26 augusti 2003

I förra veckan kom han - räddaren i nöden för JA-sidan. Som sänd från himlen, med ett politiskt perspektiv som höjde sig över den nationellt inskränkta. -Äntligen! utropade många tidningars ledarsidor. Det var alltså Carl Bildt, som med bok och bildning gav sig in i emu-debatten på allvar.

Min erfarenhet av Carl Bildt, sedan den tiden då vi bägge var partiledare, är att han oftast är intellektuellt hederlig. Han säger som han tycker att det är och står för det. Det var det som gjorde det så roligt att debattera med honom, både i Riksdagen och i andra sammanhang.

Nu har han visat den där hederligheten igen, till skillnad från måmga andra på JA-sidan, och det är bra. Han säger precis som det är - "Euron är bara ett steg på vägen. Jag ser ingen annan historisk möjlighet att säkra fred och frihet än att successivt bygga en federation av nationalstaterna mellan Ryssland och Atlanten, Ishavet och Medelhavet. Självklart är den gemensamma valutan varken det sista eller det ensamt avgörande steget i denna stora strävan."

Det är hans, och många andra JA-förespråkares (även om de inte talar högt om det), högst respektabla uppfattning. Men för den skull är den ingen sanning, giltig för alla. Andra ser saken på annat sätt. Men det är bra om vi kan vara överens om vad det egentligen handlar om - att det inte är mynten som är det viktiga - utan makten.

På ett märkligt sätt verkar Carl Bildt, m.fl. ha svårt att hinna ikapp utvecklingen i Europa. Då tänker jag inte på den utveckling som kan avläsas i börsnoteringar och statistiska välståndsligor, dvs på tillståndet i ekonomin, utan jag tänker på tillståndet i demokratin. Hur ser det ut egentligen? Hur många är det egentligen som talar om EU:s utveckling och EMU:s ekonomiska regelverk i termer av "vi". Mig veterligen har många folkomröstningar slutat med mycket knapp majoritet för ett ja (en del har t.o.m. slutat i ett Nej) och i valen till EU-parlamentet ligger valdeltagandet runt 30%. Katastrof skulle vi säga om det gällde valen till Riksdagen. En uppseendeväckande brist på politisk legitimitet är inte överord för att beskriva läget.

När muren föll, dvs när den Sovjetiska politiska unionen brakade samman, av trycket från en mångfacetterad och antimilitaristisk demokratirörelse, ja då stod vi i en i grunden ny historisk situation i Europa. Det är den situationen som vi nu har att förvalta.

Många, bl.a. Carl Bildt, menade då att västvärldens ekonomiska system och synsätt hade segrat och att det naturliga därför vore att alla blev, tänkte och var som det "vi" som JA-sidan så gärna använder. Men många tänkte annorlunda. Tänkte att nu - äntligen! - fanns möjlighet att tänka BÅDE fritt och nytt.. Bort från det förlamande militaristiska kalla- kriget-tänkandet, bort från stormaktdominans och bort från idén om "den enda vägens" utveckling, byggd på nyliberalism och spekulationskapitalism.

Efter 90-talets förvirrade hukande under valutakurser och börsfall, många gånger katastrofalt dåligt hanterat av många Europeiska regeringar, inte minst den borgerliga i Sverige, där Carl Bildt var statsminister, och med en tynande tilltro till de självutnämnda gudarna (vissa högljudda ekonomer och näringslivsföreträdare), så finns det idag en befriande systemkritik i Europa (och i världen). Många, precis som jag, ifrågasätter den snävt och ensidigt (varu)produktionsinriktade ekonomin och tar avstånd från idén om att tömma våra gemensamma reserver för att kunna fylla på i den privata, alltmer kortsiktiga spekulationsekonomin.

Carl Bildt har talat om ett systemskifte, från ruttnande socialistiska system till stabila demokratier. Ett skifte som han t.o.m. har liknat vid ett mirakel i vår tid. Jag ser det inte som ett mirakel. Jag ser det som resultatet av människors seger över ett omänskligt politiskt system. Däremot tycker jag att det vore snudd på mirakulöst om Ja-sidan, innan den 14 september, skulle kunna förmå en majoritet av det svenska folket att frivilligt lämna ifrån sig delar av SIN politisk makt, till förmån för ett politiskt system som helt resolut undandrar centrala delar, den ekonomiska politiken, från politisk påverkan och demokratisk insyn och kontroll.

