Svenska
Läkare mot Kärnvapen
och IPPNW i Pyongyang
Av Hans
Levander, Peace Link, Uppsala
&
Gunnar
Westberg, SMLK & TFF
Rådgivare
Först
Hans Levanders rapport från resan till Pyongyang
med kollegan Gunnar Westberg. Sedan Westbergs öppna
brev till USA:s utrikesminister Condoleezza Rice och hans
reflektioner över nödvändigheten av att
hjälpa Nordkoreas folk.
Efter deltagande i IPPNW:s
regionala konferens i Hiroshima 20&endash;21 augusti 2005
fortsatte Gunnar Westberg och undertecknad Hans Levander
till Pyongyang, huvudstaden i Nordkorea. Vi mellanlandade
först i Beijing där vi sammanstrålade med
två läkare Lars Pohlmeier och Stephan Kolb
samt en medicinstudent Lena Selig samtliga från
vår tyska systerorganisation. Vi fem flög den
23 augusti från Beijing till Pyongyang dit vi var
inbjudna av den nordkoreanska IPPNW-föreningen
Korean Anti Nuke Peace Physicians, KANPP.
Ankomsten
Vi tog oss således med flyg
från Beijing till Pyongyang, ett nordkoreanskt flyg
som går denna sträcka två gånger
per vecka. Med på planet var personer som arbetar
med internationellt bistånd, diplomater, en del
representanter från Nordkorea vilka vi kände
igen då de alla bär ett märke med foto av
den store numera avlidne ledaren Kim Il Sung på
rockuppslaget. Vi fick klart för oss att bl.a. USA
har delegationer som med lågmäld diplomati
besöker Nordkorea för att arbeta med tekniska
och säkerhetspolitiska frågor. På
flygplatsen i Pyongyang var röda mattan utrullad,
och en liten militärorkester välkomnade en
officiell delegation från Zambia som var med i
planet. Vi blev på flygplatsen mottagna av Ingrid
Johansson, förste sekreterare på svenska
ambassaden.
Vi bodde på Koryo (= Korea)
Hotel, som är det stora hotellet med 44
våningar där utländska delegationer
vanligen får bo. Efter programgenomgång med
de två vänliga fyrtioåriga manliga
representanterna för KANPP, bjöds vi på
en generös mottagningsmiddag på hotellet.
Här anslöt vice ordförande inom KANPP, en
drygt femtioårig man som på direkt
fråga svarade att han var "fredsarbetare", och inte
hade någon medicinsk bakgrund. Vi insåg snart
att KANPP inte är en organisation knuten till
medicinska institutioner, utan att den är anknuten
till utrikesministeriet [dvs det är en s.k.
Governmental Non-Governmental Organization, GoNGO].
En av representanterna med titeln
Secretary fungerade under hela besöket som tolk, och
den exekutive sekreteraren själv talade ganska god
engelska. Vi fick av vice ordförande höra att
USA har tusen kärnvapen stationerade i Sydkorea, en
uppgift som vi bestred, då den i Sydkorea
officiella (och sannolika) situationen är att det
där idag inte finns några kärnvapen. Ett
centralt tema för vårt samtal denna
första afton var möjligheten till
återförening av Nord- och Sydkorea. Vice
ordförande menade att USAs diplomati lägger
hinder i vägen för att människor idag kan
träffas över den demilitariserade zonen
på 38:e breddgraden.
Besök
på sjukhus
Studiebesök på DPRK
(Democratic People's Republic of Korea) Academy of Koryo
Medical Science, ett sjukhus rekonstruerat 1982 med
inriktning på traditionell läkekonst. Vi
visades runt och fick se auriculodiagnostik,
sugkoppbehandlingar, moxa, akupunktur, manuell terapi
m.m. All sjukvård i Nordkorea är gratis, och
man kan tydligen välja vilken form av utredning och
behandling man önskar. Vi besökte även Kim
Man Yu Hospital, ett större sjukhus med över
tusensängar och med subspecialiserad verksamhet och
arbetsprinciper i enlighet med vår egen tradition.
Vi såg en hel del laboratorieapparatur och
radiologisk apparatur, bland annat för CT, men vi
fick höra om svårigheter att få
reagenser och röntgenfilm.
