Vi
vill ha en EU konstitution
för vår tid och för fred !
Öppet
brev till Statsrådsberedningen ifrån
TFF-rådgivare om EU:s säkerhets- og
fredspolitik

Av
Erni
& Ola Friholt, TFF-rådgivare
Mottagare av
Sveriges Fredsråds "Lilla Fredspriset"
2005
10 februari, 2005
Denna artikel finns
också på engelska
Stocken på Orust, 3 februari 2005
Till
Stadsrådsberedningen
och särskilt till Göran Persson,
Bosse Ringholm och Leni Björklund
Hej!
Er arbetsbörda är stor, och ni missar
säkert det mesta av allt som rör sig i
folkdjupet. Hatet mot manipulationerna i EU-frågor
är enormt. Men få människor finner det
meningsfullt att fördjupa sig i konstitutionen
när de inte får en chans att yttra sin mening
i en folkomröstning. Men det gäller trots allt
en konstitution vi ska leva med resten av våra
liv.
Vi har gjort ett försök att granska ett
enda avsnitt: det säkerhets- och
försvarspolitiska. Resultatet av detta och av det vi
uppsnappat på vägen överlämnar vi nu
till er.
Vi hoppas personligen slippa leva med en
konstitution för nittonhundratalet, med allt dess
eländiga makt- och våldstänkande.
Något land måste ta itu med detta. Det skulle
hedra er och oss alla, om det blir Sverige som gör
det.
Vi önskar er lycka till, och hoppas på
era reaktioner.
Med vänliga hälsningar
Erni Friholt & Ola Friholt
Torget 1, Stocken,
474 92 Ellös
Tel 0304-512 15 (även fax)
olaerni@hotmail.com
Ett
konstitutionsförslag för 1900-talet
Vi
vill ha en konstitution för vår tid
!
Det omarbetade förslaget till
konstitution för Europa antogs av EUs
regeringschefer den 18 juni 2004. I ett halvdussin
medlemsstater kommer folken att i en omröstning ta
ställning till förslaget.
I Sverige försvarar det
politiska etablissemanget hårdnackat sin rätt
att godkänna konstitutionen. Ingen regerings- eller
riksdagsrepresentant har fått mandat av
väljarna att göra detta. Regering och riksdag
avser dessutom att hålla sin omröstning
före nästa riksdagsval. Politikerna slipper
således förklara sin inställning i en
valrörelse.
Moraliskt sett är detta ett
brott mot demokratins anda och allmänt omfattade
anständighetsbegrepp. Men 82 år efter det att
demokratin infördes i Sverige får vi
fortfarande nöja oss med formaldemokrati.
Konstitutionsförslaget
innehåller mycket som européerna kan
instämma i och glädja sig åt:
Jämställdhet mellan kvinnor och män
garanteras, med lika lön för lika arbete, osv.
De fundamentalistiska kristna fick nöja sig med att
det religiösa arvet nämndes opreciserat
tillsammans med det humanistiska och det kulturella, och
på jämlik nivå.
Däremot saknas i den viktiga
ingressen fortfarande en anknytning till resten av
världen, till dess bittra erfarenhet av Europas
maktutövning och av det fortsatta ekonomiska
övertag Europa har gentemot arbetande människor
i världen, de som syr våra billiga blusar,
odlar vårt billiga grisfoder och förbrukar
våra dyra och ofta sjukdomsalstrande
industriprodukter.
Denna brist är djupt
beklaglig, eftersom Europas relationer med omvärlden
uppenbarligen även fortsättningsvis kommer att
bygga på dess maktposition. Den möjliggör
för européerna en stor del av det som i
ingressen kallas "det stora äventyr som gör
Europa till ett område där människans
förhoppningar kan infrias, med respekt för
varje människas rättigheter och insikt om
ansvaret för kommande generationer och för
vår jord".
Gäller detta bara oss i
Europa?
