Mohamadkarikatyrerna
(3)
Grandet och bjälken: Vi
måste lära oss att se vår
egen kulturella blindhet
PressInfo #
235
17:e
mars - 2:e april, 2006
Av
Jan
Öberg,
TFF director
Muhammad
(1) Freedom of Suppression
Muhammad
(2) But there is a context !
Muhammad
(3) We must learn to see our own cultural blindness
Denne
artikel på dansk
Om något leder till den
värsta politiska krisen sedan 1945 i ett annars
stabilt, demokratiskt land som Danmark, borde det
föranleda att man ställer en del djupare
frågor. Vad handlar detta om? Kan de som leder och
lever i Danmark lära sig något av det,
både som danskar och västerlänningar? Kan
andra västerlänningar? Och kan vi göra
någonting annorlunda i
fortsättningen?
Om vi ställer frågor
sådana som dessa, inbjuder vi också dem som
brände danska flaggor och ambassader till att
reflektera över om det kan finnas bättre
metoder att visa sitt legitima missnöje.
Som saken står i dag,
bekräftar extremister på bägge sidor bara
de värsta bilderna av "den andre" och civilisationen
hotas så av en okontrollerad spiral av hat och
monolog. De värsta bilderna leder till de
värsta av scenarior, till att det civiliserade
beteendet och - kanske förr och inte senare - att
själva civilisationen upphör.
Destruktivt beteende finns det nog
av i världen. Men låt oss inte glömma
bort att till och med en liten, liten positiv tanke kan
förflytta berg om den väcks vid rätt
tidpunkt. I slutet av denna tredje artikel lägger
jag fram några mycket allmänna
förslag.
Två sidor
av globaliseringsmyntet
Mohamedkarikatyrerna tillhör
kulturens "mjuka" eller djupare sfär. Men i
debattens hetta har det gjorts förvånande
få försök till kultur- eller
civilisationstolkningar.
Skulle jag sätta ett enda ord
på företeelsen på den nivån skulle
det bli rasism. Kanske kulturell blindhet och brist
på grundläggande empati tvärs över
kulturerna. Det råder en iögonfallande brist
på förståelse av interkulturella fakta i
den moderna globaliserade världen.
Danmark tillhör
västvärlden, den västerländska
civilisationen. Många uppskattar huvuddragen hos
landet, dess kreativitet, teknologiska framsteg och
kulturella produktion, många världen runt
attraheras av det, ser det som ett mönsterland -
även om de är färre än
tidigare.
Men så visar den
västerländska kulturen också upp den
famösa andra sidan av myntet: blint herravälde
- ofta i de goda gärningarnas namn - tillsammans med
ett misslett missionerande nit och en på rasism
baserad syn på världen som placerar oss
själva ovanför som nr 1, som herrar och
lärare och andra nedanför oss som tjänare
och elever. Kort sagt, ett anmärkningsvärt
blint men kulturellt programmerat förakt för
dem som inte är som vi, som står under oss och
är mindre starka och endast värda vårt
förakt. Detta är den filosofi som
tillåter att vi gör mot "dem" det som vi
aldrig skulle godta att "de" gjorde mot oss - eller,
mjukare uttryckt, att vi bara lär dem och aldrig
känner att vi också skulle kunna lära oss
någonting av dem.
Ta som exempel innebörden av
den traditionella uppdelningen av världen i den
första, andra, tredje och fjärde världen.
Det är en civilisationsstege på vilken vi
står överst och de andra står
längre ned. Med tanke på den bilden är
det bara naturligt att de ser upp till oss och vi ser ner
till - eller på - dem. Och de där nere blir
civiliserade när de rör sig uppför stegen
och blir som vi. Allt utbyte sådant som utveckling,
bistånd, medieutbildning, demokratisering,
mänskliga rättigheter, säkerhet osv
går i en riktning: från "oss" till "dem". Vi
är missionärerna, de är lärjungarna,
vi har lösningarna - och de borde vara
tacksamma.
