Tre
minuters tystnad för de döda
i Afghanistan och
tre andra fredsförslag
PressInfo #
151
10 maj
2002
Av
Jan Öberg, TFF
direktör
Ett öppet brev till Sveriges och övriga
Nordens regeringar
Kom också
ihåg de oskyldiga som dödats i
Afghanistan
Liksom andra länder inom EU iakttog Sverige tre
minuters tystnad för de oskyldiga dödsoffren i
terrorattacken på World Trade Centre och Pentagon
den 11 september förra året. Utifrån
liknande humanitära överväganden borde,
enligt min uppfattning, Sverige och likasinnade
länder visa de oskyldiga dödsoffren i
Afghanistan samma ärebetygelse. På principiell
grund, och därför att det finns ett uppenbart
samband mellan de bägge händelserna.
Alla religioner understryker att varje
människoliv är heligt. Humanism bygger på
förutsättningen bland annat att varje
människoliv är precis lika värdefullt som
varje annat, oavsett nationalitet, ras, hudfärg,
kön osv. Det råder därför inget
tvivel om att de oskyldiga människoliv som
gått förlorade i Afghanistan har exakt samma
värde som vart och ett av de nära 3000
oskyldiga liv som togs den 11 september.
Enligt noggranna beräkningar har 3500 civila
förlorat livet till följd av USA:s bombningar
sedan de 7 oktober. (Professor Marc Herold, universitet i
New Hampshire, USA) Till detta kan läggas att
halvmilitära grupper dödats, liksom det USA
kallar olagliga kombattanter, som inte heller betraktas
som soldater. Som ett exempel från
bombmånaderna kan nämnas hur förbandet
'Tiger 03' av amerikanska Gröna baskrarna under en
dag, den 29 december, tillsammans med bombplanen
dödade 1300 män som påstods vara
talibaner och tillhörande al-Quida (Ben Fenton,
Telegraph, 8 januari 2002). Och sedan dess har det varit
många ytterligare rapporter om oskyldiga
döda.
Dessutom har vi allt det som vi hittills är
omedvetna om eftersom det av olika skäl hålls
hemligt. Och ovanpå detta folk som har svält
ihjäl eller barn och gamla som bomber och
krigshandlingar har hunnit ifatt under flykten. Och,
ovanpå allt detta, har vi det välkända
fenomenet att en del av de överlevande tar sitt liv
sedan det värsta de fått vara med om är
förbi. Och göm inte att kriget
pågår för fullt.
En internationell
krigsförbrytartribunal för
Afghanistan
Man kan därför inte utesluta
möjligheten att upp emot kanske 5 000, kanske 10 000
oskyldiga civila nu kan ha dödats. För att
uppnår klarhet om dessa och många andra
hithörande frågor, borde den svenska
regeringen tillsammans med andra föreslå att
det skapas en Haagliknande tribunal för Afghanistan.
Den skulle fungera tills den planerade permanenta
internationella brottmålsdomstolen har blivit
inrättad. Det skulle ge möjlighet till djupare
förklaringar av både de afghanska och de
internationella aspekterna av konflikten och hur olika
parter agerat inom och kring Afghanistan.
Som bekant stöder Förenta staterna inte den
blivande internationella brottmålsdomstolen
eftersom Förenta staterna inte accepterar att
amerikanska medborgare skulle kunna dömas av
några andra än amerikanska myndigheter.
Hänsyn till såväl den internationella
rättskipningens bokstav och anda som
rättskänslan borde otvivelaktigt väga
tyngre än hänsyn till det känsliga i att
kritisera Förenta staterna, ett land som
utkämpar mot ett land som inte anfallit Förenta
staterna.
En sannings- och
försoningskommission för
Afghanistan
Sannings- och försoningskommissioner vinner sakta
terräng men genom dem rättfärdigas och
främjas inte i samma utsträckning som genom
domstolar eller tribunaler uppdelningen i goda, som tar
på sig domarrollen, och onda som skall straffas. De
styrs inte av hämndkänslor. Men inte minst av
just dessa skäl kan sådana kommissioner spela
en vital, möjligen en mycket mer vital roll i det
långvariga arbetet att läka och normalisera
livet i samhällen efter krig. Det borde
därför vara fullständigt normalt att den
svenska regeringen, antingen på egen hand eller
tillsammans med likasinnade, föreslår att det
skapas en sanningskommission (och själv tar
ledningen vid finansieringen av den), som har i uppgift
att få fram sanningen om de senaste 25 årens
konflikter och krigshandlingar i Afghanistan.
