11
saker att komma ihåg den 11 september
Eller att lära sig numret 11-07-20
PressInfo #
186
26
september 2003
Av
Jan
Öberg,
Direktör TFF
Sätt klackarna i backen.
Propagandaångvälten för minnet av den 11
september är tillbaka igen för att kväsa
oppositionen mot USA:s krigs- och imperiepolitik.
Här några punkter som hjälper dig att
fortsatt hålla kursen stadig. Vi lägger fram
dem i djup respekt för de oskyldiga som dog den 11
september och de lika oskyldiga som dog i anfallen mot
Afghanistan och Irak under kriget mot terrorismen.
Utnyttja dessa punkter - särskilt om du är
lärare, journalist eller annars en medborgare som
bryr dig.
Lär och minns
11-07-20
Innan dessa punkter radas upp, är det några
saker som bör nämnas. Under hundratales
föredrag, tal och intervjuer har jag frågat
åhörare i många länder om de vet
vad den 11 september är för något.
Naturligtvis gör de det och några kanske
också nämner den av USA understödda
omstörtningen av den folkvalda regeringen Salvador
Allende i Chile 1973 för 30 år sedan. Som av
en händelse var det fler än 3000 människor
som dödades under militärregeringens tid
från 1973 till 1990; kropparna efter mer än
1000 har ännu inte hittats. Det är ungefär
samma antal som i New York och Washington år
2001.
Sedan frågar jag vad de eventuellt kommer
ihåg om jag säger den 7 oktober och den 20
mars. I 99,9 procent av fallen har de ingenting att
säga. Nå, den 7 oktober var det datum då
USA satte igång sitt "svars- och hämndkrig"
mot Afghanistan. Den 20 mars 2003 markerade början
av kriget mot Irak. Varför är dessa dagar inte
lika livligt närvarande som 11 september i minnet
på engagerade medborgare bosatta i länder med
vad som ska föreställa en fri press? I termer
av oskyldiga spillda liv är de dagarna mycket mer
betydelsefulla än den 11 september, som ni ska se
nedan.
Även om du inte kom ihåg dessa dagar, kan
du bestämma dig för att göra en sak:
diskutera aldrig, aldrig den 11 september utan att
också nämna den 7 oktober och den 20 mars,
allt förkortat som 11-07-20.
1. Den 11 september
var inget krig
Den 11 september 11 var en terrorattack. Det var
sannerligen en brottslig handling, apokalyptisk, men det
var inget krig. Inga soldater var inblandade, inga vapen
användes, inga gränser överskreds. Men
Bushregimen valde omedelbart och opportunistiskt att
definiera det som ett krig, som klart framgår av
Bob Woodwards bok Bush at War (Bush
i krig).
2. Den 11 september
utnyttjades som ett tillfälle att starta ett nytt
krig.
Terroristhandlingarna den 11 september kom
lägligt till pass. Den gav USA ett gyllene
tillfälle att definiera den nya fienden efter
kommunismen, efter ett svårt årtionde
då USA saknade en klar definition av en sådan
fiende. Det hjälpte Bushregimen att förena a)
uttalade ädla motiv med b) försök att
behärska världen, c) skärpt kontroll av
det amerikanska folket, d) inskränkning av det
demokratiska styrelsesättet, offentligheten, de
demokratiska fri- och rättigheterna och de
mänskliga rättigheterna, e) ökad central
kontroll i händerna på en mycket liten grupp i
Washington och f) att göra bundsförvanter och
vänner fientliga och låta USA och Bushregimen
själv framträda som de enda aktörer som
sett ljuset, som kom med frälsningen, som kan
betraktas som någonting särskilt och handla
som det Utvalda folket på Guds mandat i Guds eget
land. Denna kristna nations religiösa ledning har
aldrig haft en tanke på att vända andra kinden
till; den har aldrig övervägt
förlåtelse, försoning, dialog,
medkänsla, älska-din-fiende och allt detta. Hur
skulle dess politik kunna annat än brutalisera det
amerikanska samhället än mer?
Bushregimen var fullständigt ur stånd att
förstå det grundläggande med den 11
september och ställa de relevanta frågorna. I
stället valde den med sin krigslystna
förhandsinställning att utnyttja
tillfället och förvandla det hela till ett
globalt USA:s "krig mot terrorismen". I huvudsak betyder
det militär intervention, krig, försök att
globalt övervaka folk och deras åsikter,
konsumtionsvanor och resor, påtryckningar för
rättning i ledet och hotelser med hjälp av
infiltration av utländska regeringar. Om man
alltså inte står på Bushregimens sida
står man på terroristernas och måste ta
konsekvenserna.