Vid detta sjukhusbesök
föreläste vi inför ett knappt hundratal
läkare, Gunnar Westberg om njurmedicinska diagnoser
och Hans Levander om farmakologisk behandling vid
reumatoid artrit. Försök att tala om
Läkare mot kärnvapen samt IPPNWs program
avböjdes av våra ledsagare från KANPP
"p.g.a. tidsskäl". Vår student Lena från
Tyskland stod dock på sig i sitt krav att få
berätta om sin bakgrund med uppväxt i Leipzig i
f.d. Östtyskland och med erfarenheter från den
tyska återföreningen, samt om IPPNW-studenters
arbete internationellt inom programmet Nuclear Weapons
Inheritance.
Försiktiga applåder kom
efter Lenas presentation som även rönte
uppskattning från klinikchefen. Efter
föreläsningen ledsagades vi ut från
salen, och först därefter fick läkarna
lämna salen. Således medgavs ingen tid eller
möjlighet till direkt kontakt med
läkarna.
Vi besökte även Pyongyang
Maternity Hospital, ett modernt sjukhus inriktat på
kvinnosjukdomar och perinatalvård. Vi fick ett
ganska gott intryck av behandlingsprogram och principer,
även om vi inte kunde verifiera siffror och
resultat. Män får ej närvara vid
förlossning; alla mödrar stannar kvar en vecka
på sjukhus; nästan alla förlossningar
sker på sjukhus; uppföljning sker i hemmet
efter förlossning. Mammografiundersökningar
begränsas av brist på
röntgenfilm.
Läkare
mot kärnvapen i Nordkorea
Vårt viktiga möte med
KANPP skedde i Peoples Cultural Palace, med en delegation
under ledning av ordföranden, Mr Choe Chung Sikh,
som dessutom är vice hälsovårdsminister i
Nordkorea. Vi samtalade genom tolk i otvungen
atmosfär vid ett stort konferensbord under en och en
halv timme.
KANPP bildades 1992 och är
medlem i IPPNW-federationen. Jag har vid tidigare
IPPNW-konferenser i Beijing och Paris kort träffat
KANPP-delegater, men upplevt svårigheter i
samarbetet då vi planerat dialogmöten i
Moskva. IPPNW-delegationer har vid ett par
tillfällen tidigare besökt Pyongyang, vid dessa
tillfällen med deltagande från USA och Japan.
Vi ställde nu krav på att våra framtida
delegationer inte skall begränsas p.g.a.
nationalitet.
KANPP:s interna program vad
gäller information om de medicinska konsekvenserna
av kärnvapen tycks inte ha varit så aktivt.
Jag uppfattade att föreningen nu officiellt omfattar
60 läkare samt 40 studenter. Programmet för
KANPP sammanfattades i fyra punkter:
Ökad aktivitet
inom KANPP med stöd av IPPNW-deklarationen
från världskongressen i Beijing
2004.
Att få
människor i väst att bättre
förstå situationen i Nordkorea.
Att förhindra att
ett krig med kärnvapen bryter ut på
Koreahalvön.
Att arbeta för att
de 1 300 överlevande från Hiroshima och
Nagasaki som nu bor i Nordkorea skall få optimal
medicinsk uppföljning, detta i samverkan med
andra organisationer.
Vi talade om möjligheterna
till ökad kontakt med läkare, och KANPP
önskar att nordkoreanska läkare skall kunna
få kompletterande utbildning i Europa. Vi
underströk vikten av att KANPP stöder
läkares deltagande i IPPNW-konferenser, exempelvis
en planerad konferens i Kina i maj 2006, samt kommande
världskonferens i Helsingfors september 2006.
Studentutbyte sker i viss utsträckning bland annat
med Charité-sjukhuset i Berlin. Våra tyska
delegater tar sig nu an frågan om utökat
studentutbyte.
Material från SLMK och IPPNW
överlämnades till KANPP, bland annat det
förslag på en kärnvapenkonvention som
tagits fram av IPPNW, IALANA (jurister) och INESAP
(International Network of Engineers and Scientists
Aganist Proliferation).
Vi ställde frågan
varför Nordkorea dragit sig ur NPT. Svaret var att
NPT inte upplevdes som någon garanti för
Nordkorea.
Kärnvapen
i Nordkorea?
Frågan blev inte specifikt
besvarad under vårt besök. Det är
möjligt att Nordkorea har ett par atombomber, men
att robotar för att avfyra dessa bomber inte finns
av tillräcklig kvalitet. Ett program för
kärnvapen finns sedan början på
1990-talet och statsledningen har officiellt
tillkännagivit att man numera har kärnvapen.