I och med att västvärlden
är och har de ekonomiska och militära
drivkrafterna bakom globaliseringen, tar
västvärlden för givet att andra
också vill ha det som vi vill. Så blinda har
vi blivit att vi tanklöst främjar uppfattningen
att det bara finns en möjlig ekonomi (nyliberal
kapitalism), bara ett sätt att skapa säkerhet
(det militära sättet innefattande
kärnvapen och alliansmedlemskap), bara en
uppsättning värden - nämligen de
västerländska värden som vi främjar
som allmängiltiga. Det må kanske vara
medborgerliga och mänskliga rättigheter men
aldrig ekonomisk behovstillfredsställelse för
alla, social rättvisa elller arbete, än mindre
mänsklig värdighet. I kontrast mot detta bryr
vi oss sällan om den största mänskliga
rättighetskränkningen av alla, den som vi
kallar fattigdom; den finns inbyggd i kapitalismen.
När vi därför officiellt erbjuder dem
frihet, fritt val och pluralism, får de i
verkligheten bara två valmöjligheter: var som
vi eller förgås, var så goda och
välj själva!
Vi tycks vara genuint
oförmögna att se varför vår politik
möts av motstånd. Hur kan det komma sig, vi
gör det som är gott, vi hjälper dem, eller
hur? Det sätt på vilket andra kanske ser saken
är att vi har exploaterat dem, blivit rikare medan
de har blivit fattigare. Våra ansträngningar
att genomtvinga demokratiseringar (en motsägelse i
själva uttrycket) ses som ockupationer. Våra
kärnvapen ses där borta som ett hot av "dem"
och mot "dem".
Vi tycks vara ur stånd att se
att det är vi som har byggt baser, bombat och
ockuperat dem - Palestina, Iran, Saudi-Arabien,
Jugoslavien, Afghanistan, Irak - medan de inte har gjort
någonting sådant mot oss. De kan inte. Vi
är överlägsna. Amerikanerna utgör
drygt fyra procent av världens befolkning men
konsumerar 48 procent av världens
militärresurser. Vad tror vi att de tycker om
det?
Ena sidan av myntet är vad vi
tror om oss själva. Den andra sidan är vad de
tycker om oss. Ingen, stark eller svag, kan längre
kosta på sig att inte bry sig om den andra sidan av
myntet. Och att tvinga folk att dela vår
uppfattning om oss själva är inget mindre
än ett recept för att förgöra
världen.
Är kulturellt grundad rasism
eller kulturimperialism alltför starka begrepp
för dessa grundläggande drag hos
västvärldens operationer i
världssamfundet? Ja, otvivelaktigt för dem som
inte har fått en chans att se vår egen kultur
med empatiska ögon, dvs genom att själva leva
sig in i perspektivet för dem som finns utanför
och ser in på västvärlden.
Den danske
statsministern
Den danske statsministern, Anders
Fogh Rasmussen, kan tjäna som exempel, sannolikt
utan att veta eller vilja det. Han är helt enkelt
inte tränad att se världen i ett bredare
perspektiv. Här är vad han sade i en lång
personlig intervju i danska dagstidningen Berlingske
Tidende den 3 oktober 2003: "Vi måste ha mod att
säga att vi tror att våra värden är
bättre och värdefullare än andra
värden."
Statsministerna tycks inte ha
frågat sig om olika kulturers värden och
normer kan jämföras. Men det är
filosofiskt struntprat att uttala att till exempel
kristna värden i och för sig är objektivt
bättre och kan räknas för mer än
islamiska värden - eller vice versa, för den
delen. Även om man skulle kunna jämföra
äpplen och apelsiner, vad skulle i så fall
kriterierna för "bättre" vara? Och vem skulle
vara domare?
Hans uttalande bär fröet
till rasism. Där finns de civiliserade överst
med sina högre värden, lärarna och
herrarna. Där finns på lägre nivå
därunder mänskliga varelser som på ett
eller annat sätt måste läras hur de ska
uppföra sig - dvs som vi. Men varifrån kommer
denna världsuppfattning - eller bristen på
sådan? Vilka böcker om trosuppfattningar,
kultur och globala angelägenheter har statsministern
läst? Hur mycket av världens underbara
rikedomar har han sett och lärt sig att uppskatta? I
vilken utsträckning har han sett sin egen kultur
från utsidan, med ögonen hos de människor
som både avundas den och avskyr den - och som
är offer för den? Hur mycket empati har vi
egentligen med dem som drabbas av följderna av hans
världsuppfattning, hans ord och hans handlingar -
som när det gäller Irak?