Ordet terrorism i "krig mot terrorismen"
är vilseledande. USA jagar och dödar enskilda
terrorister och har intellektuellt och moraliskt inte
gjort någonting åt grundorsakerna till
terrorismen.
På samma sätt har USA aldrig
övervägt att ta itu med terrorismen med
icke-militära, politiska och diplomatiska medel -
som de flesta andra mindre och medelstora, mindre
militariserade länder skulle ha gjort. USA kunde
välja kriget på grund av sin
överväldigande militära styrka; även
länder som exempelvis Italien, Japan eller Ryssland
skulle inte ha kunnat göra på samma sätt
om attacken riktats mot dem.
3. Var 11 september
verkligen en oprovocerad attack?
Den 11 september kan ses som ett svar på
årtionden av kulturellt och socialt okänslig
politik, av interventioner, mordförsök mot
utländska politiker och orättvisa sidor av
USA:s utrikespolitik och ekonomiska politik, ett svar
på bombanfall,
ockupationer och CIA-infiltrationer. I boken Rogue
State. A Guide to the World's Only Superpower (2000)
skriver William Blum att "från 1945 till
århundradets slut har USA genomfört
omstörtningsförsök mot över 40
utländska regeringar och försökt krossa
över 30 folkliga nationalistiska rörelser som
kämpat mot för dem outhärdliga regimer. I
sina ansträngningar att utföra detta har USA
åstadkommit att åtskilliga miljoner
människor mist livet och att många miljoner
fler dömts till ett liv i plåga och
hopplöshet." Ytterligare bevis hittar man här
och här.
Men Bushregimen valde omedelbart att definiera den 11
september som oprovocerat och gav USA rollen som det
oskyldiga offret och reserverade sig därmed
rätt att svara och utkräva hämnd. USA
försvarade till och med sitt fördröjda
krig mot Afghanistan som ett
självförsvar i enlighet med
FN-stadgan.
4. Frågan om
vem, men inte vad och varför
Bushregimen och massmedierna i huvudströmmen i
allmänhet valde att fråga: Vem gjorde
det? Den relevanta frågan hade varit
varför det hände, vad är budskapet,
varför valde de New York och Washington och
varför de absolut främsta symbolerna för
USA:s globala ekonomiska och militära makt?
Tvärt emot vad vi fått höra var det inte
en attack mot den västerländska civilisationen,
utan mot Förenta staterna. Vi har fortfarande inte
gjort något åt den väsentliga
frågan: vad vet vi om de direkta och strukturella
skälen till att människor tillgriper våld
mot oskyldiga människor? Bushregimen har stannat
för den enklaste, mest banala teorin av alla: att
dessa människor är onda, eftersom de gör
vad de gör, och att det onda ska utrotas. Jag tror
att vi behöver ett bättre tänkande och
hederligare och mer självkritiska dialoger i det
västerländska samhället.
5. Kriget mot
terrorismen har medfört ett gigantiskt onödigt
dödande av oskyldiga civila
Vissa människor kanske vill resa
invändningar mot att man räknar döda och
väger och jämför. Jag tror att vi
måste göra det för att avgöra
huruvida det fanns någon proportionalitet mellan
terroristattacken och Bushregimens svar - vilket
naturligtvis inte betyder att kriget mot Afghanistan
skulle vara rättfärdigat om USA bara hade
dödat färre.
Man kan hävda att den hämnd som
utkrävdes i Afghanistan och Irak saknar proportioner
i förhållande till vad som hände den 11
september. Uppskattningarna av antalet dödade civila
i Afghanistan varierar från 5 000 till 10 000. I
Irak, hittills ett betydligt kortare krig, omkring
detsamma. Till detta kommer de döda soldaterna och
paramilitär personal. Den sammanlagda befolkningen i
vart och ett av dessa länder är omkring en
tiondel av USA:s sammanlagda befolkning. Den 11 september
var det omkring 2 789 amerikaner som mötte en
tragisk död. Antalet afghaner som dödades i
USA:s svars- och hämndaktion skulle alltså
vara proportionellt om 50 000 - 100 000 hade dödats
i USA.
