Krigsretorik
efter elfte september
Recension
Av
Sören
Sommelius, TFF rådgivare
21:e maj, 2005
Boken
"WE'RE
A PEACEFUL NATION"
Krigsretorik efter elfte september
Av Brigitte Mral
Krisberedskapsmyndighetens temaserie
2004:05
"Kriget mot terrorismen" har skapat
ett nytt politiskt språkbruk. Krig benämns
fred, angrepp blir "förebyggande försvar",
ockupation kallas "humanitär
intervention".
Brigitte Mral, professor i retorik
vid Humanistiska institutionen vid Örebro
universitet, påminns när hon hör George
Bush och Tony Blair mana till krig om den sortens "double
talk" som George Orwell gjorde besk satir av i sin svarta
framtidsskildring "1984". I sin studie av krigsretorik
efter den elfte september "We're a Peaceful Nation" ger
hon talrika exempel på hur ett nytt politiskt
språkbruk har uppstått.
I krislägen är vi i ett
land som Sverige misstänksamma mot stora ord. Vi
förväntar oss från makthavarna raka och
ärliga besked, därför att "ett
demokratiskt samhälle har den rationella dialogen
som grundpelare".
Så har det knappast varit i
USA och Storbritannien under förspelet till krigen i
Afghanistan och Irak. Maktetablissemangen har satsat all
sin prestige på att övertyga sin befolkning om
att bådadera varit rättfärdiga krig. Det
som sett ut som anfallskrig har definierats som
försvarskrig, i den globala kampen mot terrorismens
gäckande skuggor.
Perioden efter den elfte september
har varit en ur retorisk synpunkt unik period,
konstaterar Brigitte Mral. Det har också varit en
"talintensiv" period, där president Bush mycket ofta
talat direkt till folket för att själv
definiera vad som gäller utan besvärande
kritisk granskning av medierna.
I sin bok går Mral igenom
några speciellt viktiga tal av de hundratals som
hållit under den här perioden. Hon har
framförallt läst Bushs tal, men också
hans fru Lauras, utrikesminister Powells och
premiärminister Tony Blairs. De granskade talen
är lätt tillgängliga, bland annat på
Vita Husets hemsida, där allt som Bush och hans stab
sagt offentligt finns att hämta. I Mrals bok finns
också de granskade talen återgivna i sin
helhet.
Brigitte Mral granskar olika teman
som varit återkommande. Ett sådant är
"ondska". Att fienden utmålas som ondskan är
inget nytt. Vad som skett nu är att man inte
längre talar om onda och grymma folk utan om
sataniska ledare. Krigen utmålas som
räddningsaktioner för att befria folken
från deras tyranner.
Redan i de första meningarna i
sitt elfteseptembertal nämnde Bush ondskan, som
förankrades i ett gammaltestamentligt bibelcitat.
Ondskan ska utrotas i biblisk anda i ett
rättfärdigt krig. Mral påminner om att
två tredjedelar av dagens amerikaner tror att
djävulen existerar - och att det därför
är retoriskt effektivt att framställa Usama bin
Ladin eller Saddam Hussein som den personifierade
ondskan.
Ett annat återkommande tema
är "jakt". Problemet är att man normalt inte
jagar människor, bara djur. Motståndarna
avhumaniseras, blir till lömska rovdjur:
"De kommer att fly till bergen;
leta upp hålor att gömma sig i. Vi kommer att
göra allt som krävs för att röka ut
dem, få dem att ta till flykten igen och vi kommer
att ta dem." (Bush 15.9.01)
Ett speciellt tema i krigsretoriken
blir "kvinnoförtryck". Efter sex veckors bombningar
av Afghanistan hade bilder på barnlik, offer
för USA:s bombningar, kablats ut över
världen. Då håller Laura Bush ett tal
där hon känslosamt tar upp talibanernas
förtryck av kvinnor och barn. Barnen i Afghanistan
"får inte flyga med drakar, deras mödrar
riskerar prygel om de skrattar högt". Det heter
vidare att de kvinnor som använder nagellack
riskerar att få naglarna utdragna. Kampen mot
terrorismen blir en kamp för kvinnornas
rättigheter. Till saken hör att Cherie Blair,
Tony Blairs hustru, två dagar senare höll ett
liknande tal.
Andra tematan som berörs
är "frihet", "massförstörelsevapen",
"hjälpsamhet", kriget som ett nödvändigt
"arbete", "spel och sport", m m.
Brigitte Mral diskuterar bland
mycket annat också talskrivarna roll. Hon
berättar till exempel om hur en av de mest
framstående David Frum får i uppdrag att i en
mening eller två sammanfatta skälen för
att gå i krig mot Irak, ungefär som ett
uppdrag att skriva en reklamslogan. Sanningskravet
är underordnat den retoriska effekten.
Det här är en viktig bok,
om hur det politiskt manipulerande språket kan och
måste analyseras. Vi lever i en ny epok av
skrämmande global osäkerhet och det är
grundläggande att det krigshetsande språket
hos världens mäktigaste ledare granskas, detta
hur hotbilder kommuniceras för att sälja det
rättfärdiga kriget.
Get
free articles &
updates
©
TFF & the author 2005
Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
|