"62%
av de unga i Bosnien skulle
vilja lämna sitt land
om de bara kunde."
Av
Sören
Sommelius -
TFF rådgivare
Kultursidan, Helsingborgs
Dagblad
5:e april, 2005
"62 procent av de unga i
Bosnien-Hercegovina skulle vilja lämna sitt land om
de bara kunde."
Emina Babovic från
människorättsorganisationen Medborgarforum i
bosniska Tuzla, är uppgiven. "Alla vill ge sig av
från Bosnien. Ingen ser någon framtid
där."
Kriget i Bosnien upphörde
med Daytonavtalet 1995. Tio år senare råder
en bräcklig fred. Krigsekonomin har inte ersatts av
en fredsekonomi. Folk med bakgrund i paramilitära
banditband och krigsprofitörer behärskar en
maffiaekonomi, med förgreningar in i den politiska
makten.
"Vem vann krigen på
Balkan? Dayton och konsekvenserna för
världsordningen" var titeln för en
tvådagarskonferens i dagarna med ett 30-tal
deltagare, arrangerad av Göteborgs
universitet.
* *
*
Dayton gjorde lite eller inget
för att läka och lindra de interna konflikter
som låg till grund för kriget. Bosniens
uppdelning i två eller rentav tre enheter har inte
lett till en gynnsam fredsprocess och det stärkande
av ekonomin som skulle kunna ha varit motorn i
fredsbyggandet. Den bosniska civilbefolkningen far illa.
Maffian i Bosnien omsätter lika mycket som
statsbudgeten. Landets styrs som ett protektorat. Det
internationella samfundet utser ett slags överordnad
president, Den Höge Representanten, med stor
personlig makt, Carl Bildt var den förste på
posten. Nu regerar britten Lord Paddy Ashdown -
allsmäktigt och i vissa avseenden
"laglöst".
Daytonavtalet skapade en
monsterstat, menade någon. Juristen Frank Orton,
mellan 2000 och 2004, JO i Sarajevo
instämde.
- Det är djupt olyckligt att
Dayton bygger på konstituerande folk. Och att Den
Höge Representanten predikar lagen för
bosnierna, samtidigt som han inte är så bra
på att följa den själv och avskedar folk
utan rättegång och rätt att
överklaga.
I förra veckan sparkade han en
av de tre som delar presidentposten, kroaten Dragan
Covic.
- Bristande respekt för
minoriteter och diskriminering skapar ett slags "mjuk"
etnisk rensning i ex-Jugoslavien. Utbildningen har blivit
nationalistisk med tre olika läroplaner, med olika
tolkningar av det förflutna, av det kulturella arvet
och utan "erfarenhet av de andra", det som så
djupgående kännetecknade
Jugoslavien.
Srdjan Dizdarevic är
pessimistisk. Han är ordförande i
Helsingforskommittén i
Bosnien-Hercegovina.
Bosniens ekonomi motsvarar 45
procent av förkrigsekonomin. Halva befolkningen
är fattig och en sjättedel lever under
fattigdomsgränsen.
Femton procent av alla har
tjänat på kriget. Alla övriga är
förlorare.
* *
*
Ljubisa Rajic, professor i
skandinavistik vid universitetet i Belgrad, talar om
ekonomin, där privatiseringar varit
påbjudet.
- Det har ofta betytt att
krigsprofitörerna köper upp industrin. Svarta
pengar tvättas. Snart får jag antagligen
söka stipendier från "Arkans
minnesfond".
(Arkan eller Zeljko Raznatovic var
ledare för en serbisk paramilitär grupp, Arkans
tigrar. Han hade ett kriminellt förflutet i bl a
Sverige och mördades för fem år sedan i
en hotellfoajé i Belgrad i en
maffiauppgörelse.)
- Vad alla längtar efter
är en politiker som Per Albin Hansson, någon
som kan ge de jugoslaviska folken arbete, bostäder
och social trygghet.
- Är enda lösningen att
återuppfinna Jugoslavien?, undrade freds- och
konfliktprofessorn Björn Hettne med glimten i
ögat.
USAs roll i den process som ledde
till Daytonavtalet diskuterades livligt. Hur många
minns i dag att den neokonservatiove politikern Richard
Perle, en av arkitekterna bakom Irakkriget, deltog i den
bosniska delegationen under
Daytonförhandlingarna?