Försvars-
och säkerhetspolitiken
Avsnitten som handlar om Europas
försvars- och säkerhetspolitik går i
samma anda ut på att gemensamt och solidariskt
stärka och utveckla de militära stridskrafterna
och i samarbete utveckla och förse dem med nya
effektivare helvetesmaskiner.
Det luktar förevändning
eller svepskäl när det sägs att "Om en
medlemsstat utsätts för ett väpnat angrepp
på sitt territorium, är de övriga
medlemsstaterna skyldiga att ge den stöd och
bistånd med alla till buds stående
medel
" (Artikel I-40:7). Resonemanget bygger
på ett antaget militärt hot mot Europa.
Vilket?
För oss ter sig den
påbjudna upprustningen av Europa motiverad av en
önskan att med militärt tryck
vidmakthålla det lönsamma utnyttjandet av
världens fattiga. Den kan visserligen också
ses som gammalt vanetänkande med innebörden att
det enda verkligt farliga hotet är militärt och
kommer utifrån och är det enda viktiga
ifråga om "säkerhets- och
försvarspolitik". Båda motiven utgör
tecken på ett förlegat tänkande som inte
duger i en konstitution för 2000-talet.
En smula dunkelt sägs det att
"Europeiska rådets europeiska beslut om unionens
strategiska intressen och mål skall gälla den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och andra
områden som omfattas av unionens yttre
åtgärder" (Artikel III-194). Vilka är de
strategiska säkerhetspolitiska intressena? I
historiskt ljus förvisso något att oroa sig
för. Och det rimmar illa med föregående
Artikel III-193:2: "Unionen skall
säkerställa en hög grad av samarbete inom
alla områden för internationella
förbindelser för att
c) bevara freden,
förebygga konflikter och stärka internationell
säkerhet i enlighet med
Förenta
Nationernas stadga, samt
Helsingforsavtalets
slutakt och Parisstadgan, inklusive de mål som
avser de yttre gränserna".
Det är förvisso
ägnat att oroa att man ibland nämner bevarandet
av freden och förebyggande av konflikter utan att
vid något tillfälle ens nämna begrepp som
"fredlig konfliktlösning" och följaktligen
inget om att utveckla metoder för detta.
Likaså förekommer de
vanligaste honnörsorden för fredspolitik en
eller två gånger i
konstitutionsförslaget: "krishantering",
konfliktförebyggande", "nedrustning", "bevara
freden", men alltid endast i beskrivning av principer.
Det är som om dessa begrepp inte skulle kunna
utökas och omges med en enda praktisk
bestämmelse om strategi etc i unionens
intresse.
Skillnaden gentemot
"konkurrensregler" är slående. I Artikel
III-50 radas de praktiska detaljerna upp, detta trots att
sådana regler ju är välbekanta i
världssamhället och lätt kan ges en
svepande formulering.
Nedrustning
för vem?
I ljuset av vad som sägs om
att "förbättra sina militära resurser
(Artikel I-40:3) låter det oförmedlat och
förunderligt att i Artikel III-210 läsa: "De
uppdrag som avses i Artikel I-40:1, i vilka unionen kan
använda civila och militära medel, skall
inbegripa insatser för nedrustning
" Vems
nedrustning? Inte EUs, uppenbarligen!
Terrorbekämpning
Den militära apparaten skall
dessutom användas för bekämpning av
terrorism. Europas ledare tror alltså fortfarande
dels på myten om terrorism som en oprovocerad
yttring av ondska, dels att Europas militära styrka
skulle kunna räcka till för att hålla
nere de grupper som företräder världens
förtryckta och utnyttjade människomassor. I
detta avseende ter sig bristen på insikt och analys
fullkomligt häpnadsväckande. Eller tror dessa
ledare att Europas folk ingenting vet och ingenting
begriper?
Vart
tog kärnvapnen vägen?
