TFF logo TFF logo
T r e a s u r e s 2007
TREASURES Sitemap Areas we work in Resources Columns and art

Publications

About TFF

Support our work

Search & services

Contact us

 


Recension
Amartya Sen,
"Identitet och våld.
Illusioner om ödet"


Av

Sören Sommelius

 

20 mars, 2007

Amartya Sen
Identitet och våld. Illusioner om ödet
Översättning Anna Sörmark
Daidalos


Som elvaåring såg Amartya Sen en blödande främling vackla in genom familjens trädgårdsgrind i Dhaka, Bangladeshs nuvarande huvudstad. Amartyas far förde den svårt skadade mannen, som var muslim och hette Kader Mia, till sjukhus där den fattiga daglönaren avled, som en av tusentals dödade hinduer och muslimer i sekteristiska upplopp under en dramatisk period. Året var 1944, i det brittiska Indien, där politiska uppviglare ”i folkets namn” hetsade till kamp mot ”de andra”. Målet var en delning av landet efter religiösa gränser, vilket några år senare också blev kolonialmakten Englands politik, med förfärande konsekvenser och miljoner döda särskilt i Punjab i västra Indien.

Den mördade Kader Mias enda ”brott” var hans muslimska tro. De som mördade honom kände honom inte och hade förmodligen aldrig tidigare sett honom. För den elvaårige Amartya var händelsen lika fasansfull som obegriplig. ”För ett förbryllat barn var identitetens våld oerhört svårt att begripa. Det är inte särskilt lätt för en förbryllad äldre man heller.”

”Identitet och våld. Illusioner om ödet” är titeln på den indiske ekonominobelpristagarens senaste essäbok. Med vrede och hetta diskuterar han de destruktiva konsekvenserna av att människor i krissituationer reduceras till en enda identitet, utifrån religion, språk, hudfärg, som invandrare …

Alla människor har sammansatta identiteter, vilka markerar olika grupptillhörigheter, betonar Sen. Det är just detta som gör oss till människor i fungerande samhällen. Varje individ relaterar till olika kollektiv utifrån jobb, bostadsort, kön, familjesituation, klass, matvanor, politisk övertygelse och så vidare. Sedan väljer den enskilde att betona sina olika identiteters styrka och relevans. Sen skriver:

”Friheten att bestämma våra lojaliteter och prioritera mellan de olika grupper som vi kan tillhöra är en synnerligen viktig frihet, som vi har skäl att erkänna, uppskatta och försvara.”

I Bengalen 1944 reducerades ”de andra” till sekteristiska identiteter, till muslimer eller hinduer, med så negativt laddade egenskaper att det ledde till mord och blodbad, i folkets och religionens namn. Hinduiska slagskämpar dödade fattiga muslimer, muslimska slagskämpar fattiga hinduer …

Våld som hänger samman med identitetskonflikter har blivit vanliga i världen efter det kalla krigets slut och alldeles särskilt efter 11/9. Under de jugoslaviska sönderfallskrigen delades världen in i ”vi och dom”, liksom i Rwanda och för den delen i dagens Israel.

Olika former av propaganda mobiliserar etniskt hat mot ”de andra” och gör det tillåtet att ”använda allt vårt goda våld för att förgöra de andras onda våld”, för att citera all propagandas grundregel, formulerad av den brittiske journalisten Phillip Knightley.

Vad håller Bush och dagens högerextrema amerikanska regim på med i ”kampen mot terrorismen” om inte att söka förgöra de andras onda våld? Det är Bushs och Cheneys definition av ”de andra” som ”islamska terrorister” som gör Guantánamo möjligt. Sen skriver:

”När västvärlden talar om att ta itu med ’islamistisk terrorism’ som det heter med dagens förvirrade politiska terminologi, satsar man hela sin intellektuella kraft på att försöka definiera – eller omdefiniera – islam.”

Sen citerar med avsmak den nu ökände amerikanske generallöjtnanten och kristne fundamentalisten William Boykin, som för några år sedan kommenterade hur det var att strida mot muslimer: ”Jag visste att min gud var större än deras”.

Samuel Huntingtons omdebatterade ”Civilisationernas kamp” utkom redan 1996 (på svenska först 2006) och har ofta använts i diskussionerna om ”kriget mot terrorismen”, särskilt ”västvärldens” kamp mot den islamiska världen. Sens bok är i mycket en stridsskrift mot den inskränkthet som råder i ”Huntingtons påhittade universum”. I detta lever motstridiga grupper i ständiga konflikter med varandra, hutuer och tutsier, serber och albaner, tamiler och singaleser.

Världen ser inte ut så, understryker Sen. Huntingtons teorier ger bedräglig trovärdighet åt historieförvanskning och sekterism. Huntington kallar Indien för en hinduisk civilisation. Ändå har Indien fler muslimer än Englands och Frankrikes sammanlagda befolkning. Och dagens indiska kultur har uppstått genom otaliga influenser från hinduismen, islam och många andra sfärer, oavsett om det gäller film, mat eller musik. Dagens sekulära Indien har en muslimsk president, en sikhisk premiärminister och en kristen ordförande för det regerande kongresspartiet.

Det är ingen tillfällighet att ledare för den extrema hindutvarörelsen ofta citerar just Huntington. Och att Huntingtons ande svävar över både ”kriget mot terrorismen” och den invandrarfientliga retorikens stereotyper.


Would you be reading this now,
if it wasn't useful to you?

Then please support TFF's work for peace
and make an honour payment to this site



Den som beskriver invandrare enbart utifrån individers och gruppers nationella tillhörighet bäddar för främlingsfientlighet och för sverigedemokrater. Den sortens endimensionella och reducerande klassificeringssystem är ”oerhört aggressiva till både form och konsekvens”, skriver Sen.

Sen diskuterar också hur USA och de allierade stater som invaderat och ockuperar Irak betraktar landet inte som en nation av individer utan som ett land med tre religiöst definierade folkgrupper, kurder, shia och sunni. Detta synsätt gynnar bara sekteristiska och religiösa ledare och skapar alls inte demokrati. Och medierna, också våra svenska, rapporterar troskyldigt i de termer som ockupanterna definierat.

Delningen av Indien 1947 skedde efter likartade kriterier, en delning mellan ”hinduer” och ”muslimer”, vilket blev en orsak till flera krig och skapade latent fientlighet mellan två stora grannstater. Daytonavtalet efter kriget i Bosnien konstruerades på likartat vis för att definiera något slags rättvis balans mellan olika religiösa gruppers rättigheter i stället för att skapa förutsättningar för medborgerliga och demokratiska rättigheter. Resultatet har blivit destruktivt. Fredsprocessen har elva år efter avtalet mest gått i baklås.

Amartya Sen fick Nobelpriset i ekonomi 1998. Men hans synnerligen läsvärda essäer behandlar områden som är i synnerhet sociala och politiska. I grunden är hans hållning mycket indisk och besläktad med Mahatma Gandhis icke-våldshållning.


Sören Sommelius
sosommelius@hd.se

*

 

Copyright © TFF & the author 1997 till today. All rights reserved.

 

Tell a friend about this TFF article

Send to:

From:

Message and your name

Get free TFF articles & updates


TREASURES Sitemap Areas we work in Resources Columns and art
Publications About TFF Support our work Search & services Contact us


The Transnational Foundation for Peace and Future Research
Vegagatan 25, S - 224 57 Lund, Sweden
Phone + 46 - 46 - 145909     Fax + 46 - 46 - 144512
www.transnational.org

© TFF 1997 till today. All righs reserved.