Jag finner det otroligt att samma
person gör ett uttalande så inpyrt av uppenbar
kulturell överlägsenhet som det
ovanstående och även tycks så
oförmögen att hantera sina egna och sitt lands
relationer med den muslimska världen - exempelvis
att han, som det verkar, inte vet hur han ska hantera ett
brev han fått från den Islamiska konferensens
organisation, OIC, som omfattar 57 stater och tjänar
1,4 miljarder muslimer över hela världen. (Se
OIC
och en bredare
bakgrund
här.)
Allmänt sett, om vi som
exempel tar det våld som utövats på
Balkan, i Afghanistan och Irak, skulle beslutsfattarna ha
kunnat börja krig utan att klassa medborgarna
där som onda, underutbildade, mindre civiliserade
varelser på en lägre nivå som inte
är värda samma mänskliga behandling som
våra egna? Vi skulle väl knappast genom
åren av sanktioner och genom kriget ha kunnat
bomba, döda och lemlästa omkring en miljon
irakier om vi känt att de var våra
jämlikar, våra bröder och
systrar?
Krig blir möjliga genom olika
psykopolitiska kombinationer av förakt för
"deras" kulturella och moraliska svaghet, å ena
sidan, och demonisering kombinerad med projektion av det
onda och primitiva, å den andra. Kort sagt,
avmänskligande och förödmjukande. Men vi i
västvärlden förstår inte
förödmjukelsens psykopolitik, vi tycks ha
förlorat både empati och medkänsla
för de svaga. Och en ökande andel av
världens medborgare känner sig svaga i termer
av makt att påverka nutid och framtid när de
jämför sig med oss i väst. En sak är
att de kulturellt och på annat sätt
känner sig stolta och starka, men i dagens
värld är det pengar och vapen som räknas i
dagspolitiken. I morgon eller övermorgon kan det
vara annorlunda. Västvärlden kommer att
förlora, USA:s imperium är på
nedgång.
Kanske skulle vi
kunna lära oss något viktigt för
framtiden?
Kanske vi i västvärlden
skulle kunna lära oss att vara mer ödmjuka,
lite mer återhållsamma i
förhållande till övriga
världen?
Kanske skulle vi kunna lära
oss att andra inte ser oss i samma ljusa idealistiska och
ädla ljus, så som vi själva tenderar att
se oss.
Kanske skulle vi kunna bli en liten
bit mer självkritiska och inspireras av både
Eric Clapton (Bo Diddley 1957) - "innan du anklagar mig,
ta och titta på dig själv" - och
Lukasevangeliet:
"Dömen icke, så
skolen I icke bliva dömda; fördömen
icke, så skolen I icke bliva fördömda.
Förlåten, och eder skall bliva
förlåtet. Given och eder skall bliva givet.
...
Huru kommer det till, att du ser
grandet i din broders öga, men icke bliver varse
bjälken i ditt eget öga? Huru kan du
säga till din broder: 'Broder, låt mig taga
ut grandet i ditt öga', du som icke ser
bjälken i ditt eget öga?
Du skrymtare, tag först ut
bjälken ur ditt eget öga; därefter
må du se till att du kan taga ut grandet i din
broders öga." (Evangelium enligt Lukas
6:36-42).
Danska och andra
västerlänningar utnyttjar gladeligen varor som
tillverkats på andra sidan jordklotet av
människor som är annorlunda än dem
på många sätt. De vill ha materiella
produkter så billigt som möjligt - men vill
inte ha något att göra med de människor
som tillfredsställer deras ändlösa
materialistiska begär.
Danmarks invandrarpolitik har
blivit främlingsfientlig i allmänhet och
antimuslimsk i synnerhet i en utsträckning som
kännetecknar skurkstaten och det narcissistiska
samhället.
Kanske skulle vi kunna lära
oss att uppskatta en mänsklig, kulturell och social
globalisering, inte bara en rå kapitalistisk
globalisering byggd på militära
interventioner?