Den skulle omfatta även icke-afghanska parters
verksamhet vid konflikterna i och mot Afghanistan och
täcka en period som börjar en tillräcklig
tid före Sovjetunionens invasion och fram till
dagens händelser. Liksom när det gäller
Balkan, har befolkningen stridit internt sinsemellan, men
den har också fått vara spelpjäs i ett
mycket större spel både i det kalla krigets
relationer och i konfliktbildningarna och den globala
omstruktureringen och maktkampen alltsedan 1989.
En sådan kommission skulle kunna frilägga
vilka roller utländska
underrättelsetjänster har spelat,
vapenhandlarnas roll, finansieringen av talibanerna,
betydelsen av handeln med olja, och även hur
Afghanistan kommit att spela en central roll i det
världsomfattande narkotikaproblemet.
Fokus på den
djupa humanitära dimensionen vid
återuppbyggnaden av Afghanistan
Återuppbyggnaden av Afghanistan kommer att ta
årtionden. Världssamfundets bidrag efter krig
begränsas ofta till humanitärt bistånd,
lån och krediter, hjälp att återuppbygga
vägar, kraftinstallationer och telefonsystem. I
bästa fall försöker man stödja det
civila samhället genom att upprätta domstolar,
utbilda poliser och driva andra liknande planer. Dessa
bidrag är nödvändiga, men aldrig
tillräckliga i ett land som lider av krigets
efterverkningar.
De rent humanitära dimensionerna har sällan
en adressat: Hur skall vi kunna hjälpa
människor att komma igenom sorg, vrede, trauman och
hat? Hur skall vi kunna hjälpa dem att respektera
varandra och leva tillsammans igen i tolerans? Hur skall
vi bidra till att minska deras fruktan för
hämnd från "andra sidan" som kan hota deras
nya framtid? Hur hjälper vi barnen och de unga som
alltid är särskilt sårbara? Hur skapar vi
bättre läroböcker i skolorna än de
som blott och bart tar fram segrarens vision och
därför belastar generationer av barn och unga
med skuld för det som hänt tidigare?
Inget av detta handlar bara om pengar, det handlar om
att utbilda människor som stödjer varandra
psykologiskt och socialt, människor med både
empati - förmågan att identifiera, att
sympatisera &endash; och människor med kärlek.
Det kan vara läkare, sköterskor,
socialarbetare, psykologer, präster, ungdomsledare,
lärarpersonal, barnpsykiatrer osv. Om man kan skicka
soldater, då borde vi också kunna skicka
dessa slags människor.
I de nordiska länderna finns fortfarande en
tradition av grundläggande humanism tack vare
företeelser som folkhögskolor, friskolor,
gräsrötter, jämlikhet mellan könen
och välfärdsstatsmodellen. Dessa länder
har traditionellt högt anseende när det
gäller att ge utlandsbistånd och att ta emot
flyktingar och andra i nöd. De nordiska
länderna ses inte som imperialistiska av andra i
världen. Detta är tillgångar av
oerhört stort värde och det borde man dra
största nytta av i krislägen. Vi borde
följaktligen lämna ett unikt humanitärt,
fredsuppbyggande bidrag som är riktat speciellt till
de enskilda människorna i Afghanistan och
återuppbygga själar, inte bara byggnader och
infrastruktur.
Det gör oss
också till större humanister
Somliga tror kanske att det minskar betydelsen av
katastrofen i USA att man håller tre minuters
tystnad för de döda i Afghanistan. Det är
inte en hållbar synpunkt. Vi bör komma
ihåg att kvantativt har USA omkring tolv
gånger så många invånare som
Afghanistan. I rent kvantitativa termer är
därför 3000 döda en katastrof som i
Afghanistan är tolv gånger så stor som i
USA. Tre minuters tystnad och en minnesceremoni för
dem som dog i Afghanistan skulle skingra alla tvivel om
att vi gör skillnad på olika människoliv.
Det skulle göra oss till större humanister.
Jag tar för givet att en suverän stat som
Sverige kan stå för ett visst oberoende inom
utrikespolitiken speciellt i svåra tider när
det som mest behövs. Därför uppmanar jag
regeringen att, ensam eller tillsammans med likasinnade
stater som de nordiska länderna, ta initiativ till
förverkligande av följande förslag till
praktisk politik:
1) visa konkret respekt för alla de oskyldiga som
dött också i Afghanistan;
2) föreslå en krigstribunal för
Afghanistan, att vid en senare tidpunkt
överföras till den internationella
brottmålsdomstolen;
3) föreslå en internationell sannings- och
försoningskommission, och
4) ge en ny typ av bidrag till fred och försoning
som är riktad till enskilda invånare i
Afghanistan.
Översättning
Erik Göthe
© TFF 2002

Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
You are welcome to
reprint, copy, archive, quote or re-post this item, but
please retain the source.
Would
you - or a friend - like to receive TFF PressInfo by
email?

|