Amerikanerna är nu så fulla av propaganda
att en majoritet tror att Saddam låg bakom den 11
september. Dessutom har det varit ett av de främsta
argumenten i Washington att internationella terrorister
fått fristad och finansiering av Irak. Om man
alltså lägger till antalet civila dödade
i Irak fram till nu, kan man hävda att USA:s krig
mot terrorismen varit proportionerligt om
någonstans mellan 100 000 och 250 000 amerikaner
hade dödats den 11 september. Sammanfattningsvis
handlar det alltså om ett övervåld i
proportionerna 35:1 och 80:1.
Eftersom inga av förövarna den 11 september
var afghaner eller irakier betyder detta gigantiska
övervåld mot oskyldiga människor att
kriget mot terrorismen bara har väckt vrede hos folk
över hela världen (särskilt naturligtvis
bland muslimer) och ökat hatet - och
därför också risken för
terrorhandlingar - mot Förenta staterna.
6. Fram till den 11
september var terrorismen ett försvinnande litet
problem bland problemen i världen.
På USA:s utrikesdepartements hemsida "Patterns
of Global Terrorism" kan man hämta information.
Följande faktauppgifter om offren för
terrorismen i världen kan man hitta där:
Under år 1999: 233 döda och 706
skadade;
Under år 2000: 405 döda och 791
skadade;
Under året 2001: 3 295 döda och 2 283
skadade (inklusive förstås dem från
den 11 september);
Under året 2002: 725 döda och 2 013
skadade.
Först och främst, samtidigt som vi
respekterar varje oskyldigt liv som förspills, visar
dessa siffror att den globala terrorismen är ett
litet problem när man jämför det med
statistiken över andra faktorer som orsakar
oskyldiga människors död, skada och lidanden.
Här några exempel:
- Beroende på statistisk metod och källor
dör uppskattningsvis mellan 60 000 och 100 000
människor världen över varje dag av
sjukdomar som går att förhindra och på
grund av att de saknar det mest väsentliga som
vatten, mat, skydd mot väder och vind,
tillgång till skolor osv för att tillgodose
sina grundläggande behov.
- Mellan 500 000 och 1 miljon irakier dog enligt FN:s
statistik under de tolv åren av hårda
ekonomiska sanktioner som ingen mer energiskt än USA
såg till att upprätthålla.
- En miljard människor saknar tillgång till
säkert dricksvatten.
- 40 miljoner människor lever med HIV, 25
miljoner har dött av AIDS enligt en FN-rapport
från 2002. Det uppskattas att nära 70 miljoner
kommer att dö under de närmsta 20 åren
på grund av AIDS med nuvarande nivå av
intresse för saken i många länder.
Vad ligger det för klokhet i att använda
miljarder dollar på att utkämpa krig och
avlöva demokratier i namn av kamp mot terrorismen
när det finns verkliga problem som vi vet bidrar
till terrorism och som vi inte ännu ordentligt har
gjort någonting åt?
7. Terrorismen
är även ett jämförelsevis
försvinnande litet problem i själva
USA.
Vad är huvudorsakerna till att folk dör i
Förenta staterna? Enligt WorldWatch
Institute dör 430 000 av cigarettrökning,
300 000 dör av övervikt (fetma), 43 000 i
motorfordonsolyckor och - håll i er nu - 34 000
blir skjutna!
Och inte är det ett nytt problem. Andrew Shapiro
skriver i sin bok We
are Number One (1992) att "trots att vi är
så fromma begår vi över 20 000 mord om
året, eller omkring ett mord var 25:e minut"
baserat på uppgifter under 1988-90. Det gör
att USA ligger dubbelt så högt som Tyskland
och åtta gånger så högt som Japan
i antalet mord per capita.
Är det verkligen för mycket begärt att
USA med samma energi som det "svarar" på den 11
september gör någonting åt sitt eget
mycket större inhemska dödande och våld
som det självt ställt till med?
8. Kriget mot
terrorismen åstadkommer terrorism
Om vi jämför antalet döda och
sårade under 2000 och 2002 har det - trots
mångmiljardsatsningen på krig mot
terrorismen - skett en ökning från 405
till 725 döda (eller 79 procent) och en ökning
från 791 till 2 013 sårade (eller 154
procent) i världen.