Två
förhållningssätt står mot varandra,
sa Björn Hettne, det europeiska och det
amerikanska.
- I USA är det en utbredd
uppfattning att man har rätt att använda
våld för att tvinga folk till
frihet.
* *
*
Jens Sörensen, doktorand vid
universitetet i Florens, diskuterade ekonomin och
särskilt Kosovo.
- Daytonavtalet skapade vapenvila i
Bosnien men provocerade fram krig i Kosovo.
- Dagens Kosovo är en
maffiaekonomi. 70 procent av Västeuropas
heroinsmuggling kommer härifrån, 80 procent av
allt heroin i Sverige har passerat Kosovo. Genom handel
med prostituterade, trafficking, säljer den albanska
maffian 120.000 prostituerade om året. Den här
verksamheten är klanbaserad och utgår
från 15-talet familjer i nära samarbete med
den italienska maffian.
Hur ska Kosovofrågan
lösas? Det finns inga enkla
lösningar.
- Om Kosovo förblir en del av
Serbien, enligt gällande FN-resolution, är det
mot den kosovalbanska majoritetens vilja. Då
måste Nato tvinga dem att acceptera. Men om Kosovo
ges självständighet innebär det att man
accepterar att statsgränser kan ändras med
fysiskt våld. Varför ska då inte
serberna i Bosniska Republika Srpska få sin egen
stat - eller tjetjenerna? Och vad händer med
västra Makedonien där det finns albansk
befolkningsmajoritet?
* *
*
I ett inlägg förde jag
själv fram tanken på en ny konferens om
Bosnien och ex-Jugoslavien för att mera
djupgående än i det hårt USA-styrda
Dayton diskutera försoningsprocesser och ekonomisk
utveckling.
Jag fick glädjande
medhåll av Jan Eliasson, Sveriges
ambassadör i Washington och inom kort
ordförande i FN:s generalförsamling.
- Avtalet har klara brister. Det
är ohållbart på sikt. Något slags
omförhandling borde ske och kanske bäst i
samband med EU-utvidgningen. Det måste finnas ett
ljus i slutet av tunneln.
- Antagligen finns den bästa
lösningen för Balkan i en europeisk
dimension.
Jan Eliasson trodde också att
diskussionen om Kosovos status kommer att bli intensiv
under de kommande åren. Han menade att man
måste undvika att dela upp världen efter
etniska eller religiösa linjer, eftersom det leder
till den oacceptabla principen att olika folk inte kan
leva tillsammans.
Ulf Henricsson, tidigare chef
för nordiska bataljonen i Bosnien och senare
OSSE-chef i Bosnien, trodde att fredsbyggandet kommer att
ta lång tid.
- Krigen på Balkan var inte
etniska utan nomenklaturans sistra strid om makten. Nu
finns inga enkla snabba lösningar. Det kommer att ta
två generationer eller trettio år innan en
stabil fred återskapats, i ex-Jugoslavien liksom i
Afghanistan eller Irak.
* *
*
Krigets pris är högt.
Lika lätt som det är att inleda ett krig, lika
svårt är det att bygga en stabil fred. Till
vapen och krigsinsatser finns alltid pengar, men
sällan till fredsbyggande långsiktigt
arbete.
För Bosnien och Kosovo
tillkommer dilemmat att Balkan hamnat utanför
massmediernas fokus. En knagglig fredsprocess,
civilbefolkningens umbäranden och
krigsprofitörernas maffiaekonomi - ingetdera är
tillräckligt upphetsande för att bli Breaking
News på CNN eller mer än notiser i svenska
medier.
I december 2004 tog EUFOR,
europeiska trupper över i Bosnien efter SFOR.
Frågan är om det gör någon
skillnad.
Omvärlden har ett stort
ansvar. Att bara fortsätta som nu med Bosnien och
Kosovo som odemokratiskt styrda protektorat är
kostsamt, destruktivt, omoraliskt och farligt, inte bara
för folken på Balkan utan för hela
Europa.
Krig kan få kosta hur mycket
som helst. Fredsbyggande är däremot få
beredda att satsa på.
Sören
Sommelius
Helsingborgs Dagblad
5.4.05
Kontakt
Sören Sommelius
Get
free articles &
updates
©
TFF & the author 2005
Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
|