Kanske västerlänningar
skulle kunna visa medkänsla med dem som lider - i
stället för att avvisa dem vid sina
gränser.
Kanske skulle vi kunna lära
oss att om det finns en naturlig lag i de mänskliga
relationerna så är det denna: ingenting gott
kommer någonsin ut av att förödmjuka
andra.
Kanske den danska regeringen skulle
kunna lära sig att bygga allianser med mer än
ett land, det land som enligt allmänna
opinionsundersökningar runt om i världen
(tillsammans med Israel) anses utgöra det
största hotet mot världsfreden?
Kanske danskarna och andra
västerlänningar skulle kunna lära sig att
vi behöver väldiga reformer inom
utbildningssystemet för att anpassa oss till
framtidens samhälle? Att vi borde lägga ut
högst 50% på att förstå vår
egen kultur och historia och religion och resten på
att förstå andras? Att det inte är
någon mening med affärer, juridik, fysik,
företagskötsel eller modern teknologi, om vi
inte har empati och vet hur vi ska vara mänskliga
och goda medmänniskor.
Kanske skulle vi kunna lära
oss att det inte är någon mening med en etik i
förhållande till grannarna när
påverkan från vår politik och
våra dagliga åtgärder är global?
Att vi behöver en ny global etik? Att vi
behöver visa återhållsamhet och
partnerskap med Naturen och med andra kulturer just
därför att vi har så mycket teknologisk
makt?
Kanske att människor runt om i
världen skulle uppskatta oss mer om vi införde
global historia, undervisning i alla religioner, fred och
konfliktlösning och om vi främjade
förståelse för att
icke-våldspolitik eller fred genom fredliga medel,
FN-stadgans grundnormer, är betydelsefull och
genomförbar?
Kanske att världen skulle bli
bättre att leva i om vi inte inskränkt
inriktade oss på vår egen lilla mer och
mindre småsinnade stats- och regeringspolitik utan
på det globala samhället, att vi
åtminstone försökte göra vårt
bästa för att behandla det med samma
medkänsla som den plats där vi själva
bor?
Danmark skulle kanske kunna inleda
en spjutspetsutbildning inom verkligt fri forskning
gällande frågor som interkulturell dialog,
försoning och förlåtelse, religionernas
psykologi och trosuppfattningarnas praktik. Vi vet helt
enkelt alltför lite om dessa saker.
Kanske västvärldens
regeringar behöver många fler experter
på de mänskliga sociopsykologiska
dimensionerna av konflikter, experter som de kunde lyssna
till innan de slungar sina länder och folk ut i
katastrofer som Irakkriget eller förbiser de
sannolika mänskliga reaktionerna på
publiceringar av teckningar som dessa?
Jag skulle kunna fortsätta. Du
kan också fortsätta. Vi vet det innerst inne,
eller hur?
Det finns i själva verket
så mycket som vi skulle kunna lära oss. Men
ibland känns det som om våra ledare har
förlorat viljan att lära. Så
övertygade är de om sin egen
oöverträffade förträfflighet och
ofelbarhet att de tror att de kan klara sig med att bara
förstå sin egen kultur - samtidigt som de
kräver att andra ska förstå dem. Men i en
globaliserad värld är det inte längre
möjligt att främja en regel för dig och en
annan för mig. Det finns bara en uppsättning
regler som är möjlig för oss
alla.
Mot slutet av sitt liv fick Gandhi
frågan vad han tyckte om västerländsk
civilisation. Han var tyst en stund och sade sedan med
ett leende: "Det vore en god idé."
Västerländsk civilisation
är i trängande behov av hjälp. Men den
beter sig som en fyllerist som vägrar att inse att
han har ett problem. Och om han så småningom
inser det, skyller han på alla andra.
Mohamed
serie 1
Nummer
2 Nummer
3
Originalartikeln
på engelska
Get
free articles & updates
Få
gratis artikler og info fra TFF
© TFF and the author 2006
Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
You are welcome to
reprint, copy, archive, quote or re-post this item, but
please retain the source.
Would
you - or a friend - like to receive TFF PressInfo by
email?
|