För att utkämpa kriget mot terrorisemn har
Bushregimen ökat sitt utlandsbaserade och inhemska
militära försvar med omkring 100 miljarder
dollar. USA har sänt omkring 150 000 soldater till
Irak som kostar en miljard US-dollar i veckan. Man kan
undra om det i modern tid har funnits ett mer solklart
exempel på felprioritering?
Några av de mest iögonfallande resultaten
av allt detta är: a) USA är en nation av
skrämda människor, b) terrorismen är i
tilltagande och c) USA:s politik - inte Saddam - har
förvandlat Irak och Mellanöstern till ett
område som sjuder av den terrorism som det hette
att USA skulle förhindra. Här ett utdrag
från USA:s utrikesdepartement den 7 september
2003:
"President Bush sade i ett TV-sänt tal till
nationen den 7 september från Vita huset: "Irak
är nu den centrala fronten" i kriget mot
terrorismen och Förenta staterna "ska göra det
som är nödvändigt, vi ska satsa de pengar
som är nödvändiga" för att vinna
"denna väsentliga seger i kriget mot terrorismen,
för att främja friheten och göra vår
egen nation tryggare".
Bush kungjorde att han kommer att be kongressen om 87
miljarder dollar för att betala kostnaderna för
militära operationer och
underrättelseverksamhet i Irak, Afghanistan och
på annat håll under nästa år och
för att bidra till att bekosta uppbyggandet av dessa
nationer." (kursiv JØ)
I
en sammanfattande översikt nyligen dras
slutsatsen att amerikanerna inte känner sig
säkrare med sin regerings krig mot terrorismen. 76
procent säger att de inte kommit att känna sig
tryggare under de senaste två åren.
Detta bådar inte gott för USA och för
världen. Bushregimen skapar inte
mindre terrorism, USA underblåser
terrorism!
9. Detta är
ren produktion av rädsla
Den verkliga världen tycks betyda allt mindre i
Washington. Det som räknas är virtuell,
föreställd fantasipolitik och
(själv)bedräglig information. Politiken har
inte längre några rötter i en
resonerande, allmän uppfattning av verkligheten. Det
är osunt. Det gränsar till det paranoiska, det
autistiska och det sadistiska i det att det söker
att - med våld - rensa hela världen från
en sorts föreställd, självdefinierad och
psykologiskt projicerad Ondska. Det inbjuder till
storhetsvansinne eller allmakt i det att det envist
hävdar att USA kan göra allt ensamt, även
inför en värld som inte är
överens.
Som en följd av detta måste regimen
hålla en mängd information hemlig för
sina egna medborgare, eftersom regimen kämpar mot en
fiende som inte är en väldefinierad yttre
fiende som Sovjetunionen utan en generaliserad
skadegörare som lurar bakom varje hörn i
hemlandet och överallt där amerikaner vistas
utomlands. Det skapar fruktan, det skrämmer, det
tystar. Och det disciplinerar - akta dig för vad du
gör och säger och till vem! Som så
levande skildras i Michael Moores film Bowling for
Columbine är denna typ av psykopolitik avsedd att
få folk att tro på och skydda sig med alla
slags våldsamma medel. Och om man kämpar
för att döda det Onda, eller känner sig
hotad av det, är inga medel illegitima, inget offer
för stort.
10. Det var inte
bara en amerikansk tragedi
Det var folk av 36 nationaliteter som dog den 11
september. 209 eller 7 procent av dem hade
icke-amerikanskt medborgarskap; de flesta
förlusterna var brittiska, japanska, colombianska,
jamaicanska, mexikanska och filippinska medborgare.
För detaljer, se den officiella
hemsidan för 11 september. Fastän det inte
bara var en amerikansk tragedi, är det USA som har
monopoliserat sörjandet.
Européerna iakttog tre minuters tystnad
för offren efter 11 september. Det var en vacker
gest. Men varför inte någonting liknande
för de 20 000 liv som gick förlorade i
jordbävningen i Indien? För de 100 000
döda i inbördeskriget i Algeriet? För de
en miljon folkmordsoffren i Rwanda och Burundi eller de
500 (minst) oskyldiga i Serbien-Kosovo som dog under
Natos bomber? Och så de oskyldiga offren i
Afghanistan och nu Irak?
Skulle amerikaner känna att vi sympatiserade
mindre med dem om vi gav uttryck för vårt
medkännande och vår sympati också
beträffande andra oskyldiga offer?