I försvars- och
säkerhetsavsnitten sägs inte ett enda ord om
EU-staternas kärnvapenarsenaler. EU blir med ett
allt tätare gemensamt försvar också en
gemenskap ifråga om massförstörelsevapen.
Saken är av yttersta vikt, eftersom flertalet
medlemsstater sagt nej till kärnvapen och i
några fall ändå påtvingats
sådana vapen mot folkrörelsers uttryckliga
vilja och massprotester. NATO-strategin att
ödelägga Nordnorge och västra Tyskland om
det kalla kriget på sin tid skulle
övergå i varmt krig, borde föranleda
reservationer och klarlägganden i nutiden om hur
dessa vapen skall hanteras och eventuellt
användas.
En annan fråga är
huruvida svenska medborgare verkligen vill bli
medansvariga för kärnvapenanvändning,
utveckling och utplacering på vårt eget
territorium, ifall europeiska rådet skulle så
besluta. Här öppnar sig en avgrund av
obesvarade frågor, vilka Europas ledare
förbigår med total tystnad.
Och
patriarkatet
Det säger sig kanske
självt att en patriarkal struktur som EU inte
förmår definiera sin allra djupaste
karaktär. Det vore dock rimligt att i ingressen
infoga följande:
(det nya är understruket)
"
övertygade om att Europa,
återförenat efter bittra erfarenheter av
patriarkatets våldskultur kommer att gå
vidare på civilisationens,
jämställdhetens, framstegens och
välståndets väg." Och i momentet om
jämställdhet mellan kvinnor och män kunde
också infogas följande: "Den patriarkala
samhällsstrukturen skall analyseras och ett
djupgående omdaningsarbete genomföras för
att skapa en ny och rikare jämställdhetskultur,
vilken skall ersätta patriarkatet."
Vad
borde skrivas in i konstitutionen ?
Det som skrivits ovan borde
givetvis skrivas in i en konstitution för
2000-talet.
För övrigt är
konstitutionen svår att överblicka i sin
helhet. Och vinklingen om patriarkatet skulle kunna
inarbetas i konstitutionens alla delar.
Djupdykningar på enskilda
områden kan troligen ge oss fler invändningar
och förslag till ändringar. Mot bakgrund av
kritiken ovan vill vi ge några oundgängliga
alternativ och kompletteringar. En del av dessa borde
ingå i avsnitt om handel, mänskliga
rättigheter etc. Ytterst handlar dock dessa ting om
revanschering, uppror och konflikt. Vi hänför
dem alltså till säkerhets- och
fredsområdet. Och vi vill införa
väsentliga begrepp som saknas, t ex "fredlig
lösning av konflikter", "fred med fredliga medel",
"förhandlingsstrategier", "fredskonferenser"
etc.
Det
stora fredsprojektet
I våra media framhåller
politiker, ledarskribenter och andra debattörer
ständigt betydelsen av Europeiska Unionen som
fredsprojekt. Men den kan med samma rätt ses som de
gamla kolonialmakternas strävan att tillsammans
behålla och stärka sin ställning efter
den formella avkoloniseringen. Behovet av en
militärmakt för att sätta kraft bakom
orden i gammal känd stil lyser igenom de skäl
som vi ovan betecknat som svepskäl. Samordningen med
Nato gör den verkliga avsikten mer sannolik,
eftersom Nato på senare tid utsträckt sin
målsättning till att kunna ingripa var som
helst i världen.
Vi ville dock gärna se Europa
som en fredsskapande kraft i världssamhället,
en kraft som med fredliga medel skapar ekonomisk och
social rättvisa via samförstånd, analys,
kompromiss istället för ultimatum, ockupation
och Världshandelsorganisationens
tvångsavtal.
Unionens
mål
I konstitutionens avsnitt om
Unionens mål (Artikel I-3:1-5) kan följande
infogas:
"Medlemsstaterna skall i varje
nationell och internationell konflikt iaktta strikt
opartiskhet och genomföra noggrant analyserade,
inövade och förberedda insatser för
fredlig konfliktlösning." Med detta förhindras
ensidigt militär och maktpolitisk
inriktning.
