Serbiens
barn och andra
flyktinger fem år senare
Av
Karin
Wegestål
Socionom, fd
riksdagsledamot (s) och
TFF-rådgivare
18 januari, 2005
Förslaget om en barnombudsman
i Serbien skulle inte lösa alla problem, men kanske
något, skrev Barombudsmannen, BO i Sverige, Lena
Nyberg i ett veckobrev i somras. I Serbien pågick
en diskussion om att inrätta en motsvarighet till
Barnombudsmannen i Sverige. Hon har därför
besökt Belgrad, för att beskriva den svenska
verksamheten och försöka dela med sig av sina
erfarenheter.
Intresset för det svenska
arbetet är stort, men hon insåg, att ett
barnrättsarbete i Serbien, måste se helt
annorlunda ut än det gör i Sverige. BO skriver
att hennes besök i ett flyktingläger med
hundratals barn, kommer hon aldrig att
glömma.
Det är alltid barnen, som
får betala det högsta priset när vuxna
väljer krig istället för fredliga
lösningar, påpekar hon. Krig innebär att
barn växer upp med våld och otrygghet,
förlust av hem och anhöriga och det ger dem
sämre förutsättningar.
Den stora frågan är
varför få - nästan ingen -
förvånats över att Sveriges regering, av
alla, valde kriget, för dessa barn. Det är
också en fråga för FN:s Barnkonvention.
Hur kan man i vår förhållandevis rika
del av världen, låta barn leva år efter
år i läger, vars förhållanden vi i
Sverige aldrig skulle acceptera, undrar BO. Det är
också en s.k. bra fråga, för FN:s
barnkonvention.
I lägret träffade Lena
Nyberg en familj med fyra barn, som bott de senaste fyra
åren i en förfallen industribyggnad. Familjen
är serbisk, men bodde tidigare i Kosovo. De
tvingades fly från Kosovo, när det blev
för farligt där.
Detta veckobrev, av
Barnombudsmannen Lena Nyberg, är det första
brev, där en offentlig person i Sverige, uttalar
någon form av medkänsla med de serber, som i
hundratusentals föll offer för de olagliga
bombningarna av Jugoslavien, under våren 1999.
Sveriges regering har däremot uttryckt sin stora
förståelse för kriget om Kosovo, trots
att det var olagligt.
Jag var i Serbien i början av
oktober 2004, då jag träffade chefen för
det serbiska Röda korset. Hon berättade att det
finns en miljon arbetslösa i Serbien och att 500 000
av dem idag lever på svältgränsen.
Röda Korset i Serbien vet nu, att hälften av de
arbetslösa måste lämnas för att
dö av svält, under den kommande
vintern.
Detta sker just nu i
Europa!!!
Innan den serbiska ekonomin slagits
sönder av krig, sanktioner och bombningar, kunde
Röda Korset ge de mest utsatta ett mål mat om
dagen från soppköken. Nu finns det inga
sådana resurser mer. Det civila serbiska
samhället slogs ut av bombningarna. Befolkningens
försörjningsmöjligheter
förstördes. Till detta kommer att Sverige och
de andra EU-länderna, under mer än tio
år, belagt Serbien med sanktioner, för att
straffa den demoniserade presidenten, men det vet ju
alla: att det drabbar folket.
Bombningar, sanktioner och
restriktioner har fått detta land, som under
70-talet var ett välkomnande semesterparadis
för nordbor, till att nu bli Europas fattigaste,
fråntaget sina
försörjningsmöjligheter.
När muren föll
behövdes inte Jugoslavien längre, som buffert
mellan öst och väst. Det jugoslaviska
ekonomiska systemet rämnade, när de mest
välmående jugoslaviska områdena
erbjöds medlemskap i rikemansklubben, mot att man
lämnade den Jugoslaviska gemenskapen. Följden
blev ett blodigt inbördeskrig. Det får inte
kallas inbördeskrig. Västmakterna som
iscensatte och stödde sönderfallet har hela
tiden pekat ut Serbien som ensam skyldigt till dessa
krig.
Sanningen finns skildrad på
olika håll. I Bo Pellnäs bok "Utan slut",
utgiven 1995, beskiver han sin avsky för de
kroatiska soldaterna, som i det serbiska Krajina gick
från hus till hus och slaktade allt i sin väg.
Anfallet inleddes med amerikansk-stödda flyganfall
den 4 augusti 1995.
Carl Bildt beskriver också
denna händelse, som han anser vara den värsta
massakern och etniska rensningen under sina år som
EU:s främste representant i Bosnien, under arbetet
med Daytonavtalet.
Anfallet på Knin, huvudstaden
i det helt serbiska Krajina den 4 augusti 1995, samma
år som massakern i Srebrenica skedde den 6 juli,
men det klara folkmordet i Knin, är inte är
lika uppmärksammat. Ingen har heller anklagats
för det. Får se vad som händer i samband
med 10-års dagen 4 augusti 2005?
Företagen, kommunikationerna,
elsystemen, bostäderna, skolorna och sjukhusen slogs
ut, när det serbiska samhället bombades dag och
natt, under 80 dygn av USA, Nato och EU, från den
24 mars till den 19 juni 1999. Nato fick därefter ta
över ansvaret för Kosovo, istället
för FN, som det var planerat - men som USA lyckades
ändra på, genom att krångla till en
översättning. (Chomsky, "The New Military
Humanism.- Lessons from Kosovo").
Därefter vidtog under
överinseende av Nato ock K-for, etnisk rensning av
den icke-albanska befolkningen i Kosovo - serber, och
romer. Den etniska rensningen omfattade minst 300 000 av
den icke-albanska befolkningen, som tog sin tillflykt
till det fattiga, bombade Serbien, med redan en miljon
flyktingar.
Jag besökte ett läger
för romer, som flytt från Kosovo, när jag
var i Belgrad, i början av oktober 2004. Dessa romer
hade också tidigare bott i Kosovo, men tvingats fly
till Serbien. Romerna i lägret bodde i några
brädskjul, med breda springor mellan bräderna.
Flera spädbarn kröp omkring på golvet. En
baby sov fastbunden i en vagga. Alla de unga kvinnorna,
som uppskattningsvis var mellan 14 och 18 år, var
gravida.
Ute i leran lekte ett tjugotal
småbarn, smutsiga, okammade, nyfikna och helt
underbara! Det var 24 grader varmt när jag var
där, men inlandsklimatet gör, att vintern
kommer tidigt till området. Risken är stor,
att dessa våra minsta, på grund av den allt
sämre ekonomin, inte kommer att överleva
vintern med sina svavelstickor vid det rika Europas
port.
Karin Wegestål
Socionom. F.d. riksdagsledamot (s)
& TFF rådgivare
©
TFF & the author 2005
Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
|