|
Iran
och kärnvapnen i Mellan-Östern*
Av
Gunnar
Westberg, TFF rådgivare
President i IPPNW
16 januari 2005
Iran har länge misstänkts
för att ha ambitioner att bli en kärnvapenmakt.
Sedan många år har landet byggt
kärnkraftanläggningar, trots dess stora
tillgång på olja. En drivkraft är
sannolikt teknologiskt prestige. Kärnkraft och
forskning i kärnfysik ger status, åt landet
och åt dess vetenskapsmän.
Men Iran vill också
hålla kärnvapenoptionen öppen. Irans
ledare talar ofta om att landet är inringat.
Amerikanska styrkor och baser finns i Pakistan,
Afganistan, Uzbekistan, Quatar och nu finns också
ett dussin nya baser i Irak nära Irans gräns.
USA:s militära resurser i området är
visserligen primärt avsedda att kontrollera
oljetillförseln från området,
framförallt från Saudi, men Iran kan ha
anledning att känna oro. När USA:s president
dessutom talar om Iran som en av Ondskans Axelmakter,
när "respekterade" rådgivare inom USA:s
försvarsdepartement skriver om
nödvändigheten av att angripa Iran och när
USA nu hotar med att använda kärnvapen
även mot länder som inte har kärnvapen
är det inte överraskande att "hökarna" i
Iran får stöd för ett
kärnvapenprogram. Och givetvis ger Israels
kärnvapen starka argument.
Iran bygger nu en anläggning
för framställning av Uran 235. Man har
från Pakistan köpt ett par tusen
gascentrifuger för anrikningen. NPT-avtalet, som
Iran anslutit sig till, förbjuder inte Iran att
framställa uran 235 i en koncentration som kan
användas för reaktorer, omkring 6%. Men det
är inte svårt att köra reningen vidare,
till 80-90%, som fordras för att tillverka
kärnvapen. Iran har också resurser att
framställa andra delar av kärnladdningarna. Om
Iran startar anrikning i stor skala kan man frukta att
Iran sedan säger upp avtalet med IAEA och inom ett
fåtal år har färdiga kärnvapen.
I och för sig har Iran inte
uppfyllt sina förpliktelser enligt NPT-avtalet i
alla avseenden. Man har inte rapporterat sina aktiviteter
enligt bestämmelserna. Flera andra länder har
brutit mot reglerna i långt högre grad utan
att detta medfört något stort rabalder.
Brasilien har t ex startat en anrikning av U235 och
vägrar att låta IAEA inspektera verksamheten.
För att stoppa Irans
utveckling av kärnvapen diskuteras sanktioner.
Däremot är ett amerikanskt
invasionsförsök knappast sannolikt, Iran
är helt enkelt för stort och skulle bjuda ett
starkt militärt motstånd. Möjligheten
diskuteras nu i amerikansk press att Israel bombar de
anläggningar man anser vara hotfulla. Israels ledare
anser att bombningen av Iraks kärnreaktor 1981 var
viktig för att hindra Irak kärnvapenutveckling.
I Iran skulle man dock i så fall behöva bomba
på många platser. Radioaktiva ämnen
skulle sannolikt spridas från reaktorerna.
Förödelsen skulle bli stor. Hatet mot Israel
och USA skulle växa. Andra länder i
området skulle se sig om efter möjligheter att
skaffa kärnvapen.
Sanktioner eller bomber tycks vara
de enda medel man diskuterar. Kanske man borde pröva
förhandlingar först?
Vad skulle Iran vilja ha i en
förhandling? Status åt landet och ledarna,
kanske symboler för sin ställning som regionens
stormakt, bl a genom en non-aggressionspakt med USA,
genom ett direkt möte mellan Irans president och
USA:s president, diskussioner av Irans förslag om
"Dialog mellan civilisationer" och ett slut på
talet om Ondskans axelmakter. Man vill också att de
sanktioner som idag hindrar Irans utveckling och
kontakter med omvärlden upphävs. Och man vill
ha handel. Flera av Irans religiösa och politiska
ledare är i första hand affärsmän,
vana vid korruption och handtryckningar. Handelsavtal med
Europa och USA skulle inte bara binda upp ledarna vid
gjorda överenskommelser, det skulle också
förändra Iran. De flesta människor i Iran,
särskilt de unga, är fascinerade av
västerlandet och särskilt av USA. Amerikanska
investeringar är efterfrågade.
Skulle förhandlingar kunna
stoppa Irans kärnvapenprogram? Det vet man inte
förrän man allvarligt försökt. Under
tiden bör man kunna kräva att Iran accepterar
IAEA:s krav på utökade och täta
inspektioner i utbyte mot leverans av uran för
civila kärnkraftreaktorer.
I dagsläget bör man
energiskt, fördomsfritt och uthålligt driva
förhandlingar med Iran för att stoppa
kärnvapenutvecklingen där, och för att dra
Iran in i ett utbyte av handel, idéer, utbildning
och turism, med USA, med Europa men också med
grannländerna. Målet är en
kärnvapenfri zon i Mellan-Östern, kanske hela
vägen från Marocko till Afganistan.
Om inte detta lyckas och Israel
behåller sina kärnvapen förblir risken
stor att Iran också skaffar atombomber.
* Ledare Infobladet, SLMK, jan 2005
Se också Gunnar
Westberg, Kan Israel överleva med sina
kärnvapen?
©
TFF & the author 2005
Tell a friend about this article
Send to:
From:
Message and your name
|