Punkt 5 i samma avsnitt ger vi
följande nya innehåll: "Unionen skall
eftersträva målen med de
ickevåldsmetoder som sammanställts av
fredsforskningen och som i många länder
tillämpats för att avskaffa tyranni och
orättvisor. Erfarenheterna och lärdomarna av
folklig fredlig samhällsförändring och
konfliktlösning skall tillämpas."
Därtill fogar vi en
sjätte punkt: "Den militärmakt som av tradition
bibehållits av EU-medlemmarna skall på sikt
krympas och de frigjorda resurserna nyttiggöras
för att utveckla civila verksamheter." Detta är
en markering att EU inte eftersträvar traditionell
spänningsskapande maktstatus.
Gemensam
säkerhets- och försvarspolitik
Det ensidigt militära
avsnittet "Särskilda bestämmelser om den
gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken
(Artikel I-40) byter vi ut mot följande: "Historisk
erfarenhet visar att militära maktmedel aldrig
löser konflikter utan skapar nya under alltmer
lidande. Europas bakgrund som kolonialherrar
förpliktar till civila insatser inom handelspolitik
och konfliktlösning som kompensation för de
sociala och ekonomiska skador som tillfogats de tidigare
kolonierna och som utgör roten till deras problem
idag.
För att öka EUs kompetens
på detta område skall utbildning i
kolonialhistoria och konfliktlösnings- och
försoningsarbete ges till alla EUs institutioner.
Under den tid som denna omorientering kräver skall
EU-medlemmarnas militära styrkor ges samma
utbildning för att kunna ingripa i
våldsförebyggande syfte, då så
begärs av oberoende internationella humanitära
organisationer.
För att stävja det
maktmissbruk som globaliseringen ofta medför skall
EU gemensamt vidta åtgärder i stil med bojkott
och köpvägran mot de företag och
regeringar som bär ansvaret vid varje
tillfälle. Samtidigt skall en solidarisk och
rättvis handel utvecklas i enlighet med kriterier
som antagits av de internationella Fair
Trade-organisationerna."
Allt detta kan förstås
bli möjligt endast om konstitutionsförslagets
extrema skrivning om marknadsekonomi under konkurrens ges
en skymt av sociala hänsyn.
Fredsprojektets
konstitution
Om något inslag i denna det
stora fredsprojektets konstitution särskilt ska
analyseras, betonas och ges utrymme är det den
fredliga konfliktlösningen. Något sådant
inslag finns inte i konstitutionsförslaget. Vi
uppfinner därför en särskild avdelning
för detta. Låt oss kalla den Artikel I-40 a.
Dess text lyder såhär:
1. " Medlemsstaternas gemensamma
agerande i konflikter skall präglas av ett
uttryckligt avståndstagande från
våldsam konflikthantering av den typ som
ständigt uppvisas av atlantiska maktblock som Nato
och liknande tillfälliga allianser: diplomatiskt
tryck, som utmynnar i ultimatum, vilket följs av hot
med tidsfrist, därefter gradvis verkställande
av hoten till en nivå av massiva bombningar av
militärt såväl som civilt samhälle,
vilket ger en uppmjukning av motståndet till den
nivå där förlusterna i liv och materiel
anses alltför svåra att bära, fram till
det formella betvingandet.
Detta flerhundraåriga
mönster går ut på att utplåna den
andra parten i konflikten och skapar i
förlängningen fler problem än det
löser. Metodiskt våld utövat av en cynisk
övermakt avhumaniserar även
segraren.
