|
Srebrenica
och andra förbrytelser
Av
Sören
Sommelius, TFF rådgivare
Helsingborg 12:e november,
2005
Tio år har gått sedan
de storskaliga massmorden på bosnienmuslimska
män i den Srebrenica. Stadens namn har för
alltid etsats in i samtidens kollektiva medvetande. Jag
träffade och intervjuade själv hösten 1995
flyktingar från Srebrenica i den bosniska staden
Tuzla, hörde deras fasansfulla
berättelser.
På tioårsdagen i
måndags hade tiotusentals sörjande samlats i
Srebrenica för att minnas det som skedde,
också ledande politiker från många
länder. Serbiens president Boris Tadic deltog i
ceremonin och sa att "det är nödvändigt
att bryta de onda cirklarna". Tadics närvaro var
viktig. Försoning efter ett krig kräver att
parterna erkänner också den egna sidans brott.
Det sker inte ofta.
Massakern i Srebrenica
inträffade den heta krigssommaren 1995, då
gränser ritades om med vapenmakt. Omvärlden
blev uppmärksam på det som hade hänt
första gången när USA:s dåvarande
utrikesminister Madeleine Albright en månad senare,
den 10 augusti, i FN visade upp bilder, som påstods
visa "nyligen förflyttad jord", nära
Srebrenica. Bilderna hade tagits av amerikanska
spionsatelliter som minutiöst övervakade
stridszonerna i Bosnien och som uppgavs kunna urskilja
registreringsplåtarna på bilar. Bosnien var
vid tillfället världens dittills mest
övervakade område.
USA offentliggjorde aldrig
bilderna. Därtill kommer att man ju också
måste ha haft ett berg av andra bilder som visade
soldater och fångar, det handlade ju om över
10.000 personer.
I dag tycks många ha
glömt att Srebrenica också handlade om
amerikansk inrikespolitik på högsta
nivå. Bill Clinton hade förödande
förlorat mellanvalet 1994 och såg ut att
gå mot ett säkert nederlag i presidentvalet
1996. Republikanernas kritik riktades särskilt mot
Clintons "handlingsförlamning" i Bosnienpolitiken
och mot den roll han gav FN. En av presidentens
utrikespolitiska rådgivare, Anthony Lake, menade
att "Bosnien blivit en cancer på Clintons hela
utrikespolitik, något som fullständigt
frätte sönder all
trovärdighet".
Watergatejournalisten Bob Woodward
har i sin "The Choice" beskrivit hur Lake i juni 1995
utarbetade en slutspelsstrategi för Bosnien. Det
höll på att gå illa. USA:s stöd
till Kroatiens militär var förutsättningen
för att landets ärkenationalistiske president
Franjo Tudjman i "Operation Storm" sommaren 95
fördrev 200.000 serber, småfolk och
bönder, från provinsen Krajina i Kroatien,
där de levt sedan generationer. Det var de
jugoslaviska sönderfallskrigens dittills
största etniska rensning. TV-bilderna från
ändlösa karavaner flyktingar som färdades
mot Serbien mest i traktorer upprörde
omvärlden.
Albrights satellitbilder från
Srebrenica fick omedelbar effekt. Fokus
förflyttades. De fördrivna och dödade
serberna i Krajina - däribland över 300
dödade kvinnor och barn - blev aldrig "värdiga
offer". Jag färdades ett år efter katastrofen
i egen bil genom detta område i Krajina,
dödens byar utan en levande varelse. Flyktingarna
från Krajina har sällan kunnat
återvända utan lever ännu i dag mest i
miserabla läger i Serbien.
Världen måste kunna bli
upprörd både över Srebrenicas fasor och
över det som skedde i Krajina och på andra
håll.
Sensommaren 1995 bombade Nato de
bosnienserbiska ställningarna. I november
undertecknades Daytonavtalet i USA, helt enligt Lakes
ritningar. Det var en Pax Americana. Luften gick ur
republikanernas kritik mot Clinton också vad det
gäller FN, sedan NATO gått in och FN tvingats
ut. FN marginaliserades. Och Clinton omvaldes med stor
majoritet 1996.
Det var ju bra för Clinton,
men inte lika bra för de bosniska folken. Tio
år senare lider alla under ett bedrövligt
avtal som förvandlat Bosnien till ett
internationellt protektorat, utan egentlig demokrati och
vad värre är utan ekonomisk utveckling och
framtidshopp. Daytonavtalet borde självklart
omförhandlas. Men vem bryr sig??
Krigsförbrytelser måste
lyftas fram och granskas. I min värld är
amerikanernas anfall och övergrepp mot den irakiska
staden Falluja i Irak ett brott av samma dignitet som
bosnienserbernas i Srebrenica. Men invånarna i
Falluja, offer i ett pågående
ockupationskrig, är inte "värdiga
offer".
FN kritiserades för att man
sommaren 1995 inte kunde skydda Srebrenica, som var en
"fredad zon", vilket lett till att stora mängder
flyktingar sökt sig dit. Men FN är inte
starkare än medlemsländerna, som inte
ställde upp med soldater. Den alltför lilla
holländska FN-truppen i staden var maktlös och
möjligen också imkompetent. Det hela blev inte
bättre av att det kort tid före Srebrenicas
fall - enligt FN-uppgifter - fanns mellan tre och
fyratusen muslimska soldater i staden, i strid mot
avtalet om "fredad zon". Rader av bosnienmuslimska
övergrepp gjordes mot serbiska byar i området.
Massakern i Srebrenica blev en vidrig vedergällning
för dessa, vilket påpekats av den franske
generalen Philippe Morillon i vittnesmål i Haag.
Morillon var 1992 och 93 FN:s befälhavare i
Bosnien.
De bosnienmuslimska truppers ledare
i Srebrenica, Nasir Oric, lät fotografera sig med
sina serbiska offers avhuggna huvuden och skröt med
sina bravader. Han har ställts inför rätta
vid Haagdomstolen, vilket dessvärre inte skett vad
gäller de båda eftersökta
bosnienserberna, presidenten Radovan Karadzic och
generalen Ratko Mladic. Den nyligen frisläppta
video, där bosnienserbisk milis grymt torterar och
mördar sina bosnienmuslimska offer visar en del av
det ansvar de bär.
Många menar att om bara
Karadzic och Mladic förs till Haag skulle processen
mot fred få fart. Tyvärr är det nog inte
så enkelt. Det enda som är verkningsfullt
är om de ekonomiska hjulen börjar rulla igen,
om människor får arbete och framtidshopp.
Där borde EU kunna göra oändligt mycket
mer än nu för alla de sydslaviska folken,
både för att läka krigens sår och
för att skapa ett Europa utan krig.
Srebrenica får vi aldrig
glömma, inte heller Krajina eller Stupni Do. Men vi
får inte heller glömma de generationer som i
dag är unga på Balkan - och vad som kan
göras för att de ska kunna växa upp i fred
och i ett återvändande välstånd,
där krigets skuggor bleknar.
Sören Sommelius
Skriv
till Sören Sommelius
Get
free articles &
updates
©
TFF & the author 2005
Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
|