Vi får innerligt hoppas att
man inte genomför något kärnvapentest;
det skulle få förödande politiska
konsekvenser i hela regionen.
Biståndsorganisationer
i Nordkorea
Under ett mycket intensivt och
faktafyllt program under en dag besökte vi kontoren
för Unicef, Röda Korset, FN-kontoret för
koordinering av bistånd (OCHA), Première
Urgence som arbetar med produktion av i.v.
infusionslösningar, samt ett "interagency"
veckomöte där dessa organisationer samt NGOs
stämmer av aktiviteter och program. Dessutom gjorde
vi korta besök på svenska och tyska
ambassaderna och var denna kväll hembjudna till
chefen för lokala WHO-kontoret, en norsk
läkare.
Det finns i Pyongyang 26 ambassader
varav 5 från EU-länder. Ambassaderna och
kontoren för biståndsprogrammen ligger inom
ett avgränsat område i Pyongyang. Det
går att arbeta med dessa program i Nordkorea
även om de politiska strukturerna ibland upplevs
tunga. I motsats till vissa länder, exempelvis i
Afrika, så finns det nämligen i Nordkorea
sociala strukturer som fungerar. Om man vill uppnå
resultat måste man vara tydlig i sitt program och
visa uthållighet.
Life-Link
programmet
Jag vill även informera om att
Life-Link programmet, ett "barn" till IPPNW, sedan april
2005 är introducerat på en högstadieskola
i Pyongyang. Vid ett kort besök till skolan som
ännu inte öppnat efter sommarledigheten mottogs
jag och Lars Pohlmeier med en liten musikalisk
föreställning och inbjöds att deltaga i
ringdans. Vi fick ett härligt möte med
skolelever i lägre tonåren. Lite ping-pongspel
med tränande elever i gymnastiksalen bidrog till
diplomatin. KANPP är nu koordinator för
Life-Link programmet i Nordkorea.
Socialt
program
Vi besökte Det stora folkets
hus för studier (bibliotek och vuxenskola), det 170
meter höga Juchetornet, tillägnat Nordkoreas
statsfilosofi, triumfbågen till minne av
frigörelsen från den japanska ockupationen
1910 - 1945 samt Kim Il Sungs mausoleum, Kumsusan
Memorial Palace.
Vi såg även en s.k.
Arirangföreställning, ett väldigt program
på en idrottsarena med gymnastik, dansnummer och
läktareffekter, allt genomfört av 100 000
(sic!) aktörer inför 80 000
åskådare. Från vår minibuss
såg vi sedan hur stora grupper av människor
på gator och torg tränade på
masseffekter att framföras vid kommande
ceremonier.
Hemresan med tåg, 24 timmar
från Pyongyang över Amnok Gang-floden till
Beijing, gav en del oväntade kontakter, till exempel
Indiens ambassadör i Pyongyang på väg
till Beijing, som vi bjöd in till vår
kupé för morgonsamtal och tankeutbyte. Vi
glömmer heller inte fransmannen i restaurangvagnen
som skriver på ett manus till en teaterpjäs om
situationen i Nordkorea.
Hälsoläget
i Nordkorea
Vi fick här stödja oss
på en Unicef-rapport med undersökning
från 2004 som talar om ett ogynnsamt läge vad
gäller näringstillstånd återspeglat
i att barnen är kortvuxna och magra samt att
många mödrar har A-vitaminbrist och anemi. Det
finns en antydan till förbättring men landet
är fortfarande i behov av internationellt
bistånd med matleveranser. Regionala skillnader
lär vara relativt uttalade vilket förklarades
av bland annat dålig ekonomi och
transportproblem.De flesta män röker; kvinnor
röker inte alls. Alkoholism beskrivs som ett
problem.
Korta
möten på Beijings flygplats
Under ett dygn i Beijing i
väntan på flyget till Europa hann vi med ett
möte med Dr Alex Hu och två medicinstudenter,
vilka vi redan mött i Hiroshima. Vi diskuterade
konkret hur IPPNW i Kina nu kan reaktiveras, i
första hand med ett viktigt möte i Suzhou
nära Shanghai i maj 2006, och att en större
delegation från Nordkorea bör deltaga vid
detta möte.På förmiddagen före
hemresan hade vi ett möte med en representant
för kinesiska Peace Association, en
paraplyorganisation för fredsprogram i Kina. Denna
organisation var med och organiserade IPPNW-kongressen
2004, och man är nu intresserad av att stödja
Life-Linkprogrammet i ett pilotprogram i Kina.