11. Den 11
september kräver hederliga definitioner av begreppet
terrorism
"Om vi inte är mycket konsekventa och
självkritiska i vårt språkbruk inbjuder
vi till just det våld som vi så djupt
beklagar," skriver Richard Falk, professor emeritus vid
Princeton-universitetet och knuten till TFF, i sin
utmärkta bok Revolutionaries
and Functionaries. The Dual Face of Terrorism
(1988).
Exempelvis USA:s utrikesdepartement definierar
terrorismen i dessa tre punkter: "Termen 'terrorism'
innebär avsiktligt, politiskt motiverat våld
utfört mot icke-militära mål av
subnationella grupper eller hemliga agenter, vanligen
avsett att utöva inflytande på en publik. b)
Termen 'internationell terrorism' innebär terrorism
som inbegriper medborgare eller territorium
tillhörande mer än ett land. c) Termen '
Terroristgrupp' innebär varje grupp som utövar
eller har betydande undergrupper som utövar
internationell terrorism."
Detta utsäger att endast subnationella
grupper kan utöva terrorism; med andra ord,
statliga organ eller regeringar kan inte göra det
(men regeringar kan finansiera, erbjuda beskydd osv
åt terrorister). Vi finner denna definition
ytterligt bristfällig och vilseledande. En regering
kan visst terrorisera både sina egna ickestridande,
oskyldiga medborgare och medborgare i en annan stat. Och
det råder inget tvivel om att regeringsterrorism
historiskt sett har orsakat många fler
människors död än subnationell
smågruppsterrorism. Dessutom ingår begreppet
"terrorbalans" i alla kärnvapenstaters strategiska
doktrin och uttalar och betyder med precision att
användande av kärnvapen skulle utgöra
terror mot oskyldiga icke-stridande personer.
Det tycks råda ganska bred enighet om att en
definition av terrorism måste vara inriktad
på handlingen att oskyldiga görs till
mål, oskyldiga som inte är part i en konflikt
och som är icke-stridande. Utifrån det
måste andra element införas. Richard Falk
hävdar att "Terrorism … utmärks av varje
typ av politiskt våld som saknar adekvat
moral och lagligt rättfärdigande,
utan avseende på huruvida den handlande är en
revolutionär grupp eller en regering." Han
tillägger: "Det som är upprörande med
företeelsen terrorism är dess normalitet inom
vår kultur. Från detta perspektiv är vi
praktiskt taget alla terrorister, åtminstone i den
passiva bemärkelsen att vi godkänner eller
åtminstone tyst samtycker till
urskillningslöst våld mot fiender..."
Falk utvecklar det hela ytterligare: "Så
länge stater stödjer sig på terroristiska
metoder för att undvika nederlag eller
påskynda seger i krig och motiverar det med att de
räddar liv, får terrorister av alla
övertygelser ökad trovärdighet." ... "i
sista hand är vårt svar på terrorismen
en utmaning mot vår anda som folk och som
organiserat samhälle. Terrorismen är djupt
rotad i en jordmån av utestängdhet
och sedefördärv som bägge
utgör en del av vår samhällsväv.
Terrorister är i egenskap av utövare av
urskillningslöst och otillåtligt våld
framträdande bland såväl dem som är
ytterligt utestängda i samhället och dem som
är våra största vinnare...
(kursiverat här).
Verkligen sant. Vid andra årsdagen av den
förfärliga attacken mot USA ska vi ge
uttryck för vår vrede över det grymma
dådet och vår solidaritet med dem som rycktes
bort. Men i morgon måste vi återigen fortsatt
envisas med att Bushregimen inte ens börjat
förstå terrorismen som sådan eller de
sätt på vilka terrorismen utmanar vår
anda, våra samhällen och våra kulturer.
I stället verkar den rota sin politik efter den 11
september i sedefördärv, dvs i terroristisk
motterrorism som har dödat många fler
oskyldiga människor och skapat mycket mer hat och
fruktan.
Det inbjuder till "det våld som vi så
djupt beklagar". Och så kanske vi driver mot en
katastrof som vi aldrig sett maken till.
© TFF 2003

Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
You are welcome to
reprint, copy, archive, quote or re-post this item, but
please retain the source.
Would
you - or a friend - like to receive TFF PressInfo by
email?

|