2. Efter femhundra år av
kolonialt övervåld utövat av
Västeuropas stormakter proklamerar Europaunionen nu
en konfliktlösningsdoktrin som utesluter
användning av väpnat våld, som
följer:
a. Medlemsstaterna förbinder
sig att desarmera pågående handelspraxis
genom att återge Tredje världens små
jordbruksproducenter utrymme för
självförsörjning och försäljning
av sina överskott. Detta sker genom att avskaffa
subventioner till Europas jordbruksproducenter, vilka
hittills under sken av fri konkurrens dumpat sina varor
till underpris. Denna och besläktade
åtgärder befriar båda parter, då
även förtryckaren lär sig att stå
på egna ben.
b. För att underlätta
utvecklingen bör medlemsstaterna höja
kompetensen hos medias förmedling av fakta, så
att kontroversiella och besvärande fakta om
rådande orättvisor t ex i form av
monopolhandel och priskarteller får
nödvändigt genomslag i riktning mot en objektiv
uppfattning av konflikternas rötter, vilket i sin
tur ger möjlighet till ömsesidig
förståelse och rättvisa
lösningar.
c. Medlemsstaterna skall var
för sig och gemensamt snarast avveckla sin
vapenexport till konflikthärdar och länder i
öppet krig, och därefter gradvis avveckla
även övrig vapenexport. Härigenom undviks
att artificiella spänningar skapas, eftersom
själva förekomsten av upprustning av andra
parter upplevs som ett hot.
d. Medlemsstaterna skall inleda
varje konflikthantering med öppna samtal och
förhandlingar med alla berörda parter i
konflikten. Varje part skall vara säker om att bli
hörd och beaktad på jämlik fot i en
samförståndsskapande process.
e. Medlemsstaterna skall med
ekonomiskt och moraliskt stöd, rådgivning och
samråd stärka folkliga fredliga protester och
krav riktade mot diktatorer och andra maktmissbrukare och
samverka med folkliga bojkottaktioner när så
begärs.
f. Europeiska rådet skall
organisera och finansiera internationella konferenser
där konflikter och deras orsaker penetreras i
närvaro av alla inblandade parter och där
processen tillåts fortgå tills ett
mognadsstadium med consensus uppnås för en
fredlig och rättvis lösning.
g. Medlemsstaterna skall med
hjälp av fredsforskningens och
ickevåldsaktivismens resultat och metoder t ex
genom civil massnärvaro i ett konfliktområde,
eller genom ett organiserat ledsagande av utsatta
personer, arbeta för att dämpa konflikter och
långsiktigt lösa dem.
h. I ovanstående
föreskrifter ska allmänt tilläggas att
manssamhällets värderingar och synsätt i
hög grad har styrt åtgärder och processer
på detta område. Därför anbefalles,
i enlighet med FNs Säkerhetsråds resolution nr
1325, 50% kvinnorepresentation även i dessa
sammanhang. Därigenom ifrågasätts
patriarkatets invanda självbild, en
förutsättning för den nödvändiga
omdaningen.
i. Medlemsstaterna skall i
fråga om kvinnoförtryck och kvinnomisshandel
organisera ett materiellt och psykologiskt stöd i
varje enskilt fall och föreskriva individuell
intensivbehandling för att rehabilitera och socialt
anpassa förtryckaren/misshandlaren.
Med dessa och liknande tillägg
till konstitutionen kan ett visst mått av
trovärdighet vinnas för det proklamerade
fredsprojektet. Dessa förslag har emellertid
begränsad räckvidd. Det krävs flera andra
liknande förändringar, t ex vad gäller
marknadsekonomin, konkurrensen och handeln.
Vem antar den utmaningen? Och
när får vi svenskar också möjlighet
att uttrycka vår mening i en debatt som utmynnar i
en folkomröstning?
Fotnot: För den som vill fördjupa sig i
ämnet konfliktlösning/konflikttransformation
rekommenderar vi TFF-Associerade Johan Galtungs Peace by
Peaceful Means, Peace and Conflict, Development and
Civilization, PRIO 1996, Sage Publications Ltd,
London.
Get
free articles &
updates
©
TFF & the author 2005

Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
|