobel skrev i sitt testamente att fredsspriset skulle tilldelas "the person who shall have done the most or the best work for fraternity between the nations, for the abolition or reduction of standing armies and for the holding and promotion of peace congresses."
Utan att förminska betydelsen av global uppvärmnng och det arbete som uträttats av årets mottagare av priset – FN:s klimatpanel IPCC och Al Gore Jr – är det högst tveksamt huruvida det kvalificerar dem till ett FREDSpris i Alfred Nobels anda ens om om man tolkar det i dagens världsläge i stället för i 1895 års, det år då Nobel formulerade sin vision.
Begreppet fred och defintionen av det bör visst vara bred. Men ingen av mottagarna har bidragit på ett sätt som motsvarar tusentals andra enskilda personer och från regeringar fristående organisationer, som ägnar livet åt att bekämpa militarism, kärnvapenivrare och krig, och arbetar för att minska våldet, för fredsuppbyggande, tolerans, försoning och samexistens – kärnfrågorna för Nobels fredspris.
Det är också beklagligt att priset belönar regeringsrelaterat arbete i stället för det civila samhället, från regeringar fristående organisationer, och därmed antyder att det är regeringar snarare än människor som skapar fred.
I synnerhet Al Gore som vicepresident under Bill Clinton mellan 1993 och 2001 hördes eller sågs aldrig som en person som skapade fred. Clinton-Gore hade ett crash program för att bygga upp US:s militära kapacitet och skapade miliära allianser kring hela Ryssland – och missade historens största tillfälle att skapa en ny världsordning.
I strid med folkrätten och utan mandat från FN:s säkerhetsråd bombade de Serbien och Kosovo med en extrem brist på förståelse för Jugoslavien som grund och med propaganda om folkmord som orsakat den eländiga situation som kallas Kosovo av i dag (som sannolikt kan explodera i år eller nästa år). Och de bombade i Afghanistan och Sudan.
Priset skulle ha knutits till miljön om det tilldelats någon som kämpar mot militärt eller annat våldsamt inflytande på den globala miljön: militär miljöförstöring, tusentals militära baser och övningar som förstör naturen, avsiktlig miljökrigföring, militarisering av rymden och oceanerna och – givetvis – kärnvapen som, om de används, skulle skapa mer hetta än den globala uppvärmningen.
Den norska Nobelkommittén består av ledamöter som har liten eller ingen bakgrund av fredens teori och praktik. Detta kan dock inte vara en ursäkt för att förlöjiga freden och fredspriset.
Nobels fredspris har i dag sjunkit ytterligare i anseende efter det skamliga faktum att det aldrig tilldelades Gandhi utan har gått till människor som Kissinger, Shimon Peres och Arafat.
Nagoya, Japan, den 12 oktober 2007
Jan Öberg