|
Platon
som politisk dynamit
Av
Håkan
Wiberg
TFF:s
styrelse
12:e april, 2005
Flera författare har frammanat
bilder av Jesu återvändande till vår
jord och brukar då berätta hur illa han
råkade ut, och ett antal goda vitsar
föreställer sig kända politiker i samma
predikament. Hur skulle det då gå för en
filosof?
"Platons tilbakekomst"
är ett försök av journalisten och
författaren Zeljko Vukovic att ge oss en bild av
det. Vukovic är väl kvalificerad: som
journalist ställde han så många
opassande frågor att samtliga grupper i Bosnien
blev arga på honom och han tvangs fly till Norge.
Flera av hans böcker sedan "Mordet på
Sarajevo" (1993) har översatts från
serbiska till norska och andra språk.
Boken låter Platon dyka upp
på ett antal olika platser för att komma i
samtal med folk: hos Vita Husets säkerhetsvakt och
en saxofonspelande president, i en park med en tysk
gymnasial punktjej, i en berömd fransk
vänsterfilosofs parisvåning, hemma hos en
arabisk arbetare i Marseilles och i en tysk lastbil till
chaufförens förundran, och slutligen tillbaka
hos presidenten. Överallt gör han samma till
synes absurda sak: han försöker inleda samtal
med personerna om hur rättfärdighet och nytta
kan definieras i diskussioner om stormaktspolitik, om
invandring och religion, om rikedom och fattigdom, om
statskonst, o.s.v.
De personer han talar med ser olika
på den gamle mannen i en sliten mantel: kanske
är han en agent för ett fientligt läger,
kanske en galning, kanske bara litet gaggig. En del av
dem styrks i sin respektive tro genom hans
samtalsförsök, andra går faktiskt in i
ett samtal och blir klokare.
Uppenbarligen har Vukovic läst
sin Platon, med preferens för den unge Platon som
mera ägnar sig åt sokratisk maieutik än
systembyggande, men det ar inte filosofihistoria eller en
diskussion av Platon-tolkningar han serverar oss utan
just fiktion.
Det till synes absurda ligger i att
Platon just försöker föra samtal, dialog,
alltså något där båda parter
frågar, lyssnar och svarar - det Habermas skulle
kalla maktfri kommunikation. Med makthavare, som
presidenten och den uppburne franske filosofen
("kändis" vore kanske en bättre
översättning av det franska ordet "philosophe")
går det inte alls: de har fastlåsta meningar
och är inte intresserade av att samtala, bara av att
övertala. När Platon t.ex. frågar om krig
och andra onda handlingar kan vara rattfärdiga
förklarar de bara överlägset att det
här är för komplicerat att första
för en gamling som är okunnig om moderna tider
- och när han fortsätter att frågar blir
de helt övertygade om att han är agent for
någon motståndare med skumma syften.
Litet bättre går det med
de arabiska och tyska arbetarna, vilka har högst
motsatta synpunkter på invandring, kristendom och
islam, men faktiskt tänker efter när Platon
ställer frågor och kommer fram till nya
synpunkter på åtminstone en del ting. Och
allra bäst går det med den arabiske gossen,
som klarar av ett geometriskt problem efter klassisk
sokratisk handledning, och med den antiauktoritära
punktjejen som kommer till insikt om att en del av hennes
egna uppfattningar kan vara auktoritära.
Det finns många bottnar i
"Platons tilbakekomst". Vukovic kommer inte med
synliga pekpinnar och utrustar heller inte Platon med
sådana: de dialoger han lyckas få i
gång slutar mera med öppna frågor
än färdiga svar. Där pekpinnar kan skymtas
ligger de mera i den sensmoral läsaren inviteras att
dra: att makthavare blir lika egobeskyddande och
fastlåsta, oavsett om deras makt är politisk
eller opinionsbildande och oavsett vilken politisk kant
de hör hemma i. Det ar också för dem som
Platons frågor blir mest av politiskt
sprängstoff, som de försöker desarmera
genom ett eller annat slags personangrepp: han ar
okunnig, föråldrad, galen eller fiendeagent
när hans "naiva" frågor visar att de inte har
några kläder. De som tillhör de
underlydande snarare än de härskande avbildas -
dock utan skönmålning - som mera öppna
för genuin dialog, och de allra yngsta också
allra mest.
Vukovic är nu ingalunda
populist: hans Platon ifrågasätter om en
majoritetsuppfattning behöver vara sann,
välinformerad eller rättfärdig (och blir
därför beskylld för att "inte vara
demokrat" av dem som själva gör sitt bästa
för att manipulera tankarna hos denna majoritet).
Han går för den delen svårligen att
sätta i bås: han gör varken stora
åthävor över sin beläsenhet eller
sitt djupsinne, och predikar inte; men han skriver med
stor humor och ett välutvecklat sinne för det
absurda.
"Platons tilbakekomst" är
både underhållande och tankeväckande och
skulle väl förtjäna att bli översatt
även till svenska.
Håkan Wiberg
Zeljko Vukovic
Platons tilbakekomst
abstrakt forlag, Oslo 2003.
ISBN82-7935-135-3
Get
free articles &
updates
©
TFF & the author 2005
Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
|