Sammanfattande
intryck
I Nordkorea är KANPP den
organisation som SLMK och IPPNW får samverka med,
och vi tryckte hårt på att kontakter med
läkare och studenter är en
förutsättning för framtida samarbete.
Program för studentutbyten skissades. SLMK skall
undersöka vilka medicinska tidskrifter från
Skandinavien som kan sändas till sjukhusen. Det
är nödvändigt att uppföljning sker
och att etablerade kontakter underhålls.
För oss som deltog i resan har
detta slutna land nu fått ett ansikte och det
är märkvärdigt vad detta betyder, i
positiv mening. Nordkorea har en lång väg att
gå med osäker framtid vad gäller
politiskt ledarskap, vilket gör att vi får
leva med fortsatt osäkerhet rörande politik och
säkerhetstänkande.
Vi har försökt att
introducera SLMK:s och IPPNW:s budskap samtidigt som vi
bedrivit "citizen diplomacy" såväl
individuellt som med skolprogram.
Vem vill vara med i det fortsatta
arbetet med speciell inriktning på denna region?
Vi måste vara tillbaka i Kina
och Nordkoreai maj 2006! Hör av dig!
HANS LEVANDER - SLMK
Uppsala
hans.levander@slmk.org
To The
Secretary of State Dr Condoleezza
Rice
Dear Dr
Rice,
A delegation from International
Physicians for the Prevention of Nuclear War recently
visited North Korea where we visited hospitals, met with
colleagues and with representatives of international
organizations.
The health situation in DPRK is
fragile, one third of the children are undernourished,
fifty percent of women in the child bearing age are
anemic, basic medicines are often not available. Even in
Pyongyang people freeze to death in winter because of the
lack of oil and electricity for heating. The country is
constantly dependent on foreign aid with food and
medicines.
We understood that our colleagues
want contacts with other countries to break the
isolation.
It is with relief we learn that the
six-party talks have made progress. Concessions were made
by both the USA and DPRK. We do not expect that the road
to a Nuclear Weapons free Korean Peninsula, and finally a
peace agreement, will be smooth, but we urge the USA,
China, Japan, South Korea and Russia to use the
opportunity to ease the suffering of the population in
the poor country whenever there is a chance.
A representative of the DPRK
government has asked that the UN should stop its food aid
to the country. This is an expression of the Juche
ideology of self-imposed isolation. However, he did not
ask that medical aid should be stopped. One half of the
medicines in North Korea comes as foreign aid. That aid
should be increased, in our opinion.
People in DPRK know that the USA
was the first country to contribute aid after the natural
catastrophes ten years ago. We do not know if foreign aid
will be an effective way to decrease the isolation of the
country but we know it will help the sick.
Negotiations for peace in Korea
will take great patience and skill. We hope all parties
will cultivate these virtues.
Yours sincerely
Gunnar Westberg MD
Hjälp
till Nordkorea?
Den nordkoreanska ideologin är
Juche. Juche innebär socialism, nationellt oberoende
och självförsörjning. Tror jag, en annan
av ideologins särdrag är dess obegriplighet.
Nordkorea är i ständigt beroende av
utländsk hjälp med mat, mediciner och energi.
Juche har misslyckats.
Den nordkoreanska regeringen
begär nu att FN skall upphöra med
mathjälpen. FN har försökt se till att
hjälpen distribueras till de mest behövande,
och inte på politiska grunder. Upphör FN:s
matprogram är det risk för att barn i
institutioner och barnhem drabbas värst.
Den nordkoreanska regeringens
inställning bör inte tas som ett skäl att
upphöra med den hjälp som i alla fall kan komma
in i landet. Det, och framstegen i förhandlingarna,
är skälet till brevet ovan till USA:s
utrikesminister.
Vi har också sänt ett
brev till Kinas utrikesminister och uttryckt uppskattning
av Kinas aktiva roll i sex-nations-förhandlingarna,
och till den nordkoreanska IPPNW-föreningen med
förhoppningar om fortsatta framsteg i arbetet
för ett kärnvapenfritt Korea.
Gunnar Westberg
Get
free articles &
updates
©
TFF & the author 2005
Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
|