Med EMU separeras ekonomin från demokratin. Tankegången är följande; folk är för dumma för att förstå sig på den alltmer komplicerade och starkt internationaliserade ekonomin. De folkvalda är inte heller att lita på eftersom de tenderar att göra som väljarna vill. (!) Det skadar stabiliteten och förtroendet för ekonomin, bland "de stora" finansiella aktörerna. Alltså är det bättre att ekonomin får skötas av oavsättliga och opåverkbara experter, som utan insyn och med 30-årig sekretess, lugnt kan jobba på med det i traktaten fastslagna målet "prisstabilitet" för ögonen. Dessa herrar är alltså riksbanksdirektörerna i den Europeiska Centralbanken. De nationella regeringarna får sedan lösa ev. kostnadskriser (till följd av konjunktursvängningar) på egen hand. Skattesänkningar, besparingar inom välfärdssystemen, utförsäljningar och privatiseringar är medlet. Arbetslösheten blir en restpost. Men den blir stabil - på hög nivå - om vi ser oss omkring i flera av de länder som är med.

Det här synsättet, att dela upp ekonomin i olika sfärer, där olika personer har inflytande på olika nivåer, är ingen ny tanke. Jacques Delors, tidigare kommissionsordförande, uttryckte sig så här elegant, redan 1994: "Förhållandet mellan EG och nationalstaterna är som förhållandet mellan man och hustru. Som mannen ska EG centralt ta sig an gemenskapens ekonomi och politik. Som hustru skall nationalstaterna ta sig an vården och annan omsorg om den enskilda människan.

Många på JA-sidan menar att euron och stabiliseringspolitiken redan gett gynnsamma effekter. Carl Bildt säger att det "inte finns något finansiellt tumult i Europa, av den art vi alla så plågsamt upplevde 1992". Nej, men det finns ett annat "tumult". Det fredliga, kunniga och engagerade tumult som består av mäktiga demonstrationer och en mångfald seminarier, med flera hundra tusentals deltagare, som snart sagt varit i varje Europeisk storstad under de senaste åren. Paris, Barcelona, Rom, m.fl. Miljontals människor. Det är fackföreningsfolk, en bred vänster, en engagerad miljörörelse, en otålig feministisk rörelse, en aktiv fredsrörelse, kyrkans organisationer, folkrättsorganisationer, m.fl. Med alltifrån professorer till protesterande tonåringar. Helt enkelt en global rörelse som diskuterar alternativa utvecklingsvägar, som kräver stopp för utförsäljningar och privatiseringar, som kritiserar EU:s imperialistiska röst i världshandelsorganisationerna, som tar FN:s lista på mänskliga rättigheter som utgångspunkt för sin kritik av EU:s behandling av flyktingar och asylsökande och som vänder sig mot den inom EU planerade militära upprustningen för preventiv krigsföring mot internationell terrorism, helt i enlighet med den av USA introducerade nya säkerhetsordningen, med PREVENTIV (förebyggande) krigsföring.

Det här är ett annat "vi" än det som JA-sidan talar om. Vi som varken tycker att det är klokt eller nödvändigt att lämna ifrån oss beslutanderätt över pengarna för att vi ska kunna samarbeta och handla med varandra. Vi som inte vill ha ett (nygammalt) politiskt stormaktsbygge (federation, politisk union), med en centraliserad politisk ledning i toppen, förgylld med en man som pekar med hela handen. Den patriarkala ordningen permanentad för överskådlig tid!

Jag ser en helt annan historisk möjlighet än den som Ja-sidan ser. Jag ser utvecklad och fördjupad demokrati som mål. Där fler får mer att säga till om - inte färre. Ett samarbetande Europa där ekonomin underordnas demokratin, så att det blir en nödvändig balans mellan samhällsekonomins olika delar - den produktiva och den reproduktiva. Ett Europa där den patriarkala maktordningen successivt försvinner. Jag ser ingen annan historisk möjlighet om vi ska kunna säkra en fredlig och civiliserad utveckling, globalt hållbar för både människor och miljö. Att rösta Nej innebär inte att ställa sig "utanför". Tvärtom - det är att i allra högsta grad påverka den Europeiska utvecklingen! Och det vill jag att mina barn ska kunna göra också.

© TFF & the author 2003  

Tell a friend about this article

Send to:

From:

Message and your name

 

 

SPECIALS  Photo galleries Nonviolence Forum TFF News Navigator Become a TFF Friend TFF Online Bookstore Reconciliation project Make an online donation Foundation update and more TFF Peace Training Network Make a donation via bank or postal giro Menu below

Home

New

PressInfo

TFF

Forums

Features

Publications

Kalejdoskop

Links