|
Den
politiske Pinter
Av
Sören
Sommelius, TFF rådgivare
16 december, 2005
I sitt Nobeltal skrädde
litteraturpristagaren Harold Pinter inte orden. Han
anklagade USA för statsterrorism, global
maktmanipulation, totalt förakt för
internationella rättsprinciper, därtill ett
land med en inhemsk Gulagarkipelag av fängelser.
Invasionen av Irak betecknade han som "ett
banditdåd". Och, sa Pinter, "det patetiska och
fogliga Storbritannien" traskar efter USA i ledband som
ett bräkande litet lamm.
Tal, skriver jag. Men var det jag
såg ett tal eller ett väl regisserat stycke
existentiell enmansteater?
Naturligtvis var det
teater.
Brittiska The
Guardians teaterkritiker Michael
Billington
jämförde Pinters tal med en laddad
teaterpjäs av Beckett, som "Slutspel". På
scenen satt den svårt sjuke författaren i
rullstol, med en filt över knäna. Hans
kroppsliga bräcklighet och rösten anfrätt
av strupcancer stod i total kontrast till vreden och
livskraften i hans moraliska övertygelse.
Det han framförde var en
svidande politisk anklagelseakt mot världens
mäktigaste stat USA och mot hans eget land. Bush och
Blair borde ställas inför
krigsförbrytartribunalen. Vi måste
återfinna sanningen om våra liv och
samhällen, för att återupprätta
människans värdighet, slutade Pinter. Han
syftade på den värdighet som kränks och
kränkts i Irak, i Guantanamo, i Nicaragua, i
USA-installerade Pinochets Chile och i så
många andra länder där USA utövar
eller har utövat destruktiv dominans.
* *
*
Som intellektuell har Pinter mer
än de flesta engagerat tagit ställning i
samtidens avgörande politiska frågor. Hans
politiska engagemang går inte att särskilja
från hans författarskap och dramatik.
Bådadera utgår från samma källor,
ett brinnande krav på sanning och en djup tro
på språkets kraft. Det är omöjligt
att inte bli berörd av Harold Pinters obevekliga
vrede mot maktmissbruk, språkvrängande och
lögner.
Några har försökt
idiotförklara den politiske aktivisten Harold
Pinter. Längst har nog Expressens ledarsida
gått, som nära nog naziststämplat den
brittiske författaren, alldeles orimligt och djupt
intellektuellt ohederligt.
Vad står Pinter för
politiskt? Den frågan besvaras bäst genom att
studera hans dramatik, det han har skrivit. Men man kan
också på författarens
officiella webbsida finna
allt material som behövs i sammanhanget.
Där registreras vilka
föreningar författaren är medlem i, (vice
ordförande i brittiska Penklubben, etc, etc), de
debatter han deltagit i, de petitioner han undertecknat,
de värden han står upp för. Det är
spännande läsning om en person som mer än
de flesta tar ställning och tar strid.
Som engagerad av debatten om Natos
bombningar av Jugoslavien och Kosovo 1999 stötte jag
tidigt på Harold Pinters namn. I antologin "Masters
of the Universe? Nato's Balkan Crusade" med Tariq Ali som
redaktör intar Pinter en djupt kritisk
hållning mot kriget liksom bland andra Edward Said,
Noam Chomsky, Oskar Lafontaine, Jevgenij Jevtusjenko och
Diana Johnstone.
Pinter skriver att NATOs bombningar
av Serbien inte hade något med kosovoalbanernas
öde att göra. Han undrar varför civila
på marknadsplatser i Serbien dödades med
clusterbomber och varför utarmat uran användes
i så stor utsträckning. Han upprörs
över bombningen av TV-stationen i Belgrad. Och han
stöder de krav som framfördes på att
NATO-ländernas statschefer skulle ställas till
svars inför krigsförbrytartribunalen i Haag.
Senare har han också hävdat att
rättegången mot Milosevic i Haag inte är
rättvis, då Blairs och Bushs handlingar inte
utsätts för samma rättsliga
prövning.
* *
*
The Guardians Michael Billington
slutade sin kommentar av Nobeltalet med att konstatera
att själva talet var en påminnelse om Pinters
enastående förmåga som dramatiker.
Driven av en moralisk plikt att uttrycka sina innersta
känslor "använde han varje vapen i sin teatrala
teknik för att förstärka sitt
budskap".
Nobeltalet var både en
flammande appell för en rättvisare värld
och ett totalt självutlämnande och drabbande
stycke teater. Det gick rakt in i mitt
hjärta.
Sören
Sommelius
Get
free articles &
updates
©
TFF & the